... och symptomatiskt brukar vara bland ingenjörer och vissa naturvetare, att allting är mätbart, och finns det saker man inte förstår, så finns de inte, eller så är det fel.
Det var väldigt vad fyrkantigt och kategoriskt det blev nu då. Det man inte förstår kan visst finnas, kan visst vara rätt men frågan är fortfarande obesvarad.
Just det här antiintellektuella sättet att försöka diskutera existensiella frågor irriterar en del. Går man in i en diskussion om religion och tror att man kan börja resonera enbart vetenskapligt och i termer av bevisföring för det ena eller det andra, då har man skjutit väldigt långt över målet.
Bli inte så irriterad. Det är ett annat sätt att diskutera men inte nödvändigtvis antiinellektuellt. När vetenskap och religion hamnar på kollisionskurs finns det all anledning att bena i frågan. Det fick man göra när kyrkan påstod att jorden var platt eller att jorden var universums centrum.
Mänskligheten har grubblat i ett par tusen år över hur gud kan vara god och allsmäktig trots allt elände som sker på jorden. Den som säger sig sitta på det "korrekta" svaret på den frågan är antingen förvirrad, eller alltför självuppfylld för att tas på allvar.
Precis vad jag tycker också. Det är därför det är så svårt att ta till sig det somliga religiösa påstår, att gud skulle vara god och samtidigt allsmäktig.
