Grund för avtal, mall etc?

Jag har hittills kört med ett ganska enkelt avtal som specar ungefär:
- uppdragets omfattning, dvs vad som ska göras. Oftast hänvisas bara till en offert eller förstudie, som mera ingående beskriver uppdraget och kanske t.o.m. innehåller en kravspec.
- tidsuppskattning och grov tidplan,
- timkostnad eller totalkostnad (inkl. reskostnader och ev. investeringar som kunden ska betala)
- leveranstidpunkter (för granskningar, tester och slutgiltig leverans) och leveransobjekt (vad som ska levereras när)
- kundens åtagaden, vilket oftast innebär att kunden ska ställa upp med resurser och svara på frågor, samt att när de väl granskat och godkänt kan de inte efteråt hävda att de inte fått det de beställt.
- en klausul som friskriver mej från allt ansvar när jag levererat och de har godkänt leveransen.

Men ännu viktigare än avtalet är väl att ha uppföljning och avstämning med kunden under uppdragets gång, och i tid flagga för förseningar, merkostnader och utökningar som inte omfattas av avtalet. De flesta kunder är mera intresserade av att få de som de har beställt än att försöka slippa betala, och har man bara en fungerande kommunikation brukar det mesta lösa sig - så länge kunden känner att han/hon får bestämma. Som kund skulle jag själv bli ganska lack om min konsult plötsligt kom med en faktura på 5 ggr det överenskomna beloppet, och det spelar nog ingen större roll om han/hon har bra förklaringar till varför - jag skulle vilja få reda på det så tidigt som möjligt, redan innan de arbetat upp timmarna.

Utan att ha läst Taz's tråd speciellt noga, verkar det som att det är där det har klickat - en massa förändringar i uppdraget som man inte formellt kom överens om (dvs förde in i avtalet eller gjorde tilläggsbeställningar på), samtidigt som man jobbade på med goda avsikter att göra kunden nöjd.

Man bör komma ihåg att avtal oftast är fyllda med klausuler som varken kund eller leverantör är speciellt intresserade av att utlösa, iallafall inte om man vill göra affärer med varandra i fortsättningen också.

Det är en hel del att tänka på. Du kan få en hjälp om du går med i SIF Eget för egenföretagare.
www.sif.se/eget.

Om du ska ta fasta på en sak i din affärsrelation med kunden så är det att göra klart hur jobbet ska betalas, priset, vad som ska levereras och när.

99% av de fall som går åt pipan beror på att kunden och leverantören inte har en gemensam uppfattning av vad resultatet ska bli och hur mycket arbete det är. Kunden har för höga förväntningar på resultatet och leverantören underskattar arbetsinsatsen i tid och kostnadsplanering.

Fyra enkla råd:

1. Att både du och kunden lägger ned så mycket jobb som möjligt för att specificera lösningen INNAN ni bestämmer att köra igång.

2. Avtala om hur acceptanstest ska gå till och helst exakt vad som ska testas och vilket resultat det ska bli för att du ska få betalt.

3. Gör ALDRIG några förändringar i kraven/behoven utan att även uppdatera avtalet avseende pris, leveranstid och acceptanskriteria.

4. Ha klart för dig om du säljer / kunden köper ett resultat eller arbetstid.

MVH

Skulle bara väcka denna tråd för att kolla om det finns mer råd.
Kanske exempel på hur avtalen kan se ut.

Vad menar du med "se ut" ? I princip hur som helst, det är innehållet som är viktigt och det beror på vad som säljs / köps, hur stor affären är och vilka villkor man är överens om. Det beror på, helt enkelt. Om du kan utveckla din fråga lite så kan jag nog svara bättre.

Jag tänkte inte på layouten utan undrade om det finns någon bra exempel/mall på vad ett avtal bör innehålla.

Någon här som har koll på "Orgalime S2000 + SW01" samt "Allmänna bestämmelser för avtal om datatjänster – DS 96"?

ingen som kan dela med sig en mall om avtal?

Vet ej ens hur man börjar.

jag hittade några mallar:
http://www.kfs.net/avtalochmallar/mallar.asp

Jag tror jag påpekat detta några gånger tidigare, men tror att det är värt att tala om återigen:

Eftersom vi har så starka influenser från USA och läser så mycket som händer där, så får många uppfattningen att deras spelregler gäller även här. Bl.a. när det gäller kontrakt och andra avtal.

Gud ske pris, så är det en ganska stor skillnad. Medan man i USA, England och större delen av resten av världen kräver exakt formulerade kontrakt, och där domstolar i efterhand endast ser på kontraktets utformning och ordalydelse (och frånvaron av några ord här och där), så tittar svenska jurister på kontraktets bakomliggande innebörd, och hur det kan ha uppfattats av parterna näär det en gång skrevs på.

Med andra ord, så ska man självklart vara så noggrann man kan. En del tips ovan är jättebra (inte minst att hela tiden uppdatera ett avtal när man ändrar jobbets förutsättningar det allra minsta). Men vi slipper faktiskt oroa oss över ett eventuellt bortglömt ord eller en fras. Vi kan skita i hur kommateringen är gjord, eller om språket är grammatiskt riktigt och innehåller en lagom dos av uppstyltade, gammalmodiga och halvt obegripliga termer.

Idén bakom svenska avtalsrätt är att alla inblandade parter ska kunna ge sig själva och samhället ett mervärde. Ingen ska alltså kunna ge sig själv kontraktsrättsliga fördelar genom finurliga formuleringar eller juridiska termer på latin.

Vad jag försöker få sagt med svamlet är att man givetvis inte ska tro att man kan strunta i att vara nogggrann. Men man ska inte heller vara dödsförskräckt och tro att ett skrivet avtal är så avgörande som det verkar i filmerna från Hollywood. Jag kunde ju ha sagt så från början....

Det du skriver om utländska avtal stämmer inte riktigt. I svensk rätt tittar man mycket på lagens text och förarbeten och i mindre utsträckning på tolkningen och prejudikat. I anglosaxisk rätt (Common Law, används i bland annat Storbritannien, USA, Cypern, Malta, Gibraltar, Australien, Nya Zeeland, stora delar av mellanamerika etc) tittar man däremot mindre på lagens text och betydligt mer på tolkning och prejudikat.

Samma sak gäller avtalsrätten. Därför utformar man ofta avtalen i länder med Common Law på så sätt att det ska vara så klara och entydiga som möjligt och ge väldigt lite utrymme för tolkningar.

Njaee...du bemöter inte riktigt det jag skrev. Jag skrev om hur avtal tolkas. Du skriver om hur lagarna tolkas. Hänger visserligen ihop kan man tycka, men är ju faktiskt två olika saker.

När det gäller själva avtalet, så tittar alltså svenska domstolar på hur parterna rimligen kan ha uppfattat det vid tidpunkten då avtalet ingicks. Det intressanta är alltså inte exakta ordalydelser, osv. Man lägger också ett ganska stort ansvar att använda bonnförnuft på parterna.

Jag ska ge ett exempel:

Under mina år i Vietnam jobbade jag bl.a. för ett ingenjörsföretag. Deras kontrakt för t.ex. att bygga ett kontorshus var upprättat efter vietnamesisk lag som är internationellt "anpassad" och grundar sig på avtalslagar från Hong Kong och Singapore, vilka i sin tur kommer från England.

Kontraktet för ett normalt jobb bestod av ca 4 hyllmeter av pärmar, dvs kanske 4-5 ggr mer än vad som krävs i Sverige. Anledningen till att deras kontrakt växer är att dom måste se till att ha med varenda liten detalj, rätt formuleringar, osv.

Bl.a. ligger skillnaden i ansvaret, där svensk domstol kräver normalt bonnförnuft. Om t.ex. en rörmokare i Vietnam (eller USA eller England...) under arbetets gång upptäcker att grundarbetet som gjorts i kåken av en annan entreprenör inte verkar hålla måttet, så struntar oftast i att rapportera det eftersom det inte ligger i hans eller hans arbetsgivare intresse att sköta den detaljen. Istället blir det ofta upptäckt långt senare, och det blir ombyggnad, reparationer och det tar åratal av förhandlingar i domstolar att lösa ansvarsfördelningen och ge ersättningar år höger och vänster för stillestånd, osv.

Därför måste man inkludera alla såna eventualiteter i kontrakten, och gardera sig mot de mest osannolika händelser.

Om samma situation skulle hända i Sverige, och rörmokaren (eller hans chef) av ren lättja eller ointresse struntade i att tala om för entreprenören som gjort grundjobbet att det kanske behövde förbättras, så skulle rörmokarens företag råka väldigt illa ut. Svensk rätt kräver att dom visar vanligt vett och varskor byggledningen eller nån annan, oavsett om det finns med i ett kontrakt eller inte.

Bakgrunden är alltså att det fanns en politisk vilja att varje avtal ska vara bra för alla inblandade, och för samhället i stort också, när man skrev avtalslagen. Man ska inte kunna slingra sig undan genom fiffiga formuleringar eller genom att ha ett helt stall av jurister bakom sig (i vart fall ska det inte vara lika lätt som i andra länder).

Sådan - grovt sett - är alltså den svenska modellen; Med alla fakta framför sig (kontrakt, verkligheten, normalfall i branschen, osv) så bedömer man den sammanlagda bilden och hur parterna kan ha uppfattat avtalet när det skrevs under.

EDIT:

PS. Det kanske låter som om jag säger att man i princip kan strunta helt i ett kontrakt i Sverige eftersom tingsrätten ordnar till det i efterhand. Så är det naturligtvis inte. Man ska ju se till att täcka in så mycket som möjligt i ett kontrakt. Men om man vet att man fått till ett hyggligt avtal så ska man inte ligga sömnlös och grubbla på om man missat nåt. Det går faktiskt att lösa på ett rimligt sätt i efterhand.

Råkade hitta den här tråden. KFS som Lichi tipsar om verkar vara en liten guldgruva.

Det finns ett antal böcker med mallar och förlagor också. Till exempel "Mallar och dokument. Praktisk skrivbok för företag" från Björn Lundén Information - www.blinfo.se. Går att låna på bibioteket också. Under samma bibliotekssignum (O-någonting) kan man hitta en del andra böcker med mallar och förlagor och tips om dokumenthantering.