Electronics & Music Maker

Ah! Voyetra 8 känner jag igen! Den fanns ju i Stevie Wonders Wunderbara Studio.

OCH EN PPG PROCESSOR KEYBOARD !!

Lasse - formatterar 5 1/4"

Skulle man samla på sig samtliga av de syntarna som han hade på den bilden så skulle man nog allt få punga ut med en hel del.

Och så läser man den här meningen på The Holmes Page - Fairlight Tales & Adventure :

"Anyhow, before I left Sydney I ordered three Fairlight CMIs. Two for him [Stevie Wonder]and one for myself. The price in US dollars was to have been $25,000 each. and they were to have been delivered in about two months."

"Nä förresten, jag tror Stevie vill ha tre Fairlights. Ja, ta tre stycken för att vara på den säkra sidan.."

Vet inte om Siel Mono såldes i Sverige, men den är visst designad av Bob Moog. Voyetran är rätt ovanlig och tung. Den har visst någon speciellt avancerad konstruktion och svår att hålla i ordning. Men den är go i alla fall. Fanns en monofon variant som hette Voyager One. Om jag inte minns fel så hette den första modellen Voyager 8 och gjordes bara i ett fåtal, möjligen endast ett enda, exemplar. Sedan hette den just Voyetra 8. Företaget hette Octave Plateau men bytte senare namn till just Voyeter. De var bland de första som gjorde en sequencer på PC. Vidareutvecklingen av den heter "Digital Orchestra" men har väl hamnat i skuggan av Cakewalk, Cubase och Logic.

Japp, så ligger det till. Voyetra var stora, men på PC-sidan. Det var på en tid då PC var rätt hopplöst för musikbruk (se annan tråd & annan diskussion om det, minns inte var den hamnade). Skärmdumparna i Johannes Leymans bok Synthesizer stirrade man sig dock blind på. Wow! Liksom. Siel Mono har jag bestämt både sett och provat. Den var väl rätt maffig vill jag minnas.

Håller med faktiskt. Analogsyntar känns väldigt, väldigt koola, men jag vågar liksom inte riktigt. Jag kan liksom inte löda, eller kan och kan, jag vill liksom inte. Skräckscenariot vore att köpa en Matrix 12 och sedan upptäcka att en av rösterna var död. Då skulle jag dö själv. Typ.

Så det är därför man samlar på sig otroligt okoola syntar som t ex en Roland D-50. För att det var min drömsynt. Och den drömmen har nog aldrig riktigt släppt. Så för mig är den kanon, kalas, suverän, hur kul som helst. På SAS-listan (Sveriges mest navelskådande, likväl koola, forum - en mailinglista - för analogsyntfantaster) tycker man att en D-50 är ett härke, en "dansbandssynt". Men jag gillar den. Dig it all. Analogsyntar blir liksom "second priority" för mig, hur koola de än är. Det bara är så, på något sätt.

E&MM...ahhh...hade en tre fyra årgångar som åkte ut när jag flyttade för några år sen...kanske dumt gjort med eftertanke...

Kommer ihåg att Thompson Twins använde en sån...

Voyetran är väl inte så märkvärdig i sig själv. Den fanns visst i en massa olika revisioner där den ena var stabilare än den andra.

De såldes ihop med ett klaviatur och de första modellerna hade någon underlig MIDI-sladd, den såg mest ut som sådana där balanserade mikrofonsladdar. Jag vet inte om den på något vis sticker ut från mängden andra anlaoga polysyntar mer än att den är lite ovanlig och rätt känslig. Någonstans har jag ett par ljudklipp från den. Skall se om jag kan finna dem.

Siel Mono är väldigt underskattad. Kan spela in en demo när jag får tätt på min eller köper en till Det är bara att säga till om det finns något intresse.