Allt detta får mig att fortfarande (efter alla år) stå frågande inför varför Apple inte släpper en torndator med ”vanliga” desktop-komponenter. Varför envisas man med Xeon-processorer och ECC-minnen? Jag begriper det inte. De flesta som vill ha en dator med lite mer drag i hade nöjt sig med en utan Xeon-klass på grejorna.
Att Apple envisas med Xeon-plattformen på sin top-of-the-line maskin beror på att dessa traditionellt och även idag är de överlägset mest utbyggbara och i de flesta fall snabbaste maskinerna på marknaden. En modern Xeon-maskin kan ha 128-512 GB RAM, 32 kärnor, flera lanes av PCIe 3.0 osv. En non-Xeon kan inte köra dubbla CPU:er, max ha 32-64 GB RAM, jag tror PCIe 3.0 är något begränsat tills Hasswell kommer osv.
Men, med ovan sagt, har saker blivit mycket bättre senast åren i och med SandyBridge primärt. Core i5/i7 har blivit mycket snabbare per MHz och många skulle klara sig fint på dessa modellerna. I vissa sammanhang är de även det bästa valet pris / prestandamässigt. Deras extreme-high-end (6-core, fetare moderkort med stöd 64 GB RAM) skulle för många vara "good enough" även för folk med höga krav.
Det Apple skulle behöva är både en MacPro och en MacPro Mini - bägge har likanande uppgyggdande vad gäller antal diskar, mini-modellen kanalen nöjer sig med 2-3 PCI-platser där större modellen har 4-5. Mini-modellen är Core-baserad och därmed begränsad till 32 eller 64 GB RAM, den större har stöd för 512 GB RAM.
Varför Apple envisas med att inte ha ovan är frustrerande. En hackintosch fyller MacPro Mini segmentet mycket väl.
