Nu hör jag inte till de som oroar mig över Apples framtid, utan ser med optimism på de närmaste åren. Självklart varar inget företag för evigt, och sett över en tillräckligt lång tidsrymd ruttnar även Apple.
Den tanke jag ville föra fram i krönikan, och som jag också fick med mig från det utmärkta porträttet av Ive i New Yorker, är att Jony Ive på många sätt är minst lika mycket Apples "själ" som Steve Jobs var. Och den briljans som Ive bidrar med kan rentav visa sig ännu svårare att ersätta (eller snarare kompensera för). När Steve Jobs gick bort fanns logistikern och siffernörden Tim Cook där, som kanske mer förvaltar än förnyar (vi får väl se).
När Jony Ive försvinner räcker det inte med en person som kan förvalta hans design. Det behövs någon som kan fortsätta att förnya produkternas utseende, inte bara härma Ives formspråk. Det är stora skor att fylla, och jag hoppas det dröjer många år än.
Sen kan det naturligtvis visa sig vara bra med förnyelse och friskt blod!