Den Stora Tråden om religion - eller "Varför jag är ateist".

I Jesaja 40:22 så står det om Gud: "Det är Han som bor över jordens rund"
Enligt olika uppslagsverk kan ordet för rund också återges med ”sfär” eller ”klot”

Han är den som tronar över jordens rund, och dess inbyggare äro såsom gräshoppor; han är den som utbreder himmelen såsom ett flor och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder.

Något som på flera håll tagits upp är kyrkan påstått att jorden är platt.

Detta är dock inte i linje med de upplysningar som finns i Bibeln. I Jesaja 40:22 så står det om Gud: "Det är Han som bor över jordens rund"

Enligt olika uppslagsverk kan ordet för rund också återges med ”sfär” eller ”klot”

En annan intressant upplysning ang jorden finns i Job 26:7 där det poetiskt sägs att Gud ”hänger jorden på intet”. Det var 3000 år före Newton

Nu är ju inte bibeln och kyrkan/kyrkorna samma sak. Många kyrkor/samfund som utgår från bibeln har ju kommit fram till rätt olika resultat. Kanske för att den inte alltid är så entydig och klar. Vad inkvisitionen höll på med på medeltiden ska vi väl betacka oss för.

Detta är dock inte i linje med de upplysningar som finns i Bibeln. I Jesaja 40:22 så står det om Gud: "Det är Han som bor över jordens rund"

Enligt olika uppslagsverk kan ordet för rund också återges med ”sfär” eller ”klot”

I engelska bibeln verkar det vara circle som gäller.
Dock är väl varken engelska eller svenska orginalspråket, men jag antar att engelska översättningar är betydligt äldre än den svenska.

Mycket pekar på att de flesta människor känner ungefär samma saker i liknande situationer. Om vi går in på frågor som "ser du färgen rött på samma sätt som jag ser färgen rött om man helt bortser från dess psykologiska effekter" glider vi också ifrån vad som är intressant att resonera kring.
Varför ska vi diskutera individuell sorg om vi inte kan dra någon användbar lärdom av det (som tillexempel hur man bäst tröstar en person i sorg) och om vi kan det hur kan vi då säga att det är omätbart? Det här är faktiskt inte några fullkomliga mysterier för modern psykologi. Dyker det upp någon som upplever sorg på ett helt nytt och oväntat sätt leder det till mer användbar lärdom för framtiden.
Att låtsas som att något så starkt och viktigt inte går att mäta och dra lärdom av för att hjälpa människor som har det känslomässigt svårt är direkt oansvarigt och kan inte leda till annat än att människor måste lida i onödan.

Mycket pekar på att de flesta människor känner ungefär samma saker i liknande situationer. Om vi går in på frågor som "ser du färgen rött på samma sätt som jag ser färgen rött om man helt bortser från dess psykologiska effekter" glider vi också ifrån vad som är intressant att resonera kring.
Varför ska vi diskutera individuell sorg om vi inte kan dra någon användbar lärdom av det (som tillexempel hur man bäst tröstar en person i sorg) och om vi kan det hur kan vi då säga att det är omätbart? Det här är faktiskt inte några fullkomliga mysterier för modern psykologi. Dyker det upp någon som upplever sorg på ett helt nytt och oväntat sätt leder det till mer användbar lärdom för framtiden.
Att låtsas som att något så starkt och viktigt inte går att mäta och dra lärdom av för att hjälpa människor som har det känslomässigt svårt är direkt oansvarigt och kan inte leda till annat än att människor måste lida i onödan.

Det är bara svaga människor som tror på Gud
jag tycker det är sjukt, rent av vidrigt att folk idag tror på sånt skit

Av vilken anledning tycker du att det är sjukt, och på vilket sätt är troende svagare än icketroende?

Av vilken anledning tycker du att det är sjukt, och på vilket sätt är troende svagare än icketroende?

Det är sjukt att det i dag finns vuxna människor som tror på detta trams, och ännu mer sjukt är att många stackars svaga, menlösa och mjäkiga människorna som blir påpackade denna galenskap

Nu är inte jag psykiatriker (men det är kanske du) så jag väljer att inte uttala mig om någonting är sjukt eller inte. Hur kan du så tvärsäkert avfärda andra människors övertygelse som trams? Hur vet du att alla troende är "svaga, menlösa och mjäkiga"? Din bild av verkligheten ser nämligen inte alls ut som min gör. Jag känner mycket människor i tunga positioner i näringslivet, med mycket makt, kunskap, empati och insikt i livet som är troende. Det går ju i så fall helt emot ditt resonemang. Hur förklarar du det?

Don't spoil the fun...

. Hur kan du så tvärsäkert avfärda andra människors övertygelse som trams?

Folk som tror och tillber en helig skrift måste ju vara knäppa
allvarligt, hur kan man på allvar tro på detta trams ?

Om du skall svara på min fråga, så får du gärna göra det på ett vettigt sätt, inte genom att upprepa din egen fråga. FYI så är det ingen troende som tillber en helig skrift. Många tillber däremot gud, och ser skrifterna i de olika böckerna som rättesnören för sin tro. Så, kom gärna tillbaka med ett svar på min fråga istället.

Jag tror han/hon(/hen) är full.

Där håller jag verkligen inte med dig. Jag är av uppfattningen att de som tror på gud har fel, men att ha fel är definitivt inget svaghetstecken. Det finns människor i världen som lever i en situation svårare än du och jag kan föreställa oss och som finner en enorm styrka i en simpel trosuppfattning som för oss framstår som rent löjeväckande. Jag föreslår att du visar dina medmänniskor lite respekt.

Varför skulle man inte kunna sätta en siffra (bildligt talat såklart, eftersom det är mer avancerat än en simpel siffra) på vilket sätt människor tror? Om en person kan berätta om sin tro eller ens ha en egen uppfattning om den och det påverkar hur hen lever sitt liv är det ju mätbart.

Ja du, jag vet inte varför detta inte går. Men man kan givetvis göra sociologiska undersökningar (vilket dessutom har gjorts) på människors livskvalitet och upplevelse av lycka. Man kan sammanställa hur mycket data som helst, men i slutändan står vi ändå där...omätbara. Jag kan tycka det ligger något fint i det; det inget tal kan säga, det säger en blick, en omfamning och ett möte. Som nu. Här möts vi. Utan att bli för flummig – hur j-vla fint är inte det?!!

Jag tycker precis tvärtom. Ju mer man vet om något desto mer njutbart blir det. Ju mer vi mäter desto vackrare blir världen runtomkring oss. Vi kan öka förståelsen och respekten för varandra.
Är inte det ganska häftigt? Att naturliga, mätbara processer producerade den superdator vi har högst upp på kroppen och genom att koppla samman ett par miljarder av dessa superdatorer genom samtal kan vi analysera den värld som gjort detta möjligt och få veta mer och mer om den och oss själva och varandra. Och det tar troligen aldrig slut, det kommer alltid finnas saker vi inte listat ut hur man mäter än, men det finns så mycket som vi kan mäta att vi inte har tid att ödsla tid på att slumpmässigt plocka en tanke ur en hatt och resonera kring den som om den vore en lika het kandidat till att förklara verkligheten som allt det vi skulle kunna mäta härnäst.
Hur jävla fint är inte det?

Jag tycker precis tvärtom. Ju mer man vet om något desto mer njutbart blir det. Ju mer vi mäter desto vackrare blir världen runtomkring oss. Vi kan öka förståelsen och respekten för varandra.
Är inte det ganska häftigt? Att naturliga, mätbara processer producerade den superdator vi har högst upp på kroppen och genom att koppla samman ett par miljarder av dessa superdatorer genom samtal kan vi analysera den värld som gjort detta möjligt och få veta mer och mer om den och oss själva och varandra. Och det tar troligen aldrig slut, det kommer alltid finnas saker vi inte listat ut hur man mäter än, men det finns så mycket som vi kan mäta att vi inte har tid att ödsla tid på att slumpmässigt plocka en tanke ur en hatt och resonera kring den som om den vore en lika het kandidat till att förklara verkligheten som allt det vi skulle kunna mäta härnäst.
Hur jävla fint är inte det?

Jag menade att det kan vara förbannat fint att inte komma överens, att inte ha facit. Att vi ens har detta samtal är ett tecken på mänsklighet, på civilisation.