Jag har läst på lite mer nu och fått fram lite intressant info. Normal I/O-adressering behöver ungefär 800 MB av de 4 GB addresserbart minne som finns tillgängligt i ett 32 bitarssystem. Det betyder att den maximala minnesmängd en sådan dator kan använda ligger på runt 3,2 GB, resten är I/O. Då låter det inte allt för långsökt att Apple valde att sätta gränsen vid 3 GB, på det sättet undviker de ju pinsamma frågor som:
- "Varför säger OS X att jag bara har 3,2 GB RAM? Jag köpte ju 4 GB!"
Intel har en Technical Advisory som handlar om precis detta fast för ett serverchipset så vi kan räkna med att det stämmer även i det här fallet.
Eftersom chipsetet (945PM) bara kan hantera 4 GB minne kan vi även räkna med att det inte spelar någon roll om vi kör ett 64 bitars operativsystem då hårdvaran fortfarande begränsar adressrymden. Denna gräns är alltså något vi får räkna med i alla produkter som använder chipset som bara kan adressera 4 GB minne.
Detta i sin tur betyder att de tillverkare som säljer bärbara Core 2-datorer idag med 4 GB minne lurar konsumenterna på runt 800 MB RAM. Den som vill ha mer minne får helt enkelt vänta in nästa generations mobila chipset. (Förutsatt att minnesstödet ökat och att operativsystemet adresserar med fler än 32 bitar.)
Frågan är då: Varför har förra MBP:n en minnesgräns på 2 GB?