Några fler här som kör Sonar?

Jag vet att Mr. Zap är helsåld på Cakewalk iaf.. Eller minns jag fel, Zap?

Och jag.

Välkommen Johan!
Då leder jag med 2 år :-). Konstigt att Sonar är så stort på andra sidan "pölen", men så litet här, för det är ju bäst :-).

Finns ganska många skäl till att Sonar inte är så stort:

1. Mac (& Atari) har varit dominerande i studiosvängen många år. Börjar väl förändras nu kanske, men inte om man ser historiskt.

2. Amerikanskt program, innan internet slog stort hade nog tyskarna lättare att marknadsföra sej.

3. Extern synk funkade riktigt dåligt i äldre Cakwalk har jag förstahandsuppgifter på. Det var oehört viktigt några år bakåt, då hårddiskinspelning inte riktigt slagit igenom.

4. Audiodelen i Cakewalk låg *långt* efter konkurrensen. Det var orsaken till att jag själv bytte till Logic. Det var först med Sonar dom fick till det där tror jag, men då hade jag redan bytt, och trivdes.

Så, även om Sonar säkert är bra nu, så håller sej nog folk till det dom kan, finns ingen anledning att byta. Dom "stora" är väl i stort sett likvärdiga nu.

Men jag saknar pianorulleeditorn i Cakewalk, varken Logic eller SX har fått till den lika bra...

Jag tog en halvtimme en dag i våras, och gav mig sjutton på att lära mig Sonar. Gillade inte upplägget alls - ingen realtidskvantisering, inget realtidsbyte av spår under inspelning, etc. Kändes för mig verkligen ointuitivt. Om jag jämför med älsklingen Reason, så tog det mig fem minuter med Reason och jag hade då redan spelat in en basgång & programmerat ett par Subtractor-ljud. Tycker Cakewalk har onödigt höga trösklar i sina program - talar givetvis bara om det lilla jag sett.

Men spelar det nån roll egentligen om det tar nån månad att lära sig ett musikprogram väl? Det är inte direkt ofta man byter lixom...

Tyckte Cakewalk var det absolut enklaste att lära sej. Men det är förmodligen för att dom följer Windows-standard i det mesta... Så det kan ju verka lite meckigt för Macare.

Fast Sonar ser lite rörigare ut än Cakewalk måste jag väl erkänna...

Peter H: Extern-synkproblemen i tidiga Cakewalk kan jag dementera. Om de existerat så berodde de tvivelsutan på taskiga MIDI-interface på den tiden (jag hade mycket kontakt med Greg, CEO på dåvarande TweleTones, just för att lösa Windows NT-kompatibiliteten).

Audiodelen håller jag fullständigt med om, men nu funkar det som smort i solen. Ännu ett företag som lyssnat på användarna.

PF: Kan hålla med om att Sonar har en mycket högre inlärningströskel än tex Reason, men pianorullen är mycket, mycket bättre än i Reason. Det tar inte en halvtimme att lära sig Sonar, lika lite som det tar att lära sig spela mer än "Smoke On The Water" på gitarr.
Det tar ca 18 timmar att bli "vän" med Sonar och en heltidsvecka att bli bra på "rattandet".

Peter H: Kul att du nämner "Windows-standarden". Faktum är att Cakewalk ett tag låg före med gränssnitt även mot Microsofts egna program (och jag kan erkänna att jag har en del i den "skulden") - tex så kom Excel med högermusklick tre månader efter Cakewalk 1.01.

Det verkar som vanans makt är stor i valet av musik/sequenser-program (och i viss mån plånboken

)
Det 1:a program som man kommer i kontakt med, och som man lär sig att använda, påverkar sedan ens beslut när det är dax att köpa nytt i takt med att behoven/kraven ändras. Funktionalitet, gränssnitt, arbetssätt osv som man anser vara viktig styr ens val. För att bryta mönstret krävs nog en riktig aha-upplevelse som påverkar ens kreativitet i positiv riktning. Ett byte av musikstil påverkar naturligtvis oxå. Om jag hade gjort Ambient Trance skulle kanske mitt val blivit ett annat än Sonar till något som är mer anpassat för just det.

För min egen del startade min MIDI-bana med ett program för Amigan som hette Tiger Cub (någon annan som minns ?). Det var ett ganska enkelt sequenserprogram med 12 spår men det hade väldigt goda editeringsmöjligheter. Det kostade runt en tusen-lapp när jag köpte det. Vi snackar 80-tal här. 87/88 nånting. Amigan var ju inte direkt hot-shit vid den här tiden när PC-marknaden exploderade så när jag gick över dit kunde inte Tiger Cub hänga med. Valet föll då på Cakewalk pga den enkla anledning att de liknade varandra så pass mycket. Båda hade delat upp Track-view och editering i 2 separata fönster så man kände sig riktigt hemma på en gång s.a.s. Editeringen i piano-roll var oxå upplagd på ungefär samma sätt.

Jag har haft möjlighet att prova en del program och har hittils inte fått någon Aha-upplevelse som inneburit någon anledning till byte. Ett byte av musikstil är heller inte aktuell, just nu iaf, så jag blir nog med Sonar ett tag till framöver.

"Det verkar som vanans makt är stor i valet av musik/sequenser-program (och i viss mån plånboken )
Det 1:a program som man kommer i kontakt med, och som man lär sig att använda, påverkar sedan ens beslut när det är dax att köpa nytt i takt med att behoven/kraven ändras."

Nja.... Jag började en gång med Cubase 1.8.3 (det var rätt ok) och tröttnade till slut på 5.0 efter en miljon krascher. Nu vill jag helst inte ta i det med tång.

I övrigt, generellt sett, så skulle jag aldrig vilja ha ett program som var "anpassat för en viss musikstil "- programmet skall vara flexibelt nog för att göra precis det JAG vill. (ett vitt papper man fyller med sitt egna klotter)

Tja, jag har kört alla dom stora på PC... Men det har iofs alltid funnits starka skäl för byte när jag gjort det.

Mmm. Ett vitt papper ja, man borde lära sig partitur och noter egentligen. Snacka om bra backuplösning också.

Själv började jag med några program jag absolut inte blev särskilt fäst vid; Steinberg Pro 12, Dr T´s KCS och MCS. Men när Cubase kom blev jag helt såld, helt bindgalen av kärlek - plötsligt blev min Atari min bästa kompis. Cubase 2.0 var sedan optimalt, buggfritt (stort sett) och snabbt.

Det program som bäst "lirade" för mig sedan blev Logic, sedan frälstes jag på nytt av Reason. Och då tappade jag också lusten för att harva med MIDI, åtminstone temporärt.