- Mymac4ever
- Medlem ●
- Sundsvall
Vet inte om det platsar riktigt o det är kanske elakt(?) att ta något från forumet men jag skriver bara o låter er andra klicka er fram mha dessa ledtrådar...
Det är en annons
Det gäller en dator som sägs vara från 2012
Den är bara två månader gammal
...
Jag får det inte att hänga ihop!
...Det gäller en dator som sägs vara från 2012
Den är bara två månader gammal
Jag får det inte att hänga ihop!
Ja, som redan påpekats så är ju "late 2012" en benämning på själva modellen. Om det är Mac mini som avses så är det den nuvarande modellen, och kan mycket väl vara köpt för två månader sedan.
En av svenska språket - och skandinaviska språks - absoluta unikum är ihopskrivning av ord; det är vackert, effektivt och...unikt - en grundstomme i vårt språk. Särskrivningen - en vidrig anglofiering - är en atack mot vårat språks själva DNA - det går inte att jämföra med felstavningar och annat småtjafs som jag personligen skiter fullständigt i - jag skriver själv ofta fel då jag och tangentbord inte är bästa vänner (för hand går det bättre). Men särskrivning! Det är fruktansvärt fult och fel och att den som skriver det inte SER/HÖR själv det felande är för mig en gåta.
Dom säger att unga som röker - oftast tjejer numera - är en White-Trash-markör. Om det är den visuella markören så är särskrivning den textbaserade White-Trash-markören.
Jag rekomenderar också alla som aldrig får till det där med "de" och "dem" att glömma den snobbiga skiten - skriv DOM. "Dom" duger åt många författare i feta romaner så nog duger det till er också. Snart kommer ändå det förlegade "de/dem" att försvinna - det är "dom" som gäller...det är så vi talar och så ska vi skriva. Så - varför inte haka på framtiden redan nu? Om ni skriver "dom" (som ni ju instinktivt egentligen vill) så blir det aldrig fel.
Jag rekomenderar också alla som aldrig får till det där med "de" och "dem" att glömma den snobbiga skiten - skriv DOM. "Dom" duger åt många författare i feta romaner så nog duger det till er också. Snart kommer ändå det förlegade "de/dem" att försvinna - det är "dom" som gäller...det är så vi talar och så ska vi skriva. Så - varför inte haka på framtiden redan nu? Om ni skriver "dom" (som ni ju instinktivt egentligen vill) så blir det aldrig fel.
Ser genast en kvällstidningsrubrik framför mig: "Rånade bank, idag får dom sin de".
(Istället för tvärt om)
Det är helt OK - det finns en hel del sådana exempel i svenskan. Återkommer när jag kommer på något :-D.
Detta är ju en baggis i sammanhanget tycker jag (och många andra också - dom-reformen i skrift är ju en omdebatterad sak inom kultureliten också). Hen-reformen (som börjar fästa) är ju betydligt mera omtumlande och sticker ut milsvida jämfört med dom-grejen. En dom-reform skulle knappt märkas alls...plötsligt skulle det vara självklart och få skulle redan efter mycket kort tid fatta att man skrev de/dem förr - det skulle snabbt uppfattas precis så konstlat som det är. Många ord i vårt språk har genomgått denna förändring - att talet tillslut speglar sin i text - det är en ostoppbar utveckling.
Vilket enligt @CrazyCat skulle vara helt ok. Men jag tycker det skulle se för taskigt ut.
Med rätt kön slipper man kön.
Gömde filen i filen.
Fick mycket stryk men några men fick han inte av det.
Han spelade trumpet något trumpet.
Fars nyskrivna fars blev ingen succe.
Halkade av banan av banan.
Det var fint med hans fint.
Sångledaren kör med sin kör.
Man är man ju.
Han var ovan att vara ovan i våningssängen.
Planer lämnade vår planet.
Det minnet var en rest när han rest.
Sen blev han sen dessutom.
Etc, etc, etc. Vi anpassar oss när vi skriver och bygger om meningen när homografer stör. Det gör man givetvis också med ”dom”. Sådant här finns i alla språk. Det är inget argument att hålla kvar anakronismen de/dem. Tycker jag.
Vilket enligt @CrazyCat skulle vara helt ok. Men jag tycker det skulle se för taskigt ut.
Med rätt kön slipper man kön.
Gömde filen i filen.
Fick mycket stryk men några men fick han inte av det.
Han spelade trumpet något trumpet.
Fars nyskrivna fars blev ingen succe.
Halkade av banan av banan.
Det var fint med hans fint.
Sångledaren kör med sin kör.
Man är man ju.
Han var ovan att vara ovan i våningssängen.
Planer lämnade vår planet.
Det minnet var en rest när han rest.
Sen blev han sen dessutom.
Etc, etc, etc. Vi anpassar oss när vi skriver och bygger om meningen när homografer stör. Det gör man givetvis också med ”dom”. Sådant här finns i alla språk. Det är inget argument att hålla kvar anakronismen de/dem. Tycker jag.
Roliga exempel och när jag läser dem högt så märker jag att det ofta blir olika betoningar på orden så att talmässigt så är det lättare att höra skillnad på dem. Det gäller också "Dom fick sin dom"
Och jag inser att för mig så sitter "dem" så hårt att det bara blir "rätt" av farten. Jag är väl gammal...
Av de andra pågående omstöpningarna som du nämner så har jag börjat med "hen" som jag tycker att praktiskt.
Dessutom så stavar jag numera mejl istället för mail.
Jag rekomenderar också alla som aldrig får till det där med "de" och "dem" att glömma den snobbiga skiten - skriv DOM. "Dom" duger åt många författare i feta romaner så nog duger det till er också. Snart kommer ändå det förlegade "de/dem" att försvinna - det är "dom" som gäller...det är så vi talar och så ska vi skriva. Så - varför inte haka på framtiden redan nu? Om ni skriver "dom" (som ni ju instinktivt egentligen vill) så blir det aldrig fel.
Jag börjar också luta mot en dom-reform. Verkar vara det enda som kan råda bot på den totala de/dem-förvirringen som spridit sig.
Vi måste rädda världen från "Dem fick sin dom"
Jag ryser.
Jag börjar också luta mot en dom-reform. Verkar vara det enda som kan råda bot på den totala de/dem-förvirringen som spridit sig.
Vi måste rädda världen från "Dem fick sin dom"
Jag ryser.
Det ironiska är att de flesta svenskar inte har alls samma problem med they/them på engelska, vilket i all väsentlighet är samma sak.
Det ironiska är att de flesta svenskar inte har alls samma problem med they/them på engelska, vilket i all väsentlighet är samma sak.
Troligen för att de flesta svenskar säger dom för både de och dem.
Troligen för att de flesta svenskar säger dom för både de och dem.
Detta är det enda jag egentligen reagerar på när folk skriver. Andra stavfel bryr jag mig inte i, men detta är inte stavfel.
Det ironiska är att de flesta svenskar inte har alls samma problem med they/them på engelska, vilket i all väsentlighet är samma sak.
Nej, inte alls samma sak, tycker jag. De uttalas olika. Så man blir inte "lurad" av talspråket som i svenskan.
Nej, inte alls samma sak, tycker jag. De uttalas olika. Så man blir inte "lurad" av talspråket som i svenskan.
Sant, men min poäng var att det verkar vara så få som har dragit den parallellen. Är man osäker på vilket som gäller så ger engelskan en korrekt ledtråd i 9 fall av 10 om inte mer. Men det förutsätter ju att man inser att det är skillnad på "de" och "dem", vilket inte alltid verkar vara så självklart...
Nej, inte alls samma sak, tycker jag. De uttalas olika. Så man blir inte "lurad" av talspråket som i svenskan.
För mig så blir det i alla fall "Dåm får sin dom" när jag kör talspråk
För mig så blir det i alla fall "Dåm får sin dom" när jag kör talspråk
Vad menar du nu? Jag menade att de/dem uttalas likadant i svenskan - och they/them uttalas olika i engelskan. I engelskan blir man alltså inte lurad av talspråket att tro att det är samma ord.
Nej, inte alls samma sak, tycker jag. De uttalas olika. Så man blir inte "lurad" av talspråket som i svenskan.
På vilket sätt låter dom, dem och de lika, det är ju helt olika ljud. Så nej det handlar inte om att man blir lurad av att de låter så lika. Handlar snarare om att man notorisk skriver och säger fel rent språkligt.
Vad menar du nu? Jag menade att de/dem uttalas likadant i svenskan - och they/them uttalas olika i engelskan. I engelskan blir man alltså inte lurad av talspråket att tro att det är samma ord.
De utalas utan m, dem utalas med m. Det är ju ändå inte Franska där man har tysta bokstäver.
@juanito - i finlandssvenskan uttalar man kanske de och dem som det stavas. Men de flesta svenska dialekter uttalar båda dessa pronomen som dom i dagligt talspråk. Och nu överkompenserar allt fler med att skriva dem där det ska vara de, för att man inte vet och inte hör att det är lika tokigt som att skriva honom där det ska vara han.
Förresten, tänker jag efter så uttalar nog finlandssvenskar oftast de som di och dem som dem. Jag landar i Vaasa 9/6, får se om jag kan göra mig förstådd då
@juanito - i finlandssvenskan uttalar man kanske de och dem som det stavas. Men de flesta svenska dialekter uttalar båda dessa pronomen som dom i dagligt talspråk. Och nu överkompenserar allt fler med att skriva dem där det ska vara de, för att man inte vet och inte hör att det är lika tokigt som att skriva honom där det ska vara han.
Förresten, tänker jag efter så uttalar nog finlandssvenskar oftast de som di och dem som dem. Jag landar i Vaasa 9/6, får se om jag kan göra mig förstådd då
Men skriv då som man säger, tusen gånger bättre att då skriva dom eller?
Men skriv då som man säger, tusen gånger bättre att då skriva dom eller?
Nix.
Med tanke på hur många dialektvarianter vi har, så skulle det nog bli ganska svårläst om alla skulle skriva som de säger.
Om jag (och väldigt många andra svenskar) skulle skriva de/dem så som vi uttalar dem - så skulle det bli "dåmm".
Varför kan man inte bara acceptera att vi har ett riks-skriftspråk, och använda det.
Men skriv då som man säger, tusen gånger bättre att då skriva dom eller?
Res lite söderut typ 85-100 kommer du till en plats där djävulen behöver en tolk. Ja det är svenska de pratar i Närpes med lite engelska influenser. Men de unga är lite förstörda.
Litet test, kan du översätta till rikssvenskan.
"moscha"
eller denna ramsa
"Hitche hede hamarin å stede"
Nix.
Med tanke på hur många dialektvarianter vi har, så skulle det nog bli ganska svårläst om alla skulle skriva som de säger.
Om jag (och väldigt många andra svenskar) skulle skriva de/dem så som vi uttalar dem - så skulle det bli "dåmm".
Varför kan man inte bara acceptera att vi har ett riks-skriftspråk, och använda det.
Men vadå ni svenskar accepterar ju arton som skriftspråk, det är ju långt värre då det heter aderton.
Gustaf adolf den artonde, blährg hur det låter.
Edit: Nu, blev jag osäker på hur man skriver accepterar på svenska, fick slå upp det.
Vad menar du nu? Jag menade att de/dem uttalas likadant i svenskan
Här hänger jag inte med hur du menade. "De" uttalas ju inte alls på samma sätt som "dem", som du själv säger..."de" uttalas som det är skrivet medan "dem" uttalas "dåmm".
Om det var skillnaden i uttal kontra engelskans motsvarigheter så är det ju absolut större skillnader i engelskan men du kan ju för den sakens skull inte säga att "de" och "dem" uttalas likadant i svenskan
...du kan ju för den sakens skull inte säga att "de" och "dem" uttalas likadant i svenskan
Jo, det kan jag. Jag påstår att en majoritet av svenskarna utalar de och dem som "dåmm".
@juanito - i finlandssvenskan uttalar man kanske de och dem som det stavas. Men de flesta svenska dialekter uttalar båda dessa pronomen som dom i dagligt talspråk. Och nu överkompenserar allt fler med att skriva dem där det ska vara de, för att man inte vet och inte hör att det är lika tokigt som att skriva honom där det ska vara han.
Förresten, tänker jag efter så uttalar nog finlandssvenskar oftast de som di och dem som dem. Jag landar i Vaasa 9/6, får se om jag kan göra mig förstådd då
Bah skulle citera dig men citerade mig själv. Det är väl kring 40% svenskar i Vasa kanske något under.
Men vadå ni svenskar accepterar ju arton som skriftspråk, det är ju långt värre då det heter aderton...
Den liknelsen haltar lite, tycker jag.
I fallet "de/dem" finns det vissa dialektala skillnader. De flesta säger "dåmm". Några säger "di/demm". Då är det bättre att ha ett gemensamt sätt att skriva det.
I fallet "aderton" finns det inga dialektala skillnader. Det är ingen som säger "aderton". Alla säger "arton". Då kan vi anpassa skriftspråket efter talspråket. Då kan alla skriva "arton".
Vad menar du nu? Jag menade att de/dem uttalas likadant i svenskan - och they/them uttalas olika i engelskan. I engelskan blir man alltså inte lurad av talspråket att tro att det är samma ord.
Ok, jag trodde att du menade dom och dom...