Liten kort fråga.

Nja, det är väl inte riktigt så va? Min åsikt är att syntspelare i stort är synonymt med "köp & sälj-galning"... Åtminstone är det så det alltid varit för mig. Och många verkar ha liknande erfarenheter - man har haft ett stort antal olika syntar under årens lopp, och provat sig fram. Förändringar i "maskinparken" är kanon för att krydda i kreativitetsmotorn. "Kill your darlings" är ibland en väldigt nyttig syssla, allt för att man ska komma vidare.

Inte för mig. Jag kopplar på nått sätt bort ljudskapande från låtskrivande (vilket iofs kan vara fel). När jag kommer på en idé till en ny låt så tänker jag sällan i form av ljud, utan istället i toner.
Det kan kanske ha att göra med att jag nästan uteslutande skrev mitt material för det rockband jag lirade i för mycket länge sen på toa på en gammal akustisk Levin-gitarr. Jag tror även att tex John och Paul gjorde grunderna på samma sätt (fast dock inte på min toa ).

Jag skulle nog skriva under på det Distinct Division skriver. Men jag försöker mer och mer komma bort ifrån det. Försöker hitta de grejer som passar mig bäst och det känns som jag kom väldigt långt med modularen, den inspirerar mig väldigt mycket. Men det är nog dags att tagga ner inköpen lite nu iom att kassaflödet kommer sina ett tag. Kan vara nyttigt att tvingas inte köpa nåt nytt på länge utan lära sig mer om de prylar man redan har.

Inte för att få musikaliskt inspiration. Det är bara det att det är kul med nya syntar ibland! Men det är på ett annat plan för mej.

För mig är det lite båda delar. det är helt klart kul med nya grejer, men jag kan lika gärna utgå från ett specifikt ljud och komponera nån grej som att hitta på en melodi i huvudet och spela den på vad som helst tills jag finner det rätta soundet.

Och allt jag gör börjar i regel antingen i min XP-50 eller numera också på min lilla akustiska. Enda problemet med den sistnämnda är att jag inte övar ofta nog och därför får ont så in i h-vete i fingrarna vilket i sin tur innebär att jag max sitter i en halvtimme med guran varje dag

Jag och PF verkar ha rätt olika uppfattning om det här, men jag tycker det är bättre att fokusera på att bemästra (eller bara använda) sina redan befintliga instrument istället för att gå omkring och tänka "bara jag hade en Rolahasiorg Krankulator 2000/X MkII så skulle min musik bli mycket bättre". Många här har ganska feta studios, i vissa fall betydligt större än de som klassiska album blivit gjorda med. Det är inte redskapen, människan bakom maskinen är det viktiga!

Men visst, nya grejer kan vara inspirerande, men det kan funka precis lika bra med en ny platta, ett billigt rytminstrument eller den där plastorgeln som man hade när man var fyra som med en maxad Triton.

När jag skaffat något nytt har jag spelat väldigt mycket på det i ett par dagar... bara för att det är kul med något nytt. så då kommar man ju på en hel del så. om man har tur.

Det är alltid roligare att stå och lajja och skruva på en nyinköpt synth.

Det är väl bara att ha lite egen koll så man inte lurar sig själv. Om man köper in nya prylar som sedan står och dammar då kanske man skall tänka två gånger till innan nästa inköp.

Men vi är väl olika. För min del innebär det att succesivt försöka minska tröskeln till att man sätter sig och gör låtar av det där 2-timmarsbandet med 20-sekunderssnuttar

Bättra på musikrummet med bättre bord och annat så det blir så bra arbetsplats som det går. Det är väl tänkt att lite schemalägga så det blir lika naturligt som ett toabesök eller en promenad med vovven.

Men tills man är där så får man muntra upp sig emellanåt med något.