Inspiration... Hmmm, ja... Vart kommer den ifrån, tro?
Några väldigt tidiga influenser var förstås mästarna Scotch, vilka fick mig att börja med lite mer "dansvänliga" låtar (dvs. att de hade en påtaglig takt, snarare, då det mesta jag gör kan vara lite skumt att verkligen dansa till). Jag minns första gången jag verkligen hade gett mig tusan att få till ett riktigt likt ljud - jag misslyckades förstås fatalt, men resultatet blev något väldigt eget, typ retrodance nånting. Mycket kul
Jarre var föstås också en stor inspiration även för mig, men mitt mål att blanda klassisk musik (kanske inte med bemärkelsen Bethooven o.s.v., men kanske snarare "traditionell" musik och orkesterarrangemang) med moderna ljud och takter har sedan dess fått mig att inte försöka återskapa någon speciell artists ljudbild utan snarare söka inspiration och blanda så mycket som möjligt. Bland mina främsta inspirationskällor just nu kan nämnas Mike Oldfield, förstås, VNV Nation, Covenant, Peter Gabriel och många många andra. Det är en salig blanding i mitt skivarkiv, som nog kan gissas.
Men specefika exempel då? Tja...
En sak som jag lärt mig, kanske inte av någon speciell artist, men i alla fall kommit till insikt med under åren är att min käre vän Encore har alldeles rätt när han sade till mig: "Ännu en multieffekt? Vad ska du med den till? Allt jag verkligen behöver är minsann ett schysst delay, sen rockar det!" Och visst är det så - eller väldigt nära i alla fall. Det finns knappast något bättre sätt att feta till ljudbilden och få liv i sina tråkiga monosamplingar (som för det mesta sticker ut ordentligt i jämförelse med den fina baskaggen etc. i stereo!) än att sätta två olika send delay (typ ett kort och ett lite längre) och sedan mixa olika mycket ljud från olika kanaler till dessa. Lite från båda från ett spår, lite mer till det andra delayet på nästa och bara det första delayet på nästa spår o.s.v. ...
Rent praktiskt kan man förstås sitta och lyssna på typ Erasure eller VNV Nation och lyssna sig till sköna appregios, men det kan i ärlighetens namn vara lite jobbigt... bättre att experimentera själv i en steprecorder...
Baklänges är kul! ProTools LE har varit mycket kul med sin excellenta audiodel - "reverse" har förstås också andra program...
Pauser är viktiga, eller kanske rentav nödvändiga för att skapa dynamik i en låt... Prova att muta spår och sedan slänga på dem igen, släppa av trummorna precis någontakt innan refrängen o.s.v... Perfekt exempel i sådant och allmän skön minimalism: VNV Nation - Airships. Det bara gungar av rent välljud... kalasbra, rent av!
(Ähum...? reklampaus?)
Nå, jag kanske mest svamlar - säkert är detta tämligen etablerade grejer, men vem vet, nån kanske har nytta av det...
I övrigt är det väl just den vanliga uppmaningen - man måste våga experimentera. Många av de artister jag lyssnar på delvis vet/tror jag att de kommer på mycket grejer av misstag eller ren slump. Effektprocessorer är förstås en riktig dröm för mig... Skaffade en ZOOM RFX-100 för en tid sedan - billigt och kanske inte topp på något sätt, men gudars vad mycket skoj man kan göra med ljudet med den burken! Helbra att "skita" ner ljud på och kan skapa en hel del mycket dugliga reverb! Kulkulkul!
Det där med att sampla själv och ha med det i musiken är förstås också himla kul. Berättade jag till exempel om det där med Mike Oldfield på Tubular Bells III? Nåväl, han samplade i alla fall sig själv, sittandes i ett stort ekfat och visslande ett par toner. Dessa lade han sedanin i en sampler, korrigerade en aning (han kan alltså inte heller vissla tydligen, förvisso till skillnad från Vincent Clarke...) och använde detta på skivan. Ascoolt och ett helt nytt sound!
I like! Nå, nu är det no bäst att jag ger mig!
