Dra av datorutrustning direkt vid teknikintensiv verksamhet

Direktavskrivning av datorer är ok för verksamhet som kräver tillgång till nyaste teknik, så det borde inte vara något problem. Man kan motivera det med den tidsbesparing som man gör (t.ex. en Photoshopanvändare som sparar timmar per vecka) och att konkurrensen i branschen kräver att man kan göra jobbet på allt kortare tid.

Tyvärr har jag inga konkreta regler att länka till.

Skattemässigt avdrag är fortfarande 5 år. Bokföringsmässigt får du väl trixa bäst du kan.

Hyr dina maskiner på kort tid istället. Typ ett år och deala med att ÅF uppgraderar till ny maskin och tar hem den gamla med relativt högt restvärde (lägre månadskostnad för dig).
Hyrda maskiner är bokförings- och skattemässigt kostnad för hyrda tjänster och kan följdaktligen kvittas mot intäkter av tjänst (ditt arbete mot kund)
Du slipper hantera inventarierna på det sättet och får oftast en fet och förmånlig försäkring på maskinen.

Vilken ÅF gör så tror du?

De flesta ÅF fixar detta, inkl. jag själv.
Glöm dock inte att det är HYRA vi talar om, inte leasing. Det är i princip ingen som leasar sin utrustning idag.

Vilken firma är du då? Du kan PM:a mig om du inte vill skryta
Fick just höra att ÄppelföretagsdatorForum i Götet kan fixa "allt". Men rekommenderade leasing. Jag har enskild firma (ang. ab vs. hb vs. ef) men funderar på starta ab om firman fortsätter rulla på i samma takt.

man kan skriva av datorn som förbrukningsinventarie på en gång. finns något rättsfall med östgötacorrespondenten som man kan åberopa om skatteverket skulle krångla. (säger vår bokföringsnisse).

Du kan inte hitta en länk till det? Den här diskussionen har jag hört i tio år och jag har flera gånger tagit upp den med ledande revisorer (såsom Ernst & Young) och de säger att det alltjämt är avskrivningar som gäller - även i teknikintensiva bolag.

Med skatteverket är det nu så att om man ringer dem på telefon och bara ställer en fråga så riskerar man att få ett svar som inte håller vid en granskning... Jag fick upplysa vår bokföringsbyrå (en stor) om vad som gäller för "miljöfirmabil" och skicka en länk till skatteverket eftersom hon säger att skatteverkets kontaktperson säger tvärtom till henne...

Har tyvärr ingen länk. Det är LRF Konsult (heter de väl) som sagt detta till oss.

Hej Scooterbabe. Upp till 5000:- (ex. moms) kan du dra av direkt. Har gjort det själv med inrådan av en revisor. Över det beloppet är det avskrivning som gäller, tex enl. 30 % regeln. dvs. din vara kostar 10000. första året tar du upp 3000 kr som kostnad, året därpå 7000 osv.
Mvh. anders

Corren-fallet är bra och högst verkligt. Många dagstidningarn använder sig av det som stöd vid direktavskrivning. Corren gällde teknik för tidningsproduktionen, alltså kvarkande och psh:ande.

Vet dock inte om det går att tillämpa på konsultverksamhet. Det kan vara tveksamt.

Jag har kört direktavskrivning av datorer i mitt AB många gånger utan problem.

Ett förtydligande från mig. De 5000 gäller köp till enskild firma.(som du har) Vid ab el. hb gäller andra regler.

En annan sida av all diskussion ovan är att man kan dra av vad sjutton som helst i ett AB så länge revisorn inte knorrar.

Blir det skatterevision gäller det dock att ha klara papper mot fiskus.

Precis. Det blir ju inte lagligt att köra för fort för att man har turen att inte bli klockad... Men när man väl blir klockad så hjälper det ju inte heller att skylla på "han som satt i baksätet". Det tenderar att bli en hel del "tyckande" i tråden, vilket mest förvirrar.

Du skriver om Corren och kvarkande och då undrar jag om det är mjukvaran de direktavskrivit? För den delen är ju lustigt nog ok, medan hårdvaran alltid har gått på avskrivningar. En länk till ett sådant rättsfall vore guld värt!

Corren fick igenom att dra även hårdvaran. Jag har ingen länk till domen men är du intresserad går det säkert att tala med någon på Correns ekonomiavdelning.

Ett sätt att köra med klara papper mot fiskus i ett AB är att redovisa direktavskrivningen i årsredovisningen och att skicka in den till skattemyndigheten. Då minskar risken att man åker på skattetillägg på grund av att skattemyndigheten tolkar något annorlund än en själv.

Kommenterar mig själv här. Hittade en artikel om Correns direktavskrivningar (IDG). Det tycks ha skett 1996-97. Jag har pratat med auktoriserade revisorer (ingen lokal tjomme, utan de stora byråerna) om det här flera gånger sen dess och då har de avrått från detta. För mig betyder det att det inte blev något vägledande prejudikat av detta och som skatteverket uttrycker det så ligger bevisbördan på företagaren. Men visst kan man försöka.

Som jag ser det så är en dator inte värdelös efter tre år, även om man jobbar tekniktungt. Det finns ett restvärde i den och gör man avskrivningar och säljer den efter tre år så hamnar man faktiskt ganska rätt. Men självklart förstår jag att man vill direktavskriva!

Detta har jag luskat (copy-paste) fram ang. hyrandets fördelar:
- Hyra belastar inte din likviditet eller soliditet. (Gäller detta små enskilda firmor?)
- Du kan enkelt uppgradera utrustningen (Låter ju fint!)
- Du använder ditt kapital i takt med objektets ekonomiska livslängd (Nån som kan förtydliga?)
- Hyra gör det lättare att budgetera (Jag sysslar inte riktigt med sånt)
- Utrustningen belastar inte din balansräkning (Förtydliga?)

*översätter*
belastar inte din likviditet = du behöver inte ligga ute med hela beloppet som vid ett inköp
belastar inte din soliditet = bullshit. Det blir i praktiken ingen skillnad.
använder ditt kapital i takt med... = bullshit. Det är samma argument som de båda ovan.
budgetering = bullshit, det är inte lättare att budgetera, men det är ju lätt att förutse kostnaderna framöver i vilket fall. Möjligen något smidigare.
balansräkningen = eftersom du hyr utrustningen så betalar du den varje månad. Om du hade köpt den hade den hamnat som en tillgång (inventarier) i balansräkningen, mot vilken du fick göra avskrivningar. Jag tycker att det argumentet är rätt dåligt, för det är ju en styrka i balansräkningen.

Jag tycker bara at det första argumentet håller, men det är ett helt ok argument! Plus det där om att byta/uppgradera, men det är ju inte en ekonomisk fråga utan en kontraktsfråga, så det måste du kolla upp med den du hyr av.

Tack för översättningen! Har förstått, som du påpekar, att enda fördelen egentlligen är att man slipper ligga ute med pengarna och att man kan (kanske) byta hårdvara redan efter ett år. Sen brukar man få en (oftast) få en bättre försäkring än den man har själv. Sedan om det är värt ca 20% mer i totala pengar är en annan sak. (Räknexempel: Köpa ca 20 lax, hyra i 24 mån ca 24 lax, men då har jag inte räknat skatter osv, kanske nån kan räkna på det?)

Har man pengarna så är det sällan värt det, men det ger ju en aning förenklad administration. Lånar man pengarna på banken (dvs om man har några lån på firman) så är det ju ett sätt att frigöra kapital och minska lånen och då får man ju räkna bort bankräntan man skulle betalat. Det kan också vara så att man har svårt att få lån och då kan detta vara en smidigare (men dyrare) väg. Allt i generella ordalag!

Jag har 21 månaders hyra som sedan köpes loss för restvärdet av en månadshyra - lagligt - vet inte men inte mitt problem, eftersom datorn inte finns upptagen i inventarieförteckningen, så finns den inte hos oss?

Tangen, det bör vara lagligt.

Pekka, jag tror inte det räcker. Man bör nog begära ett förhandsbesked. Dessutom är det för sent då eftersom man får en massa extrakostnader för att riva upp bokslutet.

Här är rättsfallet för Östgöta Correspondenten gällande direktavdrag:

Texten är förlång så jag delar upp den i sektioner, trevlig läsning!

Del 1
AB Östgöta Correspondenten (bolaget) inledde år 1988 ett
utvecklingsprojekt, "Teknik 90", med bl.a. omfattande datorisering av
verksamheten. Inom ramen för projektet investerade bolaget under år 1989
bl.a. 3 212 524 kr i datorutrustning – datorer och annan hårdvara – som
skulle användas för elektronisk produktion av annonser. Utgifterna för
investeringen kostnadsfördes direkt.

Vid 1990 års taxering medgav taxeringsnämnden avdrag för hela
anskaffningskostnaden.
Efter företagen skatterevision överklagade Skattemyndigheten i
Östergötlands län bolagets taxering och yrkade att avdrag i stället skulle
medges genom årliga värdeminskningsavdrag.

Länsrätten i Östergötlands län (1992-03-16, ordförande Wennergren) avslog
överklagandet i denna del och yttrade, såvitt nu är av intresse: Av punkt 3
av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, framgår att
utgifter för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier i regel dras av genom årliga värdeminskningsavdrag
enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning eller om
restvärdeavskrivning. Kan inventariernas ekonomiska livslängd antas uppgå
till högst tre år, får emellertid hela utgiften för deras anskaffande dras
av under anskaffningsåret. Omedelbart avdrag får även ske i fråga om
inventarier av mindre värde. – – – Fråga i målet är om den av bolaget för 3
212 524 kr anskaffade datorutrustningen för annonsproduktion kan antas ha
en ekonomisk livslängd överstigande tre år så att bolaget därmed skall
förvägras av taxeringsnämnden redan medgivet direktavdrag för hela
kostnaden. Huvudfrågan i målet blir vad som skall förstås med ekonomisk
livslängd, särskilt vad gäller detta uttrycks betydelse i förutnämnda
lagrum. Klart är att ekonomisk livslängd är något annat än fysisk
livslängd. Rättspraxis ger föga ledning vid bedömningen av hur ett
inventariums ekonomiska livslängd skall bestämmas och vilka kriterier som
skall vara utslagsgivande. Rättsfall avseende inventarier inom det
datortekniska området finns endast vad beträffar programvara (mjukvara) och
klart är att den ekonomiska livslängden för sådan utrustning normalt inte
överstiger tre år. Den är inte tjänlig annat än under kort tid på grund av
den snabba utvecklingen på detta område. Hårdvaran är svårare att bedöma.
De av parterna åberopade rättsfallen och domarna kan endast anses ha ett
begränsat värde för bedömning av den aktuella frågan då de inte behandlar
hårdvara i sådan kvantitet och specialitet som är aktuellt i detta mål.
Speciellt vägledande praxis saknas således. Något stöd ges ej heller i
förarbetena till kommunalskattelagen. Förändringen av ordet varaktighet
till orden ekonomisk livslängd betecknades som rent redaktionell. – I
doktrinen har frågan tagits upp till bedömning i Gösta Kedners och Carl
Martin Roos kommentar till aktiebolagslagen, "Aktiebolagslagen del 2, kap.
11–19", som på sidan 60 anför: "Den ekonomiska livslängden kan anses
omfatta den tid under vilken tillgången i fråga ger större bidrag till
företagets resultat än annan likvärdig tillgång. Begränsningen av den
ekonomiska livslängden kan vara betingad av egenskaper hos tillgången. En
maskin kan till följd av teknikens framsteg, uppfinningar, etc. bli mindre
värdefull och en byggnad på ofri grund kan genom detta förhållande få en
begränsad brukstid". "Anläggningens ekonomiska livslängd begränsas inte
sällan av marknadsförhålladen. Vid bestämning av den ekonomiska livslängden
skall således hänsyn tas till förutsedda ej tillfälliga förändringar av
produktens marknadspris och till avsättningsmöjligheter för produkten".
Länsrätten tolkar detta så att med en utrustnings ekonomiska livslängd är
att förstå den tid under vilken utrustningen är ekonomiskt tjänlig och
försvarar sin plats från resultatsynpunkt. När dess produktionsvärde
minskar och underskrider en företagsekonomiskt acceptabel nivå är dess
ekonomiska livslängd förbi. Sandström kallar i sin bok Om beskattning av
inkomst av rörelse detta för "rent ekonomisk värdeminskning". – Den
datorutrustning som bolaget införskaffat för sin annonsproduktion används
mycket intensivt i verksamheten och den utsätts därmed för ett påtagligt
slitage vilket skulle kunna vara en grund för bestämmandet av livslängden
jfr Geijer i Svensk Skattetidning 1941 s. 171, där han skiljer mellan
slitningsavdrag och ekonomiskt avdrag. I förevarande fall kan det inte
sägas vara själva nyttjandet som utgör den främsta faktorn för livslängden
eftersom datorerna inte fysiskt sett förbrukas under så kort tid som tre
år. Den korta livslängd som datorerna kan få är i stället avhängig av att
deras roll som effektivt hjälpmedel snabbt kan bli överspelad till följd av
den tekniska utvecklingen. Som Kedner och Roos framhåller kan
produktionsvärdet bli begränsat till följd av teknikens framsteg. Det är
välkänt att utvecklingen inom datorteknik går synnerligen snabbt. Nya
produkter utvecklas för att främja både kvalitet, effektivitet och
snabbhet. Användarna är också i stor utsträckning styrda av leverantörerna
som nyutvecklar produkter som ofta inte kan användas i den äldre utrustning
som användaren sedan tidigare innehar. Det är därför ofrånkomligt att vid
bedömning av en datorteknisk apparaturs ekonomiska livslängd ta stor hänsyn
till den utveckling föremålet och dess användbarhet genomgår. – Bolaget har
i målet framhållit att det i konkurrens med andra tidningsföretag är
angeläget att hålla sig ajour med den tekniska utvecklingen för att kunna
erbjuda kunderna lika mycket och mer än vad andra företag inom samma
bransch kan göra. När bolagets ledare inledde utvecklingsprojektet "Teknik
90" synes de ha varit medvetna om att de inom kort tid skulle få lov att
byta ut sina datorer och investera i ny datorutrustning. De torde dock ha
bedömt att satsningen skulle löna sig genom inbesparingar vad gäller
personalkostnader och större effektivitet inom produktionen. Som Kedner och
Roos uttrycker det torde de ha bedömt att den nya utrustningen skulle ge
större bidrag för företagets resultat än den gamla. För förnyelse av sin
datorpark avsätter bolaget nu årligen tre miljoner kronor. Bolaget har
nyligen införskaffat programvara som man enligt egen uppgift inte kan
använda i de nu för tre år sedan förvärvade datorerna. Vidare saknar de
möjlighet att använda de äldre datorerna tillsammans med nyinköpt hårdvara
eftersom de inte kan fungera tillsammans i datornätet. Några uppgifter som
talar mot ovan angivna förhållanden har skattemyndigheten inte förebragt
och det kan ej heller anses framgå i övrigt. Datorerna saknar inte helt
praktisk funktion hos bolaget efter den tid på snart tre år som förflutit
efter inköpet eftersom de kan användas såsom utbildningsdatorer och för
ordbehandling. Därmed har det ursprungliga syftet dock ebbat ut då det var
att använda datorerna i produktionen och inte för interna administrativa
uppgifter eller utbildning. Någon avsättningsmöjlighet för
datorutrustningen synes ej heller föreligga. – Med beaktande av det anförda
framstår det för länsrätten som högst sannolikt att bolaget av
företagsekonomiska skäl är tvingat att efter endast några år byta ut sina
datorer för att kunna tillgodogöra sig de ekonomiska fördelar som den
tekniska utvecklingen medför. Det avgörande skälet för datorbytet är som
länsrätten uppfattar det att bolagets konkurrenskraft och expansionsdrive
förutsätter att bolaget ligger i takt med teknikutvecklingen. Den
ekonomiska livslängden för datorutrustningen kan i detta perspektiv inte
bedömas uppgå till mer än högst tre år. Datorerna är därmed skattemässigt
att betrakta som korttidsinventarier och skall därför avskrivas direkt.
Skattemyndighetens besvär kan därmed inte bifallas i denna del.

Del 2- rättsfallet för Östgöta Correspondenten

Skattemyndigheten överklagade och vidhöll sitt yrkande att bolaget skulle
vägras direktavdrag för anskaffningskostnaden. Skattemyndigheten anförde
bl.a. följande. Länsrätten hade i alltför stor utsträckning tagit fasta på
vad bolaget anfört beträffande den tekniska utvecklingen på datorområdet
som grund för direktavdraget. Att tekniska landvinningar gjordes inom
dataområdet kunde emellertid inte anses innebära att utrustningarna utan
vidare skulle få hänföras till korttidsinventarier. Bedömningen av
livslängden för ett visst inventarium måste göras med utgångspunkt i flera
faktorer. Även om – såsom bolaget syntes göra gällande – hänsyn i
förevarande fall togs till civilrättsliga principer/företagsekonomiska
överväganden, kunde det inte ha funnits något krav på att direkt
kostnadsföra aktuella datoranskaffningar från bl.a. företagsekonomisk
synvinkel. I det hänseendet kunde bl.a. hänvisas till ett yttrande av
Bokföringsnämnden den 26 maj 1993 till Skatterättsnämnden i ett
förhandsbeskedsärende angående beräkning av vissa inventariers ekonomiska
livslängd m.m., vari nämnden uttalat att den bokföringsmässiga bedömningen
i fråga om inventarieavskrivning skulle göras oavsett vad som gällde i
skattehänseende. Den skatterättsliga behandlingen i fråga om avskrivning på
inventarier borde således göras med utgångspunkt i de skattemässiga
reglerna oavsett vilken bedömning bolaget gjort från företagsekonomisk
synpunkt. Den skatterättsliga bedömningen syntes därvid i regel ha grundats
på om inventariets karaktär objektivt sett bedömts ha haft en längre
ekonomisk livslängd än tre år, jfr bl.a. RÅ 1962 Fi 62. Enligt av
Riksrevisionsverket utfärdade allmänna råd låg den ekonomiska livslängden
för datorer normalt i intervallet 3–7 år, varvid man räknade med en längre
varaktighetstid för de stationära datorerna än för de bärbara maskinerna.
Att utan vidare hänföra en tillgång till korttidsinventarium måste alltså
förutsätta att denna inte kunde användas efter en treårsperiod. Detta
förhållande kunde inte anses föreligga i detta fall. Den av bolaget
genomförda investeringen avsåg en stor kvantitet och betydande belopp,
varför det inte framstod som sannolikt med en återinvestering redan inom en
treårsperiod. Bolagets hävdande att man måste ta hänsyn till den speciella
miljö i vilken datorerna används för annonsframställning m.m. liksom till
att den tekniska utvecklingen på datorområdet gjort det ekonomiskt
försvarbart att byta datorerna oftare, hängde mer ihop med företagets
investeringsbenägenhet än att det var för driften påkallat att ha tillgång
till den senast framtagna utrustningen på marknaden. – I ett historiskt
perspektiv hade inte heller någon lika omfattande investering av detta slag
gjorts hos bolaget, varför det med fog kunde ifrågasättas om avsikten 1989
varit att redan inom tre år byta ut maskinerna.

Bolaget, som bestred bifall till överklagandet, anförde bl.a. följande.
Anskaffningen 1989 av den aktuella datorutrustningen ingick som ett led i
ett omfattande utvecklingsprojekt inom företaget som startades 1988;
"Teknik 90". Vid det utredningsarbete som legat till grund för projektet
framkom bl.a. att den tekniska utvecklingen ägt rum så snabbt att det inte
ansågs vara företagsekonomiskt försvarbart att aktivera kostnaderna för
persondatorer. Denna bedömning gjordes utifrån bl.a. datorernas
användningsområde. På balansdagen kunde konstateras att datautrustningen
med största sannolikhet efter en period på upp till tre år inte längre
skulle kunna bidra till bolagets vinst, varför anskaffningen bokfördes som
korttidsinventarium. När det gällde bedömningen av en tillgångs varaktighet
eller ekonomiska livslängd torde det inte föreligga någon skillnad mellan
civilrätt och skatterätt, vilket bl.a. framgick av det i länsrättens dom
intagna citatet av Kedner/Roos kommentar till Aktiebolagslagen del 2 (s.
60). Vidare hade bolaget nyligen anskaffat programvara som inte var
användbar i de för några år sedan anskaffade datorerna. Med facit i handen
kunde nu konstateras att bedömningarna vid investeringstidpunkten var
riktiga. Att skattemyndigheten inte ville acceptera sådan eftersyn
förändrade inte saken. Enligt bolagets mening följde av lagtexten – punkt 3
av anvisningarna till 29 § KL – att det var tillräckligt med ett objektivt
konstaterande att investeringen inom det aktuella användningsområdet hade
en till tre år begränsad livslängd. Det fordrades därför inte att den
skattskyldige skulle kunna bevisa detta. – Anledningen till att bolaget
från början inte inköpte kraftfullare datorer var bl.a. att det vid denna
tidpunkt inte fanns programvara som var så krävande. – Enligt länsrätten
gav gällande rättspraxis föga ledning om hur ett inventarium livslängd
skulle bestämmas och efter vilka kriterier frågan skulle bedömas. De
rättsfall som åberopats i målet hade – såsom länsrätten anfört – endast ett
begränsat värde, eftersom de inte rörde tillgångar i form av hårdvara av
sådan kvantitet och specialitet som gällde beträffande den i målet aktuella
tillgången. – Bolaget ingav bl.a. en rapport av konsulenten Urban Jöner den
5 september 1991 angående teknikutvecklingen inom datorbranschen och den
grafiska branschen upprättad på uppdrag av bolaget.

Kammarrätten i Jönköping (1993-11-11, Alkman, Severin, referent, Claesson)
yttrade: Frågan huruvida aktuell datorutrustning utgör s.k.
korttidsinventarium i rörelsen är att bedöma enligt de skatterättsliga
reglerna härom i punkt 3 första stycket av anvisningarna till 29 § KL.
Härav kan utläsas att om inventariernas ekonomiska livslängd antas uppgå
till högst tre år, får hela utgiften för deras anskaffande dras av under
anskaffningsåret. Vad som avses med korttidsinventarier resp. andra
inventarier har prövats i några fall i praxis. Av avgörande betydelse har
därvid ansetts vara inventariets livslängd bedömd efter förhållandena under
anskaffningsåret; det saknar således betydelse om inventariet vid en
eftersyn skulle visa sig ha en kortare eller längre ekonomisk livslängd.
Vidare har bedömningen i praxis inriktats på vilken
varaktighetstid/ekonomisk livslängd inventariet med hänsyn till sin
karaktär typiskt sett har. Sådana inventarier som normalt har en längre
varaktighetstid än tre år har sålunda inte ansetts få skrivas av på en gång
med direktavdrag, även om varaktighetstiden i det enskilda fallet skulle
understiga tre år, jfr RÅ 1962 Fi 62. Jfr även RÅ 84 1:74 vari
standardsystemprogram avsedda för stationära datoranläggningar bedömts vara
att hänföra till sådan anläggningstillgång som vid inkomsttaxeringen
behandlas enligt bestämmelserna för maskiner och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier. Det som nu sagts innebär enligt kammarrättens
mening att den skatterättsliga bedömningen av ett inventariums beräknade
användningstid i princip inte påverkas av företagsekonomiska eller andra
dylika överväganden i de enskilda fallet. Av avgörande betydelse är vilken
livslängd tillgången typiskt sett har vid en objektiv bedömning. – Bolaget
har i målet lämnat en omfattande redogörelse för vilka företagsekonomiska
ställningstaganden m.m. som legat till grund för bolagets åtgärd att direkt
avskriva den aktuella datorutrustningen. Datorinvesteringens omfattning och
karaktär framgår bl.a. av bilaga till den i målet upprättade
revisionspromemorian. – Kammarrätten bedömer att bolagets datoranskaffning
– med hänsyn till utrustningens omfattande användningsområde och kapacitet
samt till att utrustningen utgjort en betydande och kostnadskrävande
investering utan, såvitt känt, någon tidigare motsvarighet i företagets
verksamhet med annonshantering – måste antas ha en ekonomisk
livslängd/varaktighetstid som typiskt sett överstiger tre år.
Datorutrustningen är därmed vid tillämpningen av punkt 3 av anvisningarna
till 29 § KL inte att betrakta som ett korttidsinventarium. De
företagsekonomiska överväganden som bolaget redovisat i målet samt vad
bolaget till stöd för sin talan anfört i övrigt rörande den tekniska
utvecklingen på datorområdet och inom grafisk industri,
konkurrensförhållanden m.m. föranleder inte annat ställningstagande.
Bolaget har således inte ägt att göra direktavdrag för kostnaden för
anskaffningen av nu ifrågavarande datorutrustning. Kostnaden får i
inkomsttaxeringshänseende skrivas av endast genom årliga
värdeminskningsavdrag. – Av skattemyndigheten yrkad höjning av taxeringarna
uppgår till 2 248 766 kr (70% x 3 212 524), vilket belopp beräknats med
utgångspunkt i maximal avskrivning med 30 procent. – Fog föreligger för
yrkandet om höjning av underlagen för vinstdelningsskatt resp. särskild
vinstskatt. Rörande beräkningen av dessa föreligger ingen tvist mellan
parterna. – Kammarrätten bifaller, med ändring av länsrättens dom,
skattemyndighetens överklagande och höjer bolagets taxeringar till
(beloppen här uteslutna).

Bolaget överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa
länsrättens dom.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1995-12-28, Brink, Palm, Berglöf, Swartling, Baekkevold)
yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet gäller om
datorer med tillhörande utrustning som bolaget anskaffat år 1989 för att
användas i annonsframställning är att anse som sådana korttidsinventarier
för vilka anskaffningskostnaden i sin helhet får dras av under
anskaffningsåret.
Enligt punkt 3 av anvisningarna till 29 § KL i dess lydelse vid 1990 års
taxering får utgifter för anskaffande av maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier dras av genom årliga
värdeminskningsavdrag. Kan inventariernas ekonomiska livslängd antas uppgå
till högst tre år (korttidsinventarier) får emellertid hela utgiften för
dess anskaffande dras av under anskaffningsåret. Omedelbart avdrag får även
ske i fråga om inventarier av mindre värde.
I förevarande fall uppgick anskaffningskostnaden till 3 212 524 kr.
Avgörande för rätten till omedelbart avdrag blir därför om inventariernas
ekonomiska livslängd kan antas uppgå till högst tre år.

Kammarrätten har i fråga om begreppet ekonomisk livslängd anfört bl.a. att
det av praxis framgår att bedömningen av ett inventariums beräknade
användningstid i princip inte skall påverkas av företagsekonomiska eller
andra dylika överväganden i det enskilda fallet. Av avgörande betydelse är
enligt kammarrätten vilken livslängd tillgången typiskt sett har vid en
objektiv bedömning.

Ordalagen i det aktuella lagrummet ger enligt Regeringsrättens mening inte
stöd för att man skall göra en sådan begränsad bedömning av livslängden som
kammarrättens uttalande innebär. En naturlig utgångspunkt för bedömningen
kan vara de ifrågavarande inventariernas typiska livslängd i en verksamhet
av det slag som det är fråga om. Lagtexten förutsätter dock att hänsyn tas
också till förhållandena i det enskilda fallet. Det är vidare klart att man
därvid skall beakta – förutom den fysiska förslitningen – också andra
ekonomiska faktorer såsom den tekniska utvecklingen,
konkurrensförhållandena och det användningsområde inventariet har i den
aktuella verksamheten. Länsrätten har anfört att med en utrustnings
ekonomiska livslängd bör förstås den tid under vilken utrustningen är
ekonomiskt tjänlig och försvarar sin plats från resultatsynpunkt.
Regeringsrätten kan i princip ansluta sig till denna ståndpunkt men vill
tillägga att det vid bedömningen av den ekonomiska livslängden kan finnas
anledning att beakta inte bara de uppgifter som utrustningen i första hand
anskaffats för utan också eventuella alternativa användningsmöjligheter och
dessutom det värde efter treårsperioden som kan tillgodogöras genom
avyttring.

Vad gäller datorutrustningen i förevarande fall kan till att börja med
konstateras att utredningen inte ger stöd för antagande att utrustningen
typiskt sett har en livslängd om högst tre år.

Frågan blir då om förhållandena i det enskilda fallet föranleder annan
bedömning. Från bolagets sida har uppgetts bl.a. följande. Bolaget har med
början år 1988 genomfört ett omfattande utvecklingsprojekt, "Teknik 90".
Datorutrustningen inköptes för att kunna hantera annonsproduktionen
elektroniskt. Till grund för projektet låg ett omfattande utredningsarbete.
Vad gäller datateknik anlitades specialister. Härvid framkom att den
tekniska utvecklingen ägde rum så snabbt att det företagsekonomiskt inte
ansågs försvarbart att aktivera kostnaderna för persondatorerna.
Bedömningen gjordes utifrån datorernas användningsområde,
konkurrenssituationen inom tidningsbranschen och den grafiska industrin,
miljön etc. Då det på balansdagen kunde konstateras att datorutrustningen
efter två till tre års period med största sannolikhet inte längre skulle
kunna bidra till bolagets vinst bokfördes anskaffningen som
korttidsinventarier. Den nya tekniken för annonsframställning antogs komma
att medföra så stora effektivitets- och rationaliseringsvinster att
återbetalningstiden inte bedömdes överstiga tre år. I efterhand har kunnat
konstateras att de datortyper som införskaffades år 1989 inte längre
salufördes tre år senare och då fick bytas ut eftersom de inte fungerade
tillsammans med nyinköpt utrustning och inte gick att använda i det nya
nätsystemet. De kunde användas enbart för ordbehandling. De senaste åren
har priset på datorutrustning fallit med 30–50 procent per år. Nya
teknikgenerationer med allt snabbare processorer har gjort det ekonomiskt
försvarbart att byta datorer ofta. En uppgradering leder inte sällan till
högre kostnader än att köpa nya datorer.

Det ankommer på den skattskyldige att visa att den ekonomiska livslängden
för ett inventarium kan antas inte överstiga tre år. Kravet på bevisning
kan dock inte sättas särskilt högt, eftersom den aktuella bestämmelsen om
direktavdrag för korttidsinventarier förutsätter att det redan under
anskaffningsåret skall göras ett antagande om inventariernas ekonomiska
livslängd (jfr RÅ 1994 not. 132). Regeringsrätten finner att utredningen
ger vid handen att det i samband med anskaffningen år 1989 fanns fog för
antagande att bolaget inom tre år skulle nödgas byta ut den aktuella
datorutrustningen, eftersom denna därefter inte längre skulle vara lönsam
att ha i drift för det ändamål den ursprungligen anskaffats för. Bolaget
får vidare anses ha haft anledning anta att utrustningen efter
treårsperioden inte skulle kunna användas i någon nämnvärd utsträckning för
annat ändamål i bolaget eller försäljas för något väsentligt belopp.
Datorutrustningen bör därför betraktas som korttidsinventarier för vilka
anskaffningskostnaden i sin helhet får dras av under anskaffningsåret.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten ändrar kammarrättens dom och
fastställer det slut som länsrättens dom innehåller.

Föredraget 1995-11-29, föredragande Laestander,
målnummer 394-1994
Rättsfall: RÅ 1994 not. 132.

Långt inlägg...

Jag har själv en enskild firma som jag driver aktivt vid sidan om min anställning. Eftersom jag jobbar väldigt mycket med grafik, programmering, design m.m. så måste jag ha tillgång till senaste hårdvara hela tiden och byter därför min dator ca. 1 gång per år. Efter ett snack med Skatteverket där jag förklarade situationen för de sa de att jag kan dra av hela kostnaden direkt och behöver inte använda mig av avskrivning. Där du!