99mac Valvaka

Hoppas att de får mer än fyra år vid makten så att de kan visa vad de verkligen går för.
1991 gick det redan utför för Sverige men som vanligt var det den sittande (borgerliga) regeringen som fick skulden för all skit som den tidigare regeringen hade ordnat.

Sedan vände det och när sossarna tog över så var "bordet redan dukat" för att välja HSB:s egna ord. Inget kan uträtta under på fyra år, det går helt enkelt inte att påverka konjukturen så snabbt.

Men starkt av GP att inse att han själv inte ska leda S i opposiotionen eller vid nästa val.
Alla partier behöver yngre talanger. Moderaterna och KD har redan börjat. Hur gammal blir Leijonborg tror ni?

Mig spelar det ingen roll vilket arbetarparti som vinner. Bara det är ett arbetarparti. Och det är ju tydligen moderaterna nu för tiden. Så jag är nöjd. "Arbetarpartiet moderaterna" kommer det troligen heta fram över om man får tro Reinfeldt.

Det tråkiga med att moderaterna har gått ännu mer mot vänser är att det ger utrymme för ytterligare ett högerparti, höger om moderaterna. Typ Sverigedemokraterna...

Partiet heter ju Moderaterna. Det ska väl betyda "de måttfulla" ungefär.

Högersidan har ju jobbat häcken av sig för att få folk att tro att det inte finns nån höger-vänster-skala, för de förlorar på att folk vet partiernas politik överlag. De vill att folk ska hänga upp sig på små frågor så de stora problemen som nu kommer uppstå inte syns.

Äntligen!

Även om jag är besviken över en borgerlig regering, tror jag faktiskt ändå att det kan komma något gott ur detta.
För om inte annat, så kommer denna händelse att betydligt öka kraven på vänsterpartierna i fortsättningen, så att när de kommer tillbaka (vilket jag är övertygad om att de gör nästa val) så kommer de att vara mycket bättre än förut.

Det är alltså själva maktskiftet i sig som jag tror kan skapa en långsiktig förbättring, även om jag inte alls gillar alliansen.

Jo.. Det är möjligt att ett tillfälligt maktskifte behövs för att påminna vänsterpartierna om att de måste fortsätta att anstränga sig även efter att de kommit till makten. Surt bara att maktskiftet blev just nu, det kunde gärna ha fått vänta tills jag har fast anställning.

Jag är väl knappast superintresserad av politik men har något slags logisk inställning till samhällsbyggnaden.

1. Företaget Sverige ska gå så bra som möjligt
2. Beroende av nr 1 fördelar vi löner och bidrag så rättvist som möjligt.

Det jag inte klarar av med vänstersidans argumentation är att de hela tiden bara pratar om nr 2 men inte om nr 1. Jag kan inte ta sådan argumentation på allvar. Det får drag av utopi att resonera så. NI får fixa pengarna sen ska VI bygga landet.

Vi lever i ett samhälle som hyllar fotbollsstjärnor som tjänar 60 miljoner kr om året åt sig själva men vårt samhälle ser ner på en företagare som tar ut 5 miljoner men samtidigt står för 1000 arbetstillfällen. Det är ok att vinna pengar eller att bli en Peter Forsberg men jobba ihop en förmögenhet ur ett eget företag det är utsugeri. Jag hoppas vi kan luckra upp det här förlegade tankesättet. Kapitalism är helt klart ett monster som behöver tyglar men låt oss släppa lite på tyglarna.

Jag tycker nog inte att någon kan vara värd en lön på 5 miljoner om året. Att fotbollsspelare kan tjäna sådana astronomiska summor borde inte heller vara möjligt.

Enligt min åsikt borde det finnas någon sorts lönetak. Jobbar verkligen en VD så mycket hårdare än en städerka/städare att han/hon är värd 26 gånger så mycket pengar? För att inte tala om alla andra förmåner en VD förmodligen får.

En VD kanske har 26 gånger mer ansvar, får ta 26 gånger mer skit om något går fel?
Och ifall ingen får tjäna mycket i denna värld. Vad är då moroten? Vad ska locka mig att jobba hårdare om jag inte tjänar på att göra det?
Varför tar jag inte bara ett jobb där jag slipper tänka och ignorerar allt med ansvar, utveckling och produktivitet.

Om vi tar lite exempel på normalarbetares situationer i sverige. Företagare och offentligt anställda.
Som arbetare inom en offentlig sektor kan du sluta din dag 17.00 och gå hem till ett hus och inte tänka mer på jobbet. (Jag säger inte att alla gör det och jag vill inte misskreditera jobben) Som VD för ett privat företag har du ditt jobb med dig 24/7 var du en går. Oavsätt om du är på jobbet eller inte så finns det oftast alltid saker att göra. Det kostar att inte vara på jobbet helt enkelt.
Som egenföretagare har du ingen riktig semester, du kan inte ta ut dina lediga dagar osv... Du kan inte bara ta på dig skorna och gå därifrån och låta någon annan lösa problemet. Du måste lösa problemet, det är ditt problem. Ingen annan äger problemet.

Folk ska hedra personer som orkar driva företag. Inte trycka ner dem, kasta skit på dem och motarbeta dem. Vänsterpolitk är oftast alldeles för företagsfientligt.
Det är ju ändå dessa företagare som gör att vi har en marknadsekonomi.
Skulle allt vara i den offentliga sektorn skulle vi ha någon form utav planekonomi där ingen får ha det bättre än någon annan, där slit och släp inte belönas.

I privata företag är det aktieägarna och styrelsen som sätter gränsen. Att någon utomstående ska sätta den gränsen är absurt tycker jag.
Vem förlorar på om en VD har hög lön i ett privat företag? Aktieägarna? För ifall de är missnöjda kan de sälja aktien.

Däremot om vi talar om statliga finanser, politiker osv. som är betalda utav skattemedel är det annorlunda. För där har ägare till pengarna, folket vill säga, inte rätt att säga nej. De kan inte sluta betala skatt. De kan däremot protestera och bilda en opinion.
Göran får flera miljoner i fallskärm nu, på skattebetalarnas bekostnad, om jag inte tycker om det. Vad ska jag göra åt det? Sluta betala skatt?

Detta är mina funderingar, mina åsikter och mina värderingar. Starta inte ett krig över detta bara.

Jag sa aldrig att ingen får tjäna mycket, men en halv miljon i månadslön har jag svårt att se att någon skulle kunna vara värd. En morot kan dessutom vara annat än pengar. En VD tycker till exempel säkerligen om sitt jobb, detta är nog sällan fallet med städare. Borde då inte städaren få en morot för att orka stiga upp klockan 5 varje morgon för att gå till ett jobb han hatar?

Open Source-projekt kan säkertligen aldrig bli något heller, eftersom inte särskilt många tjänar pengar på det?

Om du påstår att en VD får mer skit än en städare har du nog aldrig jobbat inom lokalvården.

Jag kastar inte skit på egna företagare, tvärt om. Både mamma och pappa har/har haft egna företag så jag vet hur lite fritid man får. En egen företagare har ju ofta fördelen däremot att få jobba med något han/hon brinner för.

Om vi tar en fabrikarbetare, städare eller vårdanställd som exempel så kommer de hem efter jobbet och har ont i hela kroppen och tar förmodligen en dubbel treo och måste lägga sig på soffan en stund innan de får någon ork att ta itu med hushållssysslor och barn. De ägnar förmodligen inte en tanke åt jobbet, men jobbet gör sig nog påminnt ändå.

Ingen förlorar väl egentligen på om en VD har enormt hög lön, men det är något som är fel när han/hon ska få lägre skatt än en lågavlönad. Har man enormt hög lön har man råd att betala enormt hög skatt.

Ursäkta om mitt inlägg är ostrukturerat och om jag glömt att bemöta något.

Klart man ska få tjäna ok med pengar, det gör ju jag.

Men att bli kickad från ett VD jobb, och få 900 miljoner för det? Finns det ingen gräns?

Det var inte siffrorna som var min poäng utan att vårt samhälle inte värdesätter företagande på rätt sätt.

Instämmer, man kan vara "värd" en årslön på miljoner.
En person som är mycket skicklig och som uppenbart bidrar till verksamheten med kompetens som inte går att hitta hur som helst borde ju kunna lockas att stanna i företaget med ett erbjudande om en extremt god ekonomi.
Utan denna person skulle kanske resultatet påverkas negativt, med personen i företaget så kanske omsättningen har ökat så pass att de miljoner som betalas ut till denne blir bråkdelar av det man drar in.

Alternativet är väl att folk med de egenskaperna väljer att flytta till ett annat land där lönen är högre. Det vill vi nog inte vara med om.

Ser inget fel i att politiker ska kunna få bra betalt. Jag ser inget illa i att det finns en morot för de som sattsar på att styra landet på ett bra sätt.

Hoppsan. Jag tycker nog att denna tråd har hållit sig ganska bra från personangrepp och allmänt dravel. Tror inte heller att det är någon som försöker vinna något, utan mer bara tala om var man står.

Jag håller med om att det har varit en sansad diskussion trots olika uppfattningar.

sniff.. sniff... luktar det urballad forumtråd... tyckte precis det började osa...

Kan vi prata om Sverige och sluta dra diskussion ut till ytterligheter som inte har med vårt samhälle att göra?

Ja det var ju många som lyckades bra i Tyskland på 30-talet också, tillväxten var mycket god. Stater som inte upprätthåller grundläggande mänskliga rättigheter samt tryck- och åsiktsfrihet tycker jag inte är värda att nämna i denna diskussion...

Det var det som var min poäng. Tyvärr var det vissa som inte förstod det. Jag tror jag drar mig ur nu innan det hettar till för mycket

Ber om ursäkt om det är jag som fått det ditåt, men jag tycker faktiskt det var relevanta inlägg och har med vårt samhälle att göra.

Jag avslutar min bevakning av tråden nu.
Men att rösta på sossarna är i mina ögon detsamma som att ha en standard-PC från elgiganten och bara använda Explorer och inte känna till något annat, dvs, mainstream och utan visioner.

Hej hej

Nu röstade ju inte jag på sossarna men jag förstår de som väljer det tryggaste kraschsäkraste och mest lättanvända alternativet (oops mer mac än pc), borgarnas trackrecord vid makten är ju inte den bästa.
Vad gäller visioner så kan du väl inte ärligt mena att borgarna har haft några större visioner eller konstruktiva ideer de senaste 20 åren?

Att lägga sig platt för marknaden kallar inte jag särskilt visionärt...

Om borgarna gör allvar av att sälja ut vinstgivande statsägda företag för att minska ner på utlandsskulden som de påstår sig vilja göra så gör de med stor sannolikhet bort sig rejält.

Jag har länge (i alla fall sedan valet 2002) varit besviken på hur vänstern (Vp och S, först och främst) hela tiden demoniserar och rätt ut säger att alla som är i centern och längre höger i politiken är onda och vill störta land och människor i fördärvet. Det har allvarligt skadat mitt förtroende för vänstern. Att Göran Persson i praktiken blivit en brukspatron från 1800-talet har inte gjort saken bättre i min ögon.

Simon, jag gillar dig. Du får mig att skratta!

Vissa saker kommer bli bättre, men på bekostnad av andra saker som jag tycker är viktigare. Jag har dock en känsla av att få på detta forumet kommer känna av högerkartellens negativa konsekvenser.

Det beror ju på går det riktigt illa så kommer ALLA drabbas, men förhoppningsvis så går det hyfsat...

Kul att den i vanliga fall inte alltför ödmjuke Leijonborg i TV sa att de p.g.a. tidigare borgerliga ekonomiska misstag (rättare härdsmältor) skulle vara extra försiktiga den här mandatperioden...

Jag hoppas hoppas hoppas att "extra försiktiga" betyder "inte ändra allt för mycket". Jag trivs oerhört bra på mitt jobb och vill inte behöva sluta bara för att museer får mindre medel. Min syster skall även föda om ungefär en vecka, så jag hoppas dessutom att hennes situation blir någorlunda dräglig.

Hennes sambo jobbar deltid (det enda jobb han har fått) och hon har precis gått ut gymnasiet, så det är inte som att de har några besparingar att gnaga på...

Hoppas Alf Svensson blir ny talman. Tror han skulle vara perfekt för uppgiften.

(och ändå är jag inte kristdemokrat )

Sverige behöver tänka nytt - det är helt sant. Sossarna är trötta och sömniga, vänstern och miljöpartiet fega.

Men vilka är då Alliansen - Oavsett vad man tycker om den vänstra sidan så blir jag oroad över den bristande analysen hos de som valt att rösta på alliansen eller som inte försöker granska, se kritiskt på vad politiker säger.

Genom hela valrörelsen har Fredrik Reindfeldt pratat om att det är cirka 1 500 000 människor som är arbetslösa.

Nu efter valsegern får vi däremot höra en annan sanning i Agenda. Då säger han ”och då är det någonstans runt 300 000 jobb vi behöver skapa”. Alltså har han helt plötsligt ändrat uppfattning och håller då med SCB, AMS, och sossarna om att det är cirka 300 000 människor som är arbetslösa eller så tror de att det är 1 500 000 men att de inte är ett dugg intresserade att sätta alla dessa i arbete.

Oavsett vad måste man förundras över deras sätt att vrida på siffror genom valrörelsen för att sen återgå till sossarnas variant.

Jag vet inte vad ni tycker men jag tycker det är ett rätt fult.

Vi har fått ett nytt politiskt klimat där man måste inse att det i många fall INTE längre handlar om ideologi.

Njaee... "nytt" vet jag inte om det är. (Förresten har väl inte alla partier "ideologier"? Det är väl bara vänstern och sossarna, va?) Det handlar om att vinna helt enkelt, och då formar man sig efter vad man tror att majoriteten vill ha. Precis som vilken annan vara eller tjänst. (Alltså, jag har ingen synpunkt om detta är bra eller dåligt. Bara att det är så).

Men om jag får koma med en gammal mans syn på saken. Inte speciellt till "draaps", utan till alla som kanske inte var med på 50 och 60-talet och som av naturliga skäl inte har samma praktiska erfarenhet eftersom man inte såg och upplevde skillnaden:

När jag var grabb så hade "allt" sin egen form och "personlighet". Bilmärken såg (och lät!) väldigt olika, folk levde extremt olika liv, och politiska partiers olika idéer var avsevärt tydligare än idag.

Idag har saker och ting strömlinjeformats. Man kan inte längre se skillnad på bilar om man inte kollar vad det står på dom, folk pratar och diskuterar samma saker ungefär, och partierna har närmat sig varandra så att man nästan inte kan skilja det ena från det andra om man inte tittar efter väldigt noga.

Om gamla sossar som Per-Albin eller Erlander plötsligt dök upp livs levande, så skulle dom smälla av när dom såg och hörde vad dagens sossar gjorde och sa. På samma sätt skulle Hjalmarsson, Hecksher och vad dom hette bli vansinniga om dom hörde detta om "nya moderaterna".

Alltså: Skillnaden är ganska liten, trots allt. Sätter man in årets regeringsskifte i ett historiskt perspektiv, så kan man vara glad eller ledsen (beroende på var ens sympatier ligger) att det inte hände för 50 år sedan. Då jäklar hade det märkts - rejält.

Så om ni INTE gillar regimskiftet: Ta det lite lugnt i början. Låt rookiesarna visa vad dom går för innan ni kritiserar. Det blir nog inte så jävligt som ni tror.

Men om ni däremot GILLAR att det blev en borgerlig regering: Jubla inte för högt än. Ta det piano. Dom varken kan eller vill vända på Sverigeskutan över en natt.