Tja... Itanium är ju kraftfull i teorin, men eftersom den inte har någon egen branch prediction utan lägger hela jobbet på kompilatorn hamnar man i en absurd situation där man för att få högsta möjliga prestanda skulle behöva konstruera/anpassa en egen kompilator för varje specifikt problem. För att inte tala om vad som händer när en ny generation processorer släpps, och de stenhårt processorspecifika program man kör börjar krypa fram. Det är ganska talande att IBM gör precis tvärtom med Power-designen.
Själv skulle jag hävda att Itanium av de anledningarna är just våldsamt usel och att det hela är ett verklighetsfrånvänt projekt som aldrig någonsin skulle ha lämnat konceptavdelningens ritbord. Räknar man in att det är det näst dyraste projektet i hela datorhistorien (efter IBM:s enormt framgångsrika system/360) tycker jag gott att den förtjänar sin plats som datorhistoriens i särklass största flopp. Intel verkar ju ha insett det själva också, så man kan ju hoppas att de skrotar eländet så snart de bara kan.
