Hmm som med många högskoleutbildningar så är en examen mest ett kvitto på att man är lite ambitiös och inte helt sinnesslö som tagit sig igenom utbildningen.
Ofta jobbar man inte alls med det man lärt sig, eller får bara användning för kunskap från en kurs eller två. Saker som man kunde lärt sig på kort tid genom praktisk erfarenhet på arbetsplatsen...
Jag läste det jag tyckte var kul, dock efter att först ha försökt mig på det som kunde vara bra o som det fanns behov för. Fast hade det inte varit förden första utbildningen(Systemutveckling) så hade det nog aldrig blivit den andra (kommunikationsvetenskap) eftersomdet var en delkurs i informationsteknik/presentationsteknik som fick mig att inse vad jag hade fallenhet för.
Jag har aldrig jobbat som informatör eller kommunikatör men jag har haft nytta av de kunskaper jag fick o jag har det fortfarande, jag har faktiskt mer nytta av det än av de kunskaper jag förvärvat genom 2-3 olika mindre lyckade datautbildningar varav två i AF's delregi.
Någon sa en gång att man först bör lära sig ett yrke somdet alltid kommer finnas behov av folk till, ngt hantverkaryrke, o sedan läsa det man tycker är kul för då har man något att falla tillbaks på. Det underlättar förstås att veta vad man vill hålla på med o det är få förunnat att veta det när man går ut gymnasiet o minst lika få som verkligen får göra det trots att de pluggade det som intresserade dem.
Livet är litesom en kombination av moment 22 o Murphy's lag - man gör sitt bästa för att må bra till trots.
Med ovanstående utbildningar i ryggen men inte som bakgrund har jag jobbat som/aktiverat mig som(utan speciell ordning):
Butikssäljare, vaktmästare, tidningsbud, reklambud, blombud, webadmin, sekreterare, hantlangare/montör, amatörbagare, amatörskådis, skribent, sekreterare/kommunikatör/informatör...o mer lär det bli.
Det är tur man är flexibel o arbetsvillig
...ursäktar bristen på mellanslag ibland. Det blir så när jag skriver på iPad...