Nu har jag ägnat alldeles för många timmar åt att fixa Macen. Jag fick plocka ner den i småbitar, för att byta skärm, inverterkort och tangentbord. Det är hur många skruvar och små plastflärpar som helst, inte minst på skärmen. Tangentbordet visade sig vara dött, så jag fick byta tillbaka, men bytet kostade knappast något extra annars eftersom tangentbordet ändå måste loss för att få loss täckplasten över gångjärnen (hinge cover).
Just denna täckplast är värsta biten av alltihop. Hela gångjärnskonstruktionen är både krånglig och känslig. Efter en massa mekande har jag fortfarande inte fått Macen att stänga sig helt i bakkant. Det känns inte så bra, men det skulle kännas sämre att bruka våld i en del där man vet att det är en massa känsliga kablar som man inte vill slita på.
Det roliga var att skärmbytet lyckades, skärmen funkar bra nu, och är ljusstarkare än den gamla, som säkert var rätt sliten redan innan den gav upp.
Nu är bara frågan om jag vågar lita på min lagning. Är detta en maskin att ta med i ryggsäcken, när den inte sitter ihop helt i bakkanten? Inte så kul. Jag har ingen aning om varför den inte går ihop. Jag är frestad att låta den bli "semi-stationär".