Nja, inte direkt, snarare tvärt om. Det viktigaste är funktionaliteten. Det är därför man alltid testar och utvecklar funktioner med hjälp av low-fi-prototyper.
Ska man hårddra så är en "funktion" i mjukvaruutveckling en teknisk implementation av ett usecase, exempelvis "Systemet ska låta användaren minska lagersaldo för en godtycklig produkt med ett godtyckligt heltalsvärde". Detta kan så klart inte implementeras i low-fi (pappersprototyper och liknande). Ej heller kan funktionella tester genomföras i low-fi, eftersom de har till syfte att verifiera att en funktion har implementerats efter specifikation.
Däremot är det tämligen vanligt att använda low-fi prototyping vid design av användargränssnitt, i kombination med andra tekniker.
Du har dock alldeles rätt i att användargränssnittets design har väldigt liten inverkan på utvecklingen av systemets funktionalitet, så länge man har klart för sig vilka funktioner systemet ska ha.
Sen tycker jag faktiskt du är överdrivet pessimistisk. Det ganska stora möbelföretag jag jobbar på har byggt betydligt mer invecklade system än en filhanterare på mindre än ett år. Och då handlar det inte om system som ska hantera _ett_ lokalt filsystem, utan integrera mellan en mängd olika servrar och databaser med användare i en global infrastruktur och med mycket stora laster under peak.
Att tidsskatta mjukvaruprojekt enligt vattenfallsmodellen, som du gör, är inte en sann representation av verkligheten. De flesta moderna utvecklingsföretag jobbar med kontinuerlig integration av sina code units, och de flesta fel hittas därför, och rättas, vid integrationstestning. Prototyping av GUI kan göras paralellt med funktionalitetsutveckling. En trimmad organisation borde kunna skapa en ny finder på max ett halvår, lite beroende på hur väl designad operativsystemets infrastruktur är
