Synthesizers i studiobruk

Nu sticker jag väl ut hakan, men någon ska våga göra det också. För att man ska kunna göra en rättvis undersökning krävs att man har en inblick i hur det ser ut. I Sverige... och i största delen av världen ser det ut så här: De mest proffesionella användarna av syntar är exempelvis absolut inte de som äger studios. Bara för att man tjänar pengar på musiken behöver man inte ha doktorerat på utrustningen man använder. De snajdigaste syntkillarna är vi som hänger här, våra vänner och de som ger ut obskyra technoplattor. Det är min absoluta övertygelse. Vi skruvar på grejerna och kan dem utan och innan. De som gör musik som drar in pengar (boyband, schlager...) sitter ofta med en hel hög utrustning, men de använder bara 5% av vad syntarna kan; de använder bara presets och skulle aldrig ägna så mycket som tjugo minuter åt att skruva fram ett nytt syntljud. Den nya vågen av svenska band med synt (sällan -ar) verkar ha som stilistiskt grepp att använda väldigt minimala ljud som ska tuta mycket för att höras, och ofta får någon som trakterar något annat huvudinstrument lära sig nå´n enkel monofon slinga som de kan spela då och då. Det ska vara lite lågbudget på nå´t vis, gärna en ickemodulerad vågform med helt öppet filter och se´n får det räcka med det. Vi som sitter här på 99musik och liknande forum runt om i världen är ofta inte rika på vår musik, men vi är rika på erfarenheter, idéer och kunskaper. Hade du ställt frågan 1985 så hade varit "inne" med seriösa syntkillar i studios, men idag är det helt ute. Det är bara att avvakta nästa våg av riktigt sofistikerad syntmusik eller att göra sin egen grej, sponsra sin egen utgivining och välja underground-fåran. Vilket också är mycket synd, för den kompetenta syntprogrammeringen i kommersiell musik är ofta helt förbisedd idag. Man köper presetsyntar och använder samma ljud som alla andra. Det får knappt inte ens låta eget, då är man rädd att materialet sticker ut för mycket. Uniformt, stelbent, likriktat, lättsålt, lättsmält, komplett ointressant. På 80-talet var det en jakt efter så nya sounds som möjligt. En konstant tävling. Fantastiskt att lyssna på för alla som gillar syntar. Den som vill höra nyskapande saker idag bör genast bege sig till Den Undre Världen och kolla in det mest teknokratiska från technorörelsen. Med andra ord; "proffesionell" - hur definerar vi ordet i detta sammanhang? Ptja, "Felix Da Housecat" t ex.

De som jagar nya ljud idag, sitter inte det med en oherrans massa softsynthar/mjukismodularer av diverse sort? Granulariserar sig, alternativt programmerar sina egna ljud?

Resten gör trance by the numbers med Reason. (vadå jag fördomsfull?

)

Tillbaka till tråden

Jag skulle vilja ha en synth med många ljud generering motorer liks ex serien från yamaha.
Man kan lättare ta nytta av synthen då man vill tex ha en dx pad går man in i fm motorn och gör ett sånt ljud, inget mer med det.
Det saknas tyvärr alltför ofta en bra sampler som dessutom är lätt att arbeta med, dom sampler som finns idag i synthar har väldigt många funktioner som inte alla använder ändå, en preset knapp innan man startar sampler sektionen hade varit bra typ easy sample editing, advanced, pro...
Man tänker alltför ofta på att synthen ska ha så fin design eller att den ska vara efter dagens mode, då syftar jag på nordleaden som jag hatar på grund av dess färg, man har alltid upskattat synthar i stil med xp 80 etc, enkelt men snyggt.
En keyboard hade varit väldigt bra att ha inbyggt i den, men i form av ett pluggin kort så att dom riktiga "proffsen" inte skulle säga att det är en keyboard.(om ni syftar på autocomp?)
Effekterna ska vara fler än två iallafall, och dom ska vara editerbara.
Om den låter i stil med korgs tidiga 90 tals synthar som t3, 01w, wavestation så är det ett plus för att det ljudet är väldigt kraftfullt även vid låga volymer, alla som har någon av de syntharna vet vad jag talar om.
Display skall den ha gärna med pekskärm men det ska absolut inte vara färgskärm på den, lite gränser skall det ändå få vara.
Inga nymodigheter som roland d beam controller är särskillt upskattat tror jag.
Assignbara rattar och reglar i massvis.
Tja om den här synthen skulle komma ut så skulle jag köpa den även om den kostade 50.000

1) Vad är de viktigaste egenskaperna hos de synthar / den utrustning som Ni eller Ert företag använder?

Så olika som möjligt... vilket jag lyckats bra med hittills. Var och en har sitt eget "sound". Detta kan iofs vara ett problem åxå då jag envisas med en envishet gränsande till dumhet att jobba med hela låten i MIDI och aldrig (med mycket få undantag) spelar in en synth på ett audio-spår, utan alla mina synthar mixas i analog mixer och går sen ner på *ett* stereo audio spår för "synthar". Dumt kanske men så gör jag. Hittills. (Fast i morgon kan jag ändra mig

)

2) Finns det några egenskaper som saknas eller kan förbättras?

Nja min Korg Mono/Poly kunde hålla tuningen lite bättre och nåra pottar behöver sprayas å det grövsta

Men ta t.ex. Kurzweil K2500 som jag har... stendum arkitektur tycker jag, men det är ju 1991-teknik.... dess "nästan modulära" koncept är bara knasigt för det låser en ändå till att typ 1% av de olika "algorithmer" som finns är användbara.

I princip skulle jag vilja ha en Nord Modular med ROM-pler/sampler inbyggd. Iofs gör jag det ändå geneom att tatta en utgång på Kurzen t.ex. till in på modularen men ändå....

3) Vilka är favoritprodukterna / favorittillverkarna och varför?

Nord för den är svensk

Roland före 1985 (Jupiter, 303, 909, Juno 60, etc)

...sen vet jag inte, ser mer på produkt än tillverkare. Skulle gärna ha en Roland TR-909 men aldrig nånsin en Roland MC-909 t.ex.

4) Är det viktigt hur utrustningen ser ut, rent estetiskt?

Absolut inte. Eller rättare sagt, jo, men kom inte med nån jävla glitter-å-glam estetik som nåt jävla fisher-price gränssnitt typ Max OS/X å skit. Jag fetspyr på allt sånt. Gillar inte ens Windows XP looken å vill ha classic Win95 look.

Fan det är ett verktyg, inte en leksak. Älskar t.ex. Waves-pluginens look. Avskyr det mesta propellerhead gör rent *estetiskt* (Funktionellt kanon, men ta bort den slemma träimitationen tack och all jävla bevels!). Älskar min SONAR. Hatar Cubase. O.s.v.

5) Med eller utan keyboard? Vad föredrar Ni och varför?

En maskin ska ha ett bra keyboard att lira på. De andra ska inte ha det pga. utrymmesskäl. Helst ska dom poppa upp ett keyboard vid behov och fälla in det då behov inte finns

6) Hur skulle den optimala synthen enligt Er mening se ut - användarmässigt såväl som estetiskt?

En enorm touchscreen med ett keyboard på, plus nåt magiskt sätt att få assignbara vridbara knappar el. sliders att poppa upp var som helst på dess yta.

Fullständigt assignbara DSP funktionaliteter... d.v.s. inget sånt där jämra "jo visst vi har 18 röster men bara 1 reverb, och vill du använda vocodern försvinner reverbet, även fast vocodern bara använder 10% av reverb DSP´n, och trots att du använder bara 1 röst spelar det ingen roll för dom kör i en annan DSP i andra ändan av synten" dravel man tvingas leva med. Total patchbarhet på allt tills DSP´erna tar slut.

Och viktigast av allt; ett programmeringsgränssnitt. Saknas en DSP funktion; skriv den! (Mitt största problem med min älskar Modular... JAG VILL SKRIVA EGNA MODULER!)

"Estetik" är ett överarbetat ord som får designers å tro att man ska ha röda koncentriska cirklar på fronten på en gul synt, centrerat på en ful ratt. BLECH "Estetik" för mig innebär att syntens design skall vara "non intrusive" alltså du ska inte märka att den är där förrän du tittar på den, och då ska du se det du vill se, inte en massa glitter och bjäfs.

7) övriga kommentarer?

Ner med fisher-price grejer.

/Z

Zap, du har aldrig använt en Mac va?

PF, vad menar du egentligen? Svårt att läsa mellan raderna när det bara är en.

Intressant samtal... När jag var liten brukade jag sitta och rita "drömsynthar"... Nåja, här kommer iallafall mina åsikter.

1) Bra modulationsmöjligheter och olika filtertyper. Man hör ofta på filtret ifall de olika ljuden kommer från samma synth.

2) Signal-routing är ofta en underskattad sak av de flesta av dagens synthtillverkare.

3) Favoritprodukterna: "Provspelade" en Arp2600 för lite sedan. Helt underbar synth, när man väl hade patchat en halvtimme...

Favorittillverkarna: Jag är ganska förtjust i Waldorf, Oberheim (bra modulations möjligheter)

4) Ett bra upplägg med direkt access till de olika parametrarna, samt en "mjuk" utformning uppskattas. Som anti-klimax kan Crumars Bit synthar nämnas...

5) För min del utan klaviatur. Klaviatur är snyggt, men tar plats.

6) Se fråga 4, men gärna mörkblå med lite träpaneler och en ribboncontroller.

7) Det finns i princip bara modulationshjul, Korgs "pitch-bend-spak" och Moogs ribboncontroller... Skulle man inte kunna tänka sig andra sätt att modulera? T.ex att vifta i luften med handen typ som på en theremin?

mmm, många verkar vara emot klaviatur.. egentligen spelar det väl ingen roll om det är rack eller inte, bara det inte går ut över gränssnittet... Om du vill skippa klaviaturet så se till att rattarna finns kvar i alla fall, typ MS2000R, JP8080.. Rattarna är ju värda sin vikt i guld.. det går inte att kompromissa där, tycker jag!

Hej! Ny på listan och ger mig hals över huvud in i debatten om drömkoncept synthar. Ribbon controller! Det är något som jag saknar.

Jag bryr mig inte speciellt mycket om utseendet på synthen. Det är inte viktigt för mig. Jag tycker inte att Nordleaden (eller nordrack 2 i mitt fall) är speciellt ful. Det enda jag inte gillar är den där lila färgen. (Nu blev jag osäker? Är den lila???). Jag har inget problem med digital synthar, förrutom att jag är så otålig. Jag vill kunnar ratta, lyssna, ratta igen osv... (Vilket går att göra på digitala maskiner... Men det känns inte lika "direkt" som på en gammal häck.) Därför föredrar jag synthar så som Korg MS10/20, Mono/Poly, MS2000 (för att få lite V/A synthar med också...), SCI Pro One och just Nordrack 2. Jag vill dock poängtera att jag gärna hade haft tex en SCI Prophet VS! Eller en PPG Wave 2.2 (som jag hade en gång i tiden...). Man måste nog ta sig tid och testa ordentligt. Var och en har ju olika smak när det gäller ljud. Jag vet precis vad jag gillar och inte gillar.

Menyer gör mig nervös och orolig. Jag har inte tålamod helt enkelt. Fast sedan skall man veta att midi -> CV boxar inte heller alltid är så roliga.

Det är roligt att patcha, så att man kan testa vad som händer om man drar den kabeln hit eller dit. Modularen från Clavia är ett jättespännande exempel på ny och gammal beprövad teknik. Tyvärr har jag aldrig testat en själv. Jag vet att PF har/har haft Micro Modular och kanske även den stora? Han kan säkert upplysa oss andra!

När det gäller presets så vill jag minnas att Jean-Michel en gång sagt att han önskade att alla synthar som utan förprogrammerade ljud. Detta för att användaren skulle upptäcka hur instrumentet kan låta. Jag förstår dem som inte orkar/är intresserade av att göra ljud, som bara vill göra musik. Det är upp till dem, men de missar en av delarna i detta som för min del är bland det roligaste.

Själv så skulle jag mycket väl kunna tänka mig att ha en JV1080 med ett gäng kort i. Låter skitbra tycker jag. Som sagt, man får nog testa sig fram tills man vet själv vilken/vilka typ:er av synthar man gillar.

När det gäller ouppnåliga önskemål så är Arp 2600 definitivt överst på listan. Kommer aldrig att lägga de pengarna som de kostar. Min budget tillåter inte det.

Men, jag skall inte gnälla. Efter mycket om och men så fick jag ju tag på en Korg MS20 tillslut. Det är inte i närheten, men ändå närmare än en tramporgel!

Välkommen hit, gamle vän!

Long time no see!

/ Patrick!

Först vill jag påpeka att jag inte kan räknas som proffessionell för jag har hittills gått back på att göra musik Den musik jag ägnar mig åt är för smal för att sälja, och musiken är bara en hobby som gått till överdrift. Vad det gäller synthprogrammering är jag däremot ganska insatt (öhhr, det där var ju svenskt mjäkigt sagt, jag är i själva verket såpass insatt att jag skriver mjukvarusynthar) och jag har spelat en hel del live också så jag har en rätt klar uppfattning om vad som är användbart i en synth. Köper och säljer hela tiden för att försöka få ihop nåt som passar mig 100% så jag har gått igenom en hel del synthar.

Som jag förstår det ska du tillverka och sälja en synth i liten skala. Då är det nog bäst att du riktar den till en specifik marknad, för annars blir den bara överkörd av reklambudgeten hos dom stora tillverkarna. Som tur är är de flesta synthar ganska kasst genomtänkta så det borde finnas en marknad för saker som är välgjorda rent användningsmässigt.

1) Vad är de viktigaste egenskaperna hos de synthar / den utrustning som Ni eller Ert företag använder?

Att de är unika på något sätt (tex ljudmässigt) och att de är ordentligt editeringsbara. Skulle aldrig köpa en synth som man blev irriterad på att man inte kunde ändra på x, det har jag gjort för många gånger. Ett bra och snabbjobbat interface är viktigt. Däremot behöver den inte vara lättbegriplig, jag är inte dum. Hellre kraftfull än idiotenkel. Är inte synthanvändningen ganska polariserad, antingen är man expert eller så kör man presets?

2) Finns det några egenskaper som saknas eller kan förbättras?

Alla synthar jag har och har haft känns / har känts som halvmesyrer på något sätt (utom K4:an som känns som ett rent misstag men ett lyckat sådant). Varför kan inte tillverkarna se till att fixa synthar som gör det dom gör bra bra istället för att vara halvkassa på allt?

3) Vilka är favoritprodukterna / favorittillverkarna och varför?

Kawai för att de gör udda men bra saker som är billiga begagnade Faktum är att deras grejer är jäkligt tuffa, de har alla ett unikt sound och märkliga egenheter. Favvosynthen är annars JP8000 som visserligen är en halvmesyr på många sätt men den är verkligen aldrig ivägen för kreativiteten, riktigt bra interface. Finns andra VA-synthar som också är bra men jag har fastnat för JPn, och en del (tex OB12) är helt förfärliga att göra ljud med.

4) Är det viktigt hur utrustningen ser ut, rent estetiskt?

Nja, kanske inte viktigt egentligen, men när man ska köpa något påverkar det nog mer än man vill. Unikt utséende håller alltid bättre i längden också. Vore schysst med en synth som var helt byggd av laser.

5) Med eller utan keyboard? Vad föredrar Ni och varför?

Utan, har inte plats och det är ändå bättre att ha 1 bra masterkeyboard än kassa keyboards i alla synthar. Blir det inte förbaskat dyrt med keyboardsynthar för dig som tillverkare? Om det är en "desktop module" vore det trist om saken inte går att montera i 19" men det går utmärkt om det inte går att komma åt rattarna när den sitter där, bättre än att den tar up 8 HE även fast den bara är 2 HE på djupet då. Borde ju inte vara så svårt att konstruera ett par rackvinklar som medger båda monteringssätten.

6) Hur skulle den optimala synthen enligt Er mening se ut - användarmässigt såväl som estetiskt?

Ny synthessort eller åtminstone kraftigt förbättra redigeringen av nån gammal sort. Varför gjordes det aldrig mer av FM-synthesen tex? Om du stoppar i en arpeggiator så försök fixa så att den verkligen tillför något, gör en arpeggiator som verkligen går att använda till att spela, inte för att slippa spela...
Om arpeggiatorn kunde låta som C64-ackord fast man spelade ackorden på sitt keyboard skulle jag köpa synthen direkt. Alltså 32:delar med legato eller nåt sånt. Vet inte hur användbart det vore men jag har länge drömt om en sån pryl
Det borde vara lag på att det ska sitta en fullparametrisk EQ sist i ljudkedjan på varenda synth, eller åtminstone ett passivt hög- och ett lågpass med ställbar frekvens för att ta bort saker som grötar till mixen. Även om man har EQ i mixern så är det så himla mycket bättre att kunna spara inställningarna med patchen.
Att kunna routa saker genom filtret är oftast helt meningslöst IMHO, det använder man aldrig till nåt seriöst.
Varför finns det inte medlyssning i synthar? Alltså som en DJ-mixer där man kan lyssna på nåt annat än det som låter ut? Då skulle man verkligen kunna använda den kreativt i livesammanhang.
Sen är det ju det där med realtidskontroll, och ju mer sådant desto dyrare. En bra kompromisslösning som man aldrig ser någonstans längre är att göra som Kawai K3. Dedikerade tryckknappar för att välja varje parameter, sen Alpha Dial för att ändra. Billigt att tillverka, helt okej att använda.
Indikering på att synthen tar emot MIDI-signal. Borde det också vara lag på. Återigen, Kawai rulez.
Ju fler LFO:er desto bättre. Minst 2.
Möjlighet att styra varenda parameter via MIDI CC, inte nödvändigtvis samtidigt dock. Irriterande när man inte kommer åt en viss parameter fast det är den som man vill kunna tweaka i realtid.
Egentligen låter det väl tråkigt, men en väldigt användbar sak vore en multibandskompressor inbyggd sist i ljudkedjan också med inställningar som sparades med patchen.

Själv skulle jag vilja ha en synth som lät ihåligt som ett rör av is.

7) övriga kommentarer?

Lycka till!

1:De viktigaste egenskaperna hos synthar som jag använder på framträdanden etc är, den ska ha möjlighet till att ställa om skalan, flera knappar ska vara assignerbara, man ska har översikt på vad som händer när man pillar på olika reglage.

2: Några egenskaper som kan förbättras hos dom allra flesta syntharna är, bättre kompitabilitet med äldre synthar av samma märke.
Något annat än midi enbart, kanske någon ny fräck lösning med både dataöverföring och midi i ett så kanske man slipper alla dessa sladdar.

3: favoritmärket är korg och kurzweil för att båda märkena gör synthar med klart och kraftigt ljud som man saknar hos t ex yamaha, ensoniq mm

4:Det som dom allra flesta uppskattar och är elegantast är nog en synth med få onödiga knappar och reglage, bara det viktigaste ska finnas på fronten, likt kurzweils flesta synthar.
Färgen ska vara svart, för att tex, röd färg inte passar in på synthar enligt min mening.
Det är bara en modefluga med röd färg, dessutom ska en synth inte se ut som något picasso skissade på utan den ska göra sitt jobb.

5: det ultimata hade varit en klaviatur som man köper utan några moduler, sen fyller man på efter sitt behov med fler och fler prylar.
Likt ett modularsystem fast mindre o renare ljud.

7: Det är såklart olika vad gäller smaken på synthar men clavia gör enligt många, fula synthar jag håller med..
En synth som tex xp 80 kan man sätta sig vid och verkligen respektera för sin diskreta men eleganta stil.
När man tänker på en synth som en modegrejj låter musiken ofta därefter, en av clavias synthar skulla jag alldrig kunna spela på live utan att rysa för den röda färgen.

En grej till: 18dB/oktav-filter. Vet inte varför, men det låter alltid bättre med just 18.