Jag kan inte låtabli att lägga mig i debatten om 24/96. Ibland får jag nämligen en känsla av att dom som mest ihärdigt förespråkar 96Khz samplingsfrekvens är dom som själv aldrig har testat men däremot har läst en test i någon torftig HIFI-blaska. Självklart kan det finnas tillfällen där 96Khz eller 192Khz för den delen, är att föredra, men då pratar vi om akustiska inspelningar i proffsstudios, proffsljudtekniker och proffsutrustning för mastring till DVD-Audio eller SACD.
Mitt råd är att köra 44.1Khz hela vägen om du ska mastra till CD. Då slipper man det obehagliga att plötsligt upptäcka att något fattas efter resamplingen från 96Khz.
Det finns många andra anledningar till att inte köra 96Khz. T.ex. drar det betydligt mer kraft ur datorn, tar upp mer på hårddisken (du gråter floder vid backuptillfällen, för du gör väl backuper:-). Sedan är det ingen hemlighet att mycket av bruset ligger just i diskanten och hur ska man föresten kunna mixa och spela in med en bandbredd på närmare 50Khz när monitorerna och mixern i absolut bästa fall ger upp strax efter 25-30Khz? Nä, kör 44,1Khz.
Vad som däremot ganska sällan uppmärksammas är hur man mixar ner sin 24bits inspelning till 16bitar på ett optimalt sätt. Det kan tyckas trivialt, men mina erfarenheter säger att det kan vara nog så svårt att bibehålla dynamiken när man tar några trappsteg ner. Det finns en massa olika dithermodes att välja på för att kompensera det ökade kvantiseringsbruset vid lägre bitdjup, men det handlar minst lika mycket om att maximera/komprimera signalen precis innan man når 16bit. Personligen tror jag oftast att det är här man gör fel. Har man otur tappar man kontrollen över dynamiken, vilket i sin tur påverkar hela ljudet och man börjar skruva bort sig på EQn.
Oj, det blev ett långt inlägg. Bara mina personliga tankar.
