Fira in nya 99mac – vinn fina priser!

Jag valde att fria till min tidigare sambo, via att låta gravera in "Vill du gifta dig med mig?" på en blå iPod mini, som hon fick när hon fyllde år.

Jag fick kämpa som en dåre för att få Applestore.se:s försäljare att trots att hon var en kvinna så var hennes favoritfärg just blå, inte rosa och inte röd och ingen annan färg alls.

Det var fantastiskt roligt att se min f d sambo packetera upp iPoden, och bli väldigt glad för den. Men det tog henne några minuter av vändande och vridande på den innan hon alls hittade texten och förstod vad där stod, och att det inte var ett skämt eller något som blivit fel.

Så glad såg jag inte henne varken innan eller efteråt den dagen.

Tyvärr, av anledningar jag inte tänker gå in på här, så blev det aldrig något giftermål av det hela. Men jag är fortfarande efter rätt många år väldigt nöjd med sättet jag framförde frieriet på

Min kära Mac räddade mitt betyg i Samhällskunskap. Vi hade ett stort arbete som skulle lägga i stort sätt hela grunden för mitt betyg. Problemet var bara att jag hade glömt bort detta och samma kväll som arbetet skulle skickas in så insåg jag att jag inte hade börjat och det fanns ju ingen chans att jag skulle hinna skriva en 12-sidors uppsats på knappt 2 timmar. Vad ska jag göra? Då slog mig tanken; lärarna har windows och på windows kör de office och jag hade ett svagt minne av att Office inte kan öppna .pages dokument. Så jag chansade, jag skickade in ett tomt .pages dokument som jag hade döpt till något passande och sen gick jag och la mig mycket väl medveten om att om läraren kunde öppna .pages så skulle jag med största sannolikhet kugga kursen. Dagen efter gick jag till skolan och efter första lektionen så kom läraren fram till mig och hon berättade att det var något fel med min uppsats och att hon inte kunde öppna den. Jag spelade förvånad och beklagade dagens teknik. Hon sa sen att jag skulle försöka att skicka in den igen så snart som möjligt. Jag lyckades att dra ut på det i två dagar så att jag med nöd och näppe hann skriva klart. Jag skickade in uppsatsen och gick ut med ett starkt VG, allt tack vare min Mac. Det var gången då min Mac räddade mitt betyg i Samhällskunskap.

Jag satt på bussen hem en ganska sen helgkväll. Bussen var full med väl förfriskade människor, men jag hade haft en ganska lugn kväll. Jag plockade fram min iPad för att fördriva tiden lite, och efter ett par minuters färd frågade damen bredvid mig om det va "en sån där iPad" (tilläggas kan göras att det va ett tag sedan
Jag började berätta om ipaden, och vi diskuterade fenomenet att ständigt vara uppkopplad och en massa annat också - som vi sedan googlade upp på ipaden.
Och vips kom jag på mig själv med att jag hade åkt på tok för långt med bussen. Utan att fundera så mycket sa jag snabbt hejdå och slängde mig av bussen.
Lagom till att bussen börjat åka igen insåg jag ju att jag såklart vill prata mer med denna trevliga dam! Men bussen va redan långt borta, och det enda jag fick tag på var bussnummret.
På vägen hemåt tog jag reda på (med ipaden såklart var just den busslinjen tar vägen efter stationen jag hoppade av vid, och faktum var att den bara stannade vid tre olika stationer efter den jag steg av vid. Men vad sjutton hjälper väl det? funderade jag.

Dagen efter kunde jag inte riktigt släppa det hela utan beslutade mig för att jag måste göra något sorts försök, hur än hopplöst.
Så jag skrev ett par lappar om att jag ville tacka för en trevlig bussresa, och gärna ville fortsätta vår konversation. Och kryddade med några detaljer jag fått reda på under vår konversation för att hon skulle veta att det var riktat till henne.
Väl hemma igen kände jag mig lite upprymd över mitt lilla projekt, men samtidigt lite sorgsen eftersom jag var ganska säker på att det inte skulle bära frukt.
Men ibland har man tur! Två dagar senare ringde hon! Och till råga på allt hade lappen på hennes station inte suttit kvar - bussen hade blivit stående på nästa station extra länge. Hon hade suttit med sin telefon men alldeles innan bussen började rulla igen hängde sig telefonen, och hon tittade ut genom fönstret i frustration (ingen iPhone alltså... ). Och där på busshållplatsen satt min lapp. Hon berättade att hon först hade tänkt "Gullig lapp, kul för den tjejen" innan hon insåg att det var henne den var adresserad till och snabbt hoppade av bussen, slet åt sig lappen och blev insläppt igen av den lite förnärmade busschauffören.

Vi träffades några gånger, men tyvärr blev det aldrig något mer av det.
Men jag kommer aldrig glömma den helgens, näst intill sagolika, händelseförlopp!