Tomas Ledin = ?

Jag tror att det är de svenska texterna som är enkla att förstå samt att han har en hel del lättnynande melodier som fastnar.
Sedan är det marknadsföringen av honom också som alltid kommer igång lagom till sommaren så det svenska folket söker en sommarhit.

Av sommarens tre är väl Ledins "bäst"...

Ledin tilltalar mig inte personligen, men han får oförtjänt bashande (av mig också). Tänkte till lite häromdan & kom på att det finns 1000-tals sämre artister som man kan hacka på istället. Att hans musik tilltalar pöbeln förvånar inte mig ett dugg, med tanke på texter om den svenska sommaridyllen som nämndes.

Backyard Babies t.ex. ett oförtjänt hypat band som bara innehåller posörer (krökt ben på medhörningsmonitorerna) som reklammakare på stureplan tycker e coola & små rebellkids förstås... Winnerbäck en annan.

Det är lättare att utge sig för att va cool el. halvalkoholiserad söderpoet, då behöver man inte skriva så bra musik...

Fråga om synpunkter på Ledin och samtidigt be om att inga pajer ska kastas. Är inte det att motsäga sig själv?

Har själv alltid varit förvånad över hur hans enbarmilgt dåliga låtar går hem hos folk, men accepterar att alla inte har samma smak som jag själv har. Men han är en joevel på att synkopera.

Tomas vem?

Ledin.

Hårt envetet idogt målinriktat arbete!

Ursprungligen skriven av acke
Kan någon förklara varför Ledin är så stor?

Helt enkelt för att han (och hans marknadsförare... och medhjälpare/rådgivare) är ett geni/genier...

Det där gänget har träffat helt mitt-i-prick vad gäller musikalisk komplexitetsnivå, för att det ska tilltala den "normalmusikaliska" svenska allmänheten. Låtarna är alltid "lagom", och har hög "gå-hem-hos-Svensson"-faktor. Det är bara Bert Karlsson som möjligtvis överträffar Ledin-gänget i det fallet. Den som kan analysera "folksmaken", kan kamma hem storsäljare efter storsäljare.

Ledins låtar är helt fenomenala i det avseendet... De rör sig i de allra vanligaste harmoniföljderna, möjligtvis med någon moll 7:a eller maj 7:a inlagd, vilket gör att de lätt fastnar, och inte minst, de är lätt reproducerbara av vem som helst som kan 4-5 ackord på en gitarr. Ofta går de efter mönstret vers-refräng, vers-refräng, solo, vers-refräng-refräng, och erbjuder alltså inga obehagliga överraskningar för lyssnaren.
Texterna är genomgående positiva, tar upp ämnen som sommar, lycklig kärlek mm, och är enkla och konkreta. Man behöver knappast sitta och skrynkla pannan och undra vad han menar.
Instrumenteringen är den vanliga, traditionella, för snällpop, med grundrytm i trum-bas-kompgit, gärna ett distat solo eftersom de flesta lyssnare tycker det är snyggt, och en relativt bred panorering. Han använder alltid skickliga musikanter, och det är alltid ett fenomenalt flyt i mixen, aldrig en tom eller död åttondel...
Det är rätt intressant att lyssna på några äldre Ledin-låtar och jämföra med de senare årens. Ledins produktioner är alltid i framkant vad gäller vad som är "modernt" för ljudbilden-mixningen, nu t ex accentuering av bas- o virveltrumma, och basljud som är EQ-at lite tunt i mellanregistret, men tydligt. Låtarna har (förstås) rätt mycket chorus och reverb, men är ändå alltid väldigt väl volymbalanserade.
Det skulle vara kulens att få veta hur många kompressorer man använt vid mastringen... :eek:

Skickligt är det. Om man gillar eller inte, är en helt annan sak...

http://sydsvenskan.se/nojen/article170315.ece

Jag är böjd att hålla med.

Haha, Jan-Åke är spot-on! Det vore kul att få veta hur mycket Ledin själv gillar just det han gör och hur mycket som är just spekulation från hans och hans teams sida.