I går, kl 17.52, på Barkarby flygplats så var det äntligen dags.
- "Nu kan du väl göra två landningar själv" sa min flyglärare och klev ur planet.
- "Ööh visst.. " fick jag fram.
Med döden flåsande i nacken taxade jag ut Cessnan på banan, drog på fullt och lyfte. Det var en klart bisarr känsla att se högerstolen tom och övergiven.
Efter att ha rundat IKEA-parkeringen och Expressen-tryckeriet gjorde jag en "bestämd" sättning som knappast någon annan än en flyplansförsäljare kan ha funnit vacker. Konstigt nog lättade nervositeten rejält efter denna Kalle Anka-landning och när jag 3 minuter senare gjorde min andra landning satt den i princip perfekt.
Då kan man alltså kalla sig pilot, ja nästan iaf