Har man varit väldigt aktiv idrottare som ung ska man vara vaksam när man blir äldre.
Själv har jag varit simmare mer eller mindre hela mitt liv. När jag var yngre var jag naturligt smal (dvs jag åt mycket men var ändå rent av spinkig - när jag mönstrade var jag 18 år, vägde 60 kilo och var 181 cm lång!) samtidigt som jag växte och tränade hårt. Därmed kunde jag äta precis vad jag ville, hur mycket jag ville. Det var ju naturligtvis viktigt att äta bra mat i första hand, men onyttigheter utöver det var inte ett problem.
Men när man blir äldre, omkring 25 år för killar (tidigare för tjejer), slutar kroppen växa och ämnesomsättningen går ner. Trappar man ned träningen i samma veva är det rätt vanligt att man börjar lägga på sig. Det är rätt vanligt att gamla simmare som blir simtränare senare är väldigt runda om magen. Men det gäller förstås alla fysiskt krävande idrotter, inte bara simning.
Det som är farligt är att man lagt sig till med en aptit och acceptans för att äta mycket varje gång man äter. Även om man skär ner på onyttigheterna så måste man också dra ner på portionerna. Det är inte längre viktigt att få i sig så mycket som möjligt (vilket det är för unga som växer och tränar samtidigt). Det var en jobbig läxa att lära sig att man inte kunde stoppa i sig vadsomhelst längre.
Förut drack jag en DrPepper om dagen t.ex., men när jag passerade 25 så började jag gå upp i vikt. En kraftig minskning av läsk, godsaker och liknande (bara på helgerna istället för närsomhelst) gjorde att jag gick ner igen till en lämplig nivå. På de senaste åren har jag dock lagt på mig några kilon mer än jag behöver, trots att jag fortfarande simmar 4 ggr i veckan. Antagligen för att jag fortfarande äter lite för stora portioner generellt sett.
