Nä - de chansar helt enkelt på att jag ger upp. Han nämnde tex att jag måste i en tingsrätt bevisa att jag lidit skada för att få skadestånd - beviskraven är alltså på min sida, och det kan man hålla med om är kanske inte helt enkelt att bevisa. Enormt med tid tar det också.
Kanske skall jag förtydliga en sak till - det existerar inget speciellt avtal man kan titta i som reglerar hur denna tjänst skall utföras, de har aldrig visat mig något eller hänvisat till något i någon kommunikation (epost, fakturor, webbsite mm). Vanligen har man ju som leverantör av ett sådant avtal, det finns i de flesta branscher och ibland benämns de standardavtal. (Det enda jag hittat för bokföringstjänster är ett från Finland som är på svenska och heter KL 2004).
Men att ett avtalsförhållande existerar är i juridisk mening klart då jag har betalt fakturor de sänt mig, detta regleras i Avtalslagen.
I avsaknad av speciellt avtal mellan parterna, vilka generella lagar gäller då denna situation - det var det som var min ursprungliga fråga gällde och nu med alla bra svar så förstår jag hur det ligger till.
Det är ungefär så här - lagstiftarna har underlåtit att i lag fastslå vilka principer som gäller just försäljning av tjänster mellan företag - där är det är upp till varje enskilt företag att skriva (med hjälp av advokater och jurister) sådana avtal som reglerar den situationen och därför har man bara med ett villkor i Avtalslagen - att oskäliga villkor inte är tillåtna (§36)
Jag skrev en liten harang här om varför lagstiftarna gjort så och vad det får för konsekvenser och vilken nytta ett visst skrå kan ha av det mm, men jag strök den för det hör inte till tråden.
Så för att sammanfatta:
1. Så har parterna tecknat ett avtal som gäller för situationen så är det det som gäller, mig veterligen finns inget, så vidare till nästa steg.
2. Alltså är det lagar och regler som gäller som nästa steg, där har man formuleringen i Avtalslagen som visar att ett avtal är ingånget.
Men sedan är det stopp i form av speciella lagar - i första inlägget skriver jag fyra situationer, varav tre av dem har egna lagar, den fjärde har alltså ingen. Vidare till nästa steg.
3. Då tillämpar man de lagar och regler som finns analogt, man får destillera fram likheter mellan dessa lagar och tillämpa dem istället för det speciella avtal upprättat mellan parterna, som inte existerar.
Lag (1914:45) om kommission
Lag (1991:351) om handelsagentur
Köplag (1990:931)
... men kanske inte i den ordningen.
Och det är när man kommer så långt inser att denna situation i stort inte är alls som den borde vara - vems fel det är kan vi ta i en annan diskussion.
Skadeståndsrättliga principer
Sedan visar det sig vid ytterligare sökande att när det gäller skadestånd finns något som heter Skadeståndslagen - som dock inte alls täcker denna situation då varken person eller sak har skadats, endast pengar och tid. Det finns då något som heter Skadeståndsrättsliga principer - där man fastslagt (håll i er nu för här kommer en rejäl skillnad mellan rättsuppfattningen hos allmänheten och den hos jurister/domstolar/advokater mfl) - din egen tid är inte ersättningsbar. Så om någon soppar till det för dig - du löser detta med 1000 timmars eget arbete, får du inte ersättning för den tiden. Kul va?
