Varför skjuter vi ihjäl varandra i populära spel?

Håller med faktiskt och tyckte att när The Sims kom och slog igenom att det spelet var en trendbrytning.

[ 04 Maj 2002, 19:07: Meddelandet ändrat av: deeway ]

Spelen är överrepresenterade på internet, frågan är om dom är det överlag.
På internet är det lättare med tex Quake om en liten pubertal kille/tjej kommer in och bara är ute efter att förstöra, kan inte göra så mycket skada.

Spela bilspel eller kanske något annat så kan samme person skada mycket mer vilket skulle göra det omöjligt att lira.

Tycker att spel överhuvudtaget är en rätt bisarr företeelse - speciellt "the sims". Simulera liv? Varför inte se till att ens egna liv blir tillräckligt stimulerande så att man slipper ägna det åt konstruerad underhållning?

Inslaget av våld i vår kultur har kanske att göra med att många "moderna civiliserade människors" liv till största delen är ganska förutsägbara och händelsefattiga. Det är inte riktigt som när vi behövde kämpa för överlevnad och behövde t ex jaga för få mat.
Kanske är det därför det finns så många marknader för våld, överraskningar och allmän spänning och förströelse (förstörelse!).

Jag tror på att vara snäll mot sig själv och andra. "Skit in, skit ut" Skapar vi en kultur som konstant matar oss med all denna artificiella och egentligen helt oviktiga information - hur kan vi överhuvudtaget vänta oss någon e g e n t l i g utveckling av samhället/livet/världen?

Så länge de som har makten tjänar på det kommer det finns gott om opium för folket på många vis. Det är behändigast så.

(men...samtidigt - allt kan alltid vändas på - det är ju bättre om en ilsken frustrerad person slaktar några datorspelspersoner än några verkliga. Fast synd om spelen kan inspirera till en liknande verklig händelse)

[ 04 Maj 2002, 22:51: Meddelandet ändrat av: Ma ]

Konstruerad underhållning? Det är underhållning. Liksom bio, film, tivoli m.m

Förr i tiden spelade man kort och schack. Idag finns det utvecklade datorspel som kan underhålla oss. Antingen mot dator eller jämtemot varandra över nätverk.

Jag tycker att dina ord låter som en 1800-tals byråkrats ord som är rädd för förnyelse och nyskapande.

Bara för att man spelar ett data spel så behöver det inte menas att man har nedsatt social förmåga samt stimulerings förmåga för sig själv.

Vad som däremot är bissart är de folk som skyller samhällsproblem på underhållningsområden som dataspel och film m.m

Man kan inte skylla på en underhållning. Däremot kan man skylla på individer direkt.

Men det finns ju dock vissa skador av för mycket dataspelande som icke borde förbises:

Läs här.

Jag tycker det är konstigt att du raljerar med andra människors oro för vilka konsekvenser dataspel har på ungdomar. Speciellt som man faktiskt har påvisat de mentalt skadliga verkningarna av att utsätta sig själv för underhållningsvåld...

Att säga att dataspel är underhållning precis som video och bio, det kan jag hålla med om eftersom bägge dessa har samma inslag av våld som dagens dataspel har. Tivoli känns dock rätt avlägset i jämförelse...

Det har gjorts otaliga studier av ungdomar som ser på våldsvideo, spelar våldsamma dataspel och på andra sätt utsätter sig för underhållningsvåld. Resultaten är slående likt det som rabiata "videovålds"-motståndare varnade för i mitten och början av 80-talet. Nämligen att det leder till en råifiering och en avtrubbning inför våldet. I grund och botten rent och skärt sunt förnuft. Men eftersom de människor som oroar sig, oftast blir beskyllda för att vara "rädd för förnyelse och nyskapande" så har försiktigheten tryckts ner till förmån för en destruktiv förnyelse.

Denna förnyelse genomsyrar all media i vårt samhälle, alltifrån mentalt våld i dokusåpor och satirprogram som "ursäkta röran..." till krigsinslag i Televisionens nyhetssändningar. Frågan är kanske vilket våld som är lättats eller svårast att värja sig mot.

Det finns de som säger att våldsspel endast är ett sätt att få utlopp för agressioner. Det märkliga med det uttalandet är att många stridande arméer världen över använder sig av dataspel (om än lite mer avancerade sådana) för att förbereda soldater för krig och för att avtrubba dem inför kommande strider...

Själv är jag en aktiv dataspelare. Jag fascineras av grafiken i spelen idag och jag diggar cool dataspelsaction. Men jag vet samtidigt att jag är ett offer för en generation ungdomar som växt upp mitt i videovåldets ungdom. Och jag skulle aldrig, om jag kunde undvika det, utsätta mina egna barn (den dag jag får några) för det videovåld jag själv utsatt mig för som barn...

/Jont Olof

Jag svarar fortfarande:

Man kan inte skylla på en underhållning. Däremot kan man skylla på individer direkt.

Hur många spelar dessa spel och hur många tar skada av det?

Jag springer då inte runt och leker skjutgalning på stan.

Och när jag menar att man kan skylla på individen direkt så menar jag att det nu förtiden finns ett visst element av slapphet hoss föräldrar som inte kollar vad deras ungdommar eller barn sitter och spelar för spel. Eller gör på helgerna och kvällarna.

Om nu föräldrarna är oroliga så är det väll inte så svårt att säga till barnet, ungdommen att han/hon inte får spela spelet.

Jag lydde i allafall mina föräldrar när jag var liten. Fick jag inte se en film / spela ett spel så fick jag inte och respekterade det.

Sedan så vet jag inte om du missade tidigare inlägg:

Med det så menade jag att jag också tycker att det är lite för mycket skjutglada spel. Men tyckte att The sims var något av en trendbrytning. Tyvärr så verkar den inte ha stannat kvar.

Jont Olof ....
Jag tror att du missförstår mig lite eller?

Okej Deeway! Du har en poäng. Jag är övertygad om att föräldrarnas engagemang och den uppfostran man får har en avgörande betydelsen för om man riskerar att freaka eller inte. Jag anser mig ha fått en ganska sund grund av värderingar att stå på, men jag inser att många som inte får det hemmifrån löper en stor risk att ta skada av våldsamma influenser.
Sen om man skall skylla det på underhållningen eller föräldrarna det låter jag vara osagt. Så länge man är medveten om att en dålig kombination kan vara förödande för individens mentala hälsa...

Nåja, nu ska jag käka frukost!!

/JO

[ 05 Maj 2002, 08:59: Meddelandet ändrat av: Jont Olof ]

Det här är en intressant och viktig diskussion.

Varför så många spel är våldsbaserade tror jag beror på att det är en form av kamp som är enkel att konstruera virtuellt. Det är betydligt svårare att göra ett spel som The Sims realistiskt.

Jag har själv tröttnat på många av de spel som innehåller våld utan någon som helst anledning, utan jag försöker spela spel med en story eller spel som är realistiska. Våldet blir "värre" i dessa spel, mer realistiskt, men det försöker åtminstone inte utge sig för att vara underhållning. Våld som underhållning är vedervärdigt, men kan vara förståeligt. Bla i filmer, eftersom filmer skall avspegla verkligheten (åtminstone försöka likna den).

Att spel skall innehålla våld är inte så konstigt eller egentligen fel. Vad som däremot behövs är klara regler för åldersgränser och att föräldrar tar lika stort ansvar för barnens datorspelande som de gör för tevetittandet.

Mina barn kommer aldrig att få spela spel som inte passar deras åldersgrupp.

Intressant, nivån som är "passande" är flytande och ändrar sig också över tid. Anpassningen till vad som är rätt nivå ur föräldrarnas synpunkt är tänjbar. Mycket tänjbar.

Jag skulle samtidigt vilja ge en eloge till Clavius och hans ofta intressanta uppslag till diskussioner, var rädd om honom, jag ser hans storhet i många trådar här och på andra håll.

"För att det är kul" är tyvärr ett av de sämre argumenten i en en sådan här diskussion. Jag menar inget taskigt mot dig littlegreencube. Istället för att bara säga att det är roligt borde vi kanske ställa oss frågan vad det är som är roligt.

Är det roligt att döda?
Är det spänningen som är rolig?
Är det verklighetsförankringen som är rolig?
Är det tävlingen som är rolig?

Vi spelar ju datorspel för att koppla av och få lite spänning i våra annars ganska händelselösa liv (generalisering, jag vet). Och datorspelsbranschen säljer upplevelser på samma sätt som filmbranschen gör, med den stora skillnaden att mediet är interaktivt.

Jag kan bara prata ur mitt eget perspektiv, spel med inslag av våld kan vara intressanta och lärorika om de är vettigt gjorda och realistiska. Jag har definitivt roligare med Gabriel Knight än med Quake 3.

Att ha roligt är visserligen anledningen till att vi spelar spel (oftast), men är det verkligen roligare med mer våld?

Jag tror att man spelar spel som quake online mest för att få lite utlopp för eventuell ilska man kan ha. Eller så spelar man det för att man tycker det är kul. Är väl mest skadeglädje eller nåt liknande man upplever när man spelar sådana spel online. Själv har jag nästan slutat spela sånna spel (har egentligen ingen aning varför, har bara blivit så av någon anledning)
Numera kör jag nästan bara 4x4 Evolution 2 online och tävlar med folk i onlineteamet jag är med i.

Det är väll med andra ord tur att merparten av alla spelande kan hålla sig till verkligheten då och inte tar till sig denna skada?

Att tycka våld är underhållande är ingen ny företelse, det har barn/vuxna gjort i alla år. När man inte spelade tv spel sprang man runt med "trä bössor" som Emil och "pangade" på varandra.

Att "njuta" av detta i en digital form tycker jag inte är något fel, snarare bara en förbättring.

Visst är det hemskt att se vad spelen går ut på, men själv så berukar jag inte se spelen som krigsspel i de fall de är det egentligen, utan mer ett spel där det gäller att vara taktiskt, eller eventuellt vara strategisk, alltså ser jag spel som quake 3 och starcraft mer som spel där det gäller att ha huvudet på skaft, när jag träffar en person i q3arena så ser inte jag som att jag tyckte det var kul att skjuta en person, aldrig livet, helt emot vad jag står för(äter inte äns djur). Hmm nä ser det mer som om jag överlistat personen o får ett poäng. Sen spelar jag iof inte allt för ofta iheller men på senaste har jag blivit lite av starcraft älskare, för där gäller det iaf att ha huvudet med sig eventuellt vara snabb.
Hmm hoppas andra börjar se spelen på samma sätt som mig, för mig kunde juh skotten likabra vara vattenballonger

Varför handlar så många spel om att döda?

Jag tror att "döda" är en fungerande metafor för något som är viktigt. Det är lätt att identifiera sig med känslan/rädslan att bli dödad.

Följdfråga. Är det farligt för människor att leka på det här sättet? Jag tror att nästan alla människor (även barn) kan hantera lekar där man lekar vålsamma saker utan att påverkas negativt. Om det finns riktiga människor i vår omgivning som sätter klara och vettiga regler för vad man får göra och inte göra mot sina medmänniskor så tror jag att man står emot TV-våld och datorvåld utan att bli våldsverkare själv. Min personliga uppfattning är att det finns människor i marginalen som påverkas på ett negativt sätt av TV-våld och datorvåld. Det ironiska i sammahanget är att dom individer/föräldrar som bryr sig om frågan, är antagligen klart på den säkra sidan, och dom föräldrar som inte ägnar saken en tanke är i riskzonen...

Filosofisk fråga. Skall vi som inte påverkas negativt av att spela Quake avstå från att spela som en solidarisk handling med dom som finns i marginalen utan bra stöd hemifrån?

Mycket bra fråga. Den kan ställas i massa sammanhang. Lördagsöppet på systemet är ett liknande exempel. Dom som är mot förbud/solidaritetstanken väger den individuella friheten högre än solidaritetstanken.

Jag har också hos mina kompisar som har blivit föräldrar märkt en klar kantring mot solidaritetstanken som en direkt följd av föräldrarskapet.

Tyvärr så är det ju j-kligt märkligt att vi män fortfarande har denna djuriska instinkt kvar sedan stenåldern. För det är nog det som saken handlar om i grund och botten. Detta möter vi inte bara i spel utan i vanliga vardagslivet, arbetet. Nu menar jag absolut inte att vi skall skrota kapetalismen på något sätt. Jag är nog destomer dess försvarare.

Vinna eller försvinna. Starkast överlever och det är nog "vi män" som "njuter" mest utav sådana här spel. Eller får utlopp av våra instinkter & kickar.

Jag har med handen på hjärtat aldrig stött på en tjej som kan sitta / fastna 3-4 timmar på en dag och skjuta på andra i ett spel.

Nääähhh...

Merparten av det nuvarande, kvinnliga beståndet sitter snällt och spelar patians och virkar år 2002. Medans männen springer fortfarande omkring instinktivt utvecklade på grottmänniskoplan med klubban i högsta hugg och är adrenalinhungriga.

Dessa beteénden gäller ju även tyvärr många ute på krogen, efter intagande av olika vätskeföremål.

Människa + instinkter + dataspel = Manlig revirhungrig individ år 2002

Jag spelar mycke quake, och jag gör det för att det är roligt.

Och när jag sitter och spelar så tänker jag ju inte "HAHAH jag dödade honnom nu, nu kanske jag kan göra likadant med någon på stan".
Tycker att det är överdrivet allt prat om att dataspel kan leda till aggresivitet osv.
Visst finns det folk som vill göra likadant som dom har gjort i spelen, men de visar ju bara att man inte var helt frisk från början heller.
En psykiskt (svårt ord ) frisk människa skulle ju aldrig få för sej att göra något sådant. Men nu dom som får för sej att göra något kan ju ha fått de var som hellst ifrån! de e inte bara spel som utlöser detta hos folk ju (vette fasn vad det blev i slutet, har brådis )

men det ÄR kul att döda. iaf i en datorgenererad värld.

Hmm... jag tycker hela diskussionen om att det är "farligt" att spela för mycket actionspel är rätt överdriven. Quake3 kan vara rätt kul om man är på LAN och lirar mot folk man känner. Men bara för att jag lirar Quake går jag ju inte och dödar nån i verkligheten. Quake är ju för fan bara ett SPEL. Det har ju inget med verkligheten att göra. Vet ni någon i Sverige, som har skjutit ihjäl nån för han/hon spelat actionspel? Tvivlar på att det finns nåt sånt fall. Däremot i USA kanske det finns nåt fall, men i USA kryllar det ju av dårar och vem som helst kan skaffa sig en puffra där. Jag tror nog de flesta kan skilja på ett dataspel och det vanliga livet. Men om man inte kan det, har man nåt allvarligt fel på skallen.

[ 17 Maj 2002, 15:42: Meddelandet ändrat av: grand_master ]

Jag tror att actionspel är roligt för att de simulerar rörelse, och våra hjärnor gillar rörelse (varför skulle vi annars jaga en boll). De är en virtuell lek, och leken finns inbyggd i alla människor.

Vårt senaste nyförvärv i svenska akademin, Peter Englund, har pekat på en positiv sida av datorspelande, nämligen att det gör det legitimt för vuxna människor att leka, och spela roller. Tabut för vuxna att leka, menar han vara en tämligen ny företeelse, och inte en särskilt positiv sådan.

En klart negativ aspekt ser jag i det att jag kan få utlopp för min rörelselusta, sittande på rumpan, i stället för att verkligen fysiskt röra mig. Vi vet att mycken ohälsa stammar från fysisk inaktivitet.

Själv spelar jag gärna ibland, men kräver av spelet att jag försätts i något slags stämning. Om jag inte köper fiktionen, om än bara för stunden, känns det tämligen meningslöst.

Mitt favoritspel sedan jag köpte min TiBook, har utan konkurrens varit Polis 2. Det fick mig verkligen att köpa fiktionen. Sedan har jag spelat ett fantastiskt spel hos min bror: Medal of Honour. Tyvärr kan jag inte spela det på min dator.

Vänligen Ylan

En viktig anledning till att det görs mycket pangpangspel är att det är LÄTT!

Det är mycket lättare att designa ett spel om våld än andra spel, simuleringsspel (SimCity, The Sims), äventyrsspelmed förprogrammerad handling, strategi med mera.

Av de första spelen var många rymd-pangpang: Space War, Asteroids, Space Invaders. Inte så brutala kanske (man ser inga människor i alla fall) men det handlar bara om att träffa, skjuta eller bli skjuten. De nyare spelen är i grund och botten bara nyare teknik för samma sak. Den lättaste handlingen är att inte han någon alls.

Sen är det klart att det tilltalar grabbars jägarinstinkter, annars skulle de inte sälja.

Men jag är lite tveksam när spel blir för utstuderat brutala, när det ska skvätta blod. Då har designgenvägen övergått i våldspornografi. Jag tycker det är roligare att skjuta på robotar. Det är inte osmakligt.

hmm... det känns som ni alla fått med viktiga åskiter... Kort bara, aggresiv? har aldig någonsin känt mig aggresiv när jag spelar Actionspel, trött i skallen efter ett tag dock. Har svårt att tänka mig att det skulle vara ett substitut för att "döda" på riktigt Men, på samma sätt som film & dyl är det viktigt att presentera den typen av spel när folk är mogna för det... Min dotter ( 1åetthalvt) hisnar & fnittrar högt när hon sitter i mitt knä & "jag" hoppar högt i UT, men då utan bots som vill tälja på mig... Kan tänka mig att hon kommer att bli grym på liknande spel om 12-13 år

/Jonaz

Clavius, en liten detalj bara. I WarBirds bombar du militära mål. Dvs radaranläggningar, luftvärn etc. Det finns inget skäl att bomba civila byggnader (det finns nästan inga). Man får liksom inga poäng för terrorbombning.

Men jag förstår endå precis vad du menar. Jag blev själv lätt illamående av tanken att bomba, när jag själv flög ett bombuppdrag för första gången i WarBirds (har spelat sedan 1996). För de vapen du flyger (B17, B24 etc) användes ju till största delen till terrorbombningar av civila "mål" under ww2.

Alla spel som simulerar krig tycker jag är äckliga. Men jag måste erkänna att de flesta är kul!

Att de är farliga är ju relativt. Farligare än vad? Farligare än mediabilden av kvinnor? Farligare än den halvfacistiska jumpaläraren jag hade på gymnasiet? Farligare än Moderaternas valpropaganda?

Knappast.

Man dödar i Schack också. Är man riktigt duktig så dödar man Kungen.

Fast det skvätter inte blod förstås. Och ingen skriker HEADSHOT när man har ihjäl en stackars Bonde.

Annars är det väl ganska lika.

jag vet ju den riktiga anledningen till att vi dödar avarandra i spelen..... FÖR ATT DE ÄR SÅ JEKLA ´ KUL!

Vi sitter hemma i lugnet och säkerheten och vill fylla våra långsamma datorberoende liv med lite action och wildness. Vi inspireras av filmerna där actionkillar alltid, som sagt, framstår som hjältar. Vi blir hjältarna i våra fantasivärldar i spelen.

Det är vågan version av DIE HARD där vi själva spelar huvudrollen..

Djup analys huh?