Endast två saker är jag säker på när det gäller barn och barnuppfostran:
1. Det är inte så mycket man kan göra (förutom oändlig kärlek och basalt skydd+näring). Nästan allt är inbyggt i människans DNA och den lilla inverkan miljö kan göra är både befriande och deprimerande vetenskap att ta till sig. Vi föds med en ritning och denna ritning kommer att verkställas, bygget är redan fastställt sedan spermien mötte ägget och 9 månader i livmodern. Man kan förstöra mycket när barnet växer upp (ofta genom att försöka inkräkta/reformera barnets redan fastställda utveckling), men inte tillföra speciellt mycket. Många vägrar köpa denna vetenskap - den är för deprimerande - men det är mycket vetenskap som är deprimerande och är man en SANN människa så tar man ALL vetenskap...eller INGEN vetenskap (religiös/mystiker/knäppgök/etc).
2. De som inte själva har barn - eller har avkomma som de sporadiskt eller inte alls egnagerar/engagerade sig i - har ofta VÄLDIGT mycket att säga om barn och barnuppfostran.