Tycker att det mest intressanta med 970 är, flummigt nog, vad den lovar för framtiden. Än kommer det inga 970:or med mer än en processorkärna per chip, men tekniken finns där. Den sortens processorer kommer att bli allt mer nödvändiga i framtiden, eftersom fysikens lagar börjar sätta allt fler käppar i hjulen för processortillverkarna.
Den approach som gäller nu, d.v.s. att skrämma upp en processorkärna så långt som tillverkningstekniken medger och sedan använda den i singelprocessormaskiner, kommer inte att fungera lika bra eftersom det finns gränser för vilken nivå av komplexitet en processorkärna kan ha och hur hög klockfrekvens man kan köra i. Så länge ingen åstadkommer en processor som använder något annat än vanlig halvledarteknik kommer datorer med fler än en processorkärna i slutänden att bli den enda vägen.
En annan aspekt på det hela är 970:ans bakåtkompatibilitet. I och med att den kan klarar 32-bits PPC-instruktioner kommer övergången till 64-bitsteknik inte att bli några problem för IBM/Apple. Det kan jämföras med Intels problem med Itanium. Förr eller senare måste IA-32 (Intels 32-bitarsarkitektur) pensioneras, och eftersom Itanium inte kan köra x86-instruktioner annat än via emulering har de ganska stora problem framför sig. Frågan är om Intel inte kommer att bli tvungna att "göra en AMD" och släppa en 64-bitars x86-processor, trots att de lagt ner ett helt decennium av utveckling (och massor av pengar) på Itanium. Vi Macare bör däremot kunna se fram emot en betydligt mjukare övergång.
Men: vi har ju inte sett 970:an in action än, så det känns lite lönlöst att bara spekulera i hur den kommer att stå sig mot andra processorer som inte heller är släppta än. Men trots min flagrant pessimistiska läggning så tycker jag att det ser mycket lovande ut...