Minnen från tiden före smarta mobiler

Dummobilerna var i alla fall mindre. Lättare att ha med sig så att säga. Men telefonsamtalen var dyrare på den tiden, SMS likaså.
Fast samtidigt kände man sig mindre uppkopplad/tillgänglig på samma sätt. Man gick till datorn för att kolla e-posten, kolla webbsidor och annat.

Smartmobilen är ju en slags minidator man har på sig för det mesta. Men allt har väl sin tid så man anpassar sig.

Minns när jag gick runt och letade wi-fi för att kunna kolla nåt på internet.

Till exempel när jag började plugga 2005. Så fort det var något fick man smälla upp datorn och logga in på nätverket.

Är ingen tvekan om att livet har blivit lättare med "smartphones". Ungefär som att datorer har gjort livet lättare, som som det är med i princip all teknik!

Däremot, med all denna uppkopplingsmöjlighet så kommer ett större ansvar. Ansvar att vara social, se sig om i trafiken, inte vara ständigt uppkopplad osv osv.

Hur som helst, min första mobil var en orange NMT från Ericsson, ca 1993. Den var väl ungefär lika stor som 20 iPhones, och fungerade bara vid ett specifikt fönster på mitt jobb, men överallt hemma. Jäkligt bra ljud dock.
Senare har det blivit Nokia 3310, Samsung (min första MP3-telefon), LG, och åren innan iPhone kom till Sverige körde jag hårt med Palm Treo. Jag är fortfarande tveksam till om jag inte var mer produktiv på min Treo än vad jag är på iPhone. Den var lätt att arbeta med helt enkelt. Men det är klart, den hade inte HD-skärm och en miljard andra saker som iPhone har, men ändå...

Vad jag fortfarande saknar på iPhone är dedikerade knappar att komma till dedikerade appar med. Men det lär vi aldrig se, det tåget har passerat...

Skaffade min första mobil början av 90 talet
En Nokia 101, man fick ha den i ryggsäcken ?
Sedan många Nokia / Ericsson / Sony Ericsson innan det till sist blev Samsung
Batteritid var ju bättre förr men var nog lika imponerad av Nokia N95 som Note 8 när den kom.
Hade aldrig Nokia Communicator utan körde ett tag Psion på handdator tiden ?

Att inte behöva ladda hela tiden även om det åtminstone blivit lite bättre igen.

Nokia 6150 tjänade mig väl, därefter 6310i som var min första uppkopplade mobil med GPRS. Kollade när vagnen gick via WAP, men inte för ofta då varje kB dök upp på fakturan. Det jag saknar från denna monokroma tid är möjligheten att kunna slå nummer/skriva SMS utan att kolla på tangentbordet. Tillsammans med två extrabatterier kunde jag klara mig länge utan att ladda.
Skaffade mig en specialsladd så jag kunde maila med min Palm V. Operatören hette Europolitan.
Vill minnas att 6310:ans batteri var mitt första(?) Lithium batteri, mycket lätt jämfört med tidigare dito.

Nokia 2010 var min första GSM-telefon, '94. Kostade 5kr att skicka ett sms. Det har hänt lite sen dess, nymodigheter som WAP fanns inte på den tiden.

Ja, det blev en Nokia-karriär från början 1998

2110
6310
8210

Sedan lite Nec

DB2000

Och slutligen Sony Ericsson

T68i
K750

Innan jag privatimporterar iPhone sommaren 2007...

Man minns tiden väl! Saknar den ibland. Innan jag började med datorer, mobiler m.m. så byggde jag ljud. Håller dock fortfarande på med ljud. Inte samma sak idag dock. Så mycket köphets idag!

Min var 1610, den kunde man ta emot sms med men inte skicka. Jag fick saldot på kontot med gjämna mellanrum som sms.
Det gillade jag, sen blev man två och då valde vi att använda samma konto, och därmed for min ekonomiska kontroll och sinne till skogen. Jag brukade bara kolla kontot någon gång i månaden och sen minnas saldot och dra av för varje köp jag gjorde.
Minns inte hur ofta jag sen valde att ha sms skickade om det var 1,2 eller 4 ggr i månaden.

Nej, Allt blev bättre när iPhone lanserades.
Med iPhone fick man en helt fungerande e-mail klient för konsumenter (mms kunde ta sig i...), man fick en bra webläsare osv.

Det höll i sig några år och då kom en massa sociala appar. Det var då det hela började dala nerför c.a. 2011.

Första mobila telefonen jag ägde var en Bosch Cartel, den exakta modellen minns jag inte. SMS gick att ta emot men inte skicka, dock så kände jag inte någon som hade mobiltelefon med SMS-funktion eller som hade en mobiltelefon öht.

Pfft, min första var en Nokia 2110. Kommer ihåg alla avundsjuka blickar

Den var helt klart fränare och med gigantisk skärm.

Jag saknar mina gamla Ericsson T28 och Motorola RAZR ibland. Små, lätta telefoner med veckolång batteritid. Sen att dom inte kunde göra så mycket är en annan sak...

Min första telefon var en Philips PR747 sen har jag ägt allt mellan himmel och jord.

Philips Fizz
Ericsson - GH388, T10, T28 och några till
Nokia - 3210, 3310, 6310, 8110, 8310, 8810 och några till
Siemens - (kommer inte ihåg modell eteckningarn
Samsung - två olika flipmodeller
Motorola - nån halvsmart som 3 sålde
Plus en drös till...

Sen jag köpte min första iPhone 3 så har jag hållt mig till iPhone och haft i princip varje modell ?

Årtal?

Sånhära fanns ju redan -89.

https://en.wikipedia.org/wiki/Spectronic

Härligt, cykla runt med en mobil. Folk måste ha tittat.

När jag skulle skaffa fast telefonabonnemang fick man ansöka om detta på Televerket, då en statlig myndighet. Man fick också köpa en godkänd telefon där. 80-tal.
Min första mobil var en Motorola. Microtac, tror jag. Utdragbar antenn och ett lock över numren. Ordinarie batteri räckte en halvtimme under samtal. Detta var mitten av nittiotalet.
Samtidigt hade jag mitt första möte med internet. I källaren på universitetet i Göteborg fanns det en datorsal där folk tittade på Aftonbladet. Jag gjorde förstås likadant.
Första mobilen jag hade med internet (WAP) var en Sony Ericsson T630. Man fick ställa in det mesta manuellt. Jag har faktiskt kvar den mobilen och den fungerar.
Jag slås över hur tekniken har förändrat mitt sätt att umgås med andra. Det är sig inte likt alls om man går drygt 30 år tillbaka i tiden.

Tycker det räcker gott att gå tillbaka 10 år för stora skillnader.

Farsans första var en Ericsson med 2 rattar. A-E & 1-5, det satt en vev på sidan typ gamla Taxistationernas telefon och när man vevade på denna så svarade någon på Televerket eller Telegrafen och frågade vilket nummer man ville ringa. Sen gjorde de det åt en och kom tillbaks när de etablerat kontakten med den uppringda. Sen sa de att C 2 kanalen var ledig så ställ in rattarna på det så kopplar vi fram samtalet. Det var tider det.

Min första var en släpbar Panasonic NMT450 med ett stort & tungt batteri.

Sen blev det en NMT900 som kallades hundbenet.

Sen blev det en massa olika Ericsson telefoner till min första iPhone 4S, 7 & nu XS.

Min första var en Nokia 3210 som jag kunde köpa chassi och byta ut på minns jag.
Så den var guldig ?

Sen blev det en Nokia 3330 med otroliga WAP, var otroligt spännande att vänta 5 min för att se grönpixliga bilder, läsa en artikel i Aftonbladet där 15 ord av texten täckte skärmen.
Sen kom färgskärm och kamera, megapixel-racet var spännande.
Lurades in i det där och märkte snabbt att de som slängde in mer megapixlar var sämre kameror.

Var det inte den som kallades för tegelsten?