Skit in, skit ut fick jag lära mig ganska tidigt när jag började jobba inom media och att köra det till h.264/jpeg är som att tillverka en kopia på en vhs tape. Behåll gärna samma format under hela produktionsledet. Har du fått det på BetaSP eller Digibeta, arkivera det på SP eller Digi.
Jag skulle inte hålla med om detta. Spelar du in i BetaSP så är det bättre att arkivera som Digibeta då SP till SP kommer ge en generationsförlsut.
Export av DV-redigerat material till PhotoJPEG75 (i QuickTime .mov format) kommer, skulle jag säga, alltid generera bättre resultat än om du bibehåller DV. Photo JPEG har INTE den färgupplösningsreduceringen du finner hos DV bl.a. Att jämföra detta med VHS så, ursäkta om jag säger det, är du ute och cyklar. MPEG 1 är ungefär vad VHS är i digital form.
Photo JPEG håller generellt bättre kvalité även en M-JPEG. Att M-JPEG blivit en etablerad standard är för att man under 90-talet tog in och lösa en produktioncodec av JPEG. På denna tiden var Photo JPEG för tung att spela upp av redigeringen. Idag skulle jag säga Photo-JPEG är ett bättre format för transport och arkivering, inte minst om du kör det med 100%.
TIFF sekvens är troligen det sista jag skulle välja att arkivera som. Du får enormt många och enormt stora filer att hantera som du heller inte kan spela upp utan konvertering.
Är materialet filmat med DV så spara det i DV - det kan ändå aldrig bli "bättre" än DV. DV PAL är DV PAL.
Detta är även ett fel påstående. Gör du "straight cut" redigering, dvs bara raka klipp och att du inte påverkar bilderna alls (övergångar, färgkorrigering m.m) så stämmer detta ja. Normalt lägger man dock ofta till effekter, texter m.m. Då kommer materialet bli bätte om du går över till ett "högre" format så som DV50 eller okomprimerad video. DV till DV ger generellt generationsförluster och texter / grafik blir extremt hårt komprimerade.
Men ska du göra livet lätt för dig så behåller du dina redigerdade DV-filer. Vill du få aningens bättre kvalité / mindre filer så kan du mecka i ovan.
