- sawtooth
- Medlem ●
- 2004-02-08 04:02
Jag har noterat en märklig kontrovers mellan förespråkare för hårdvara och förespråkare för mjukvara. Tonen har dessutom skärpts alltmer på sistone. Jag tycker det är helkonstigt att det över huvud finns en motsättning.
Alla vet att teknologin hittills inte nått dithän att en virtuell Minimoog låter lika bra som en fysisk dito, vilken allmänt erkänns som den troligen mest välljudande synthen någonsin.
Men alla vet också att en Minimoog är muppigt dyr, monofonisk, den kan inte sampla och vad man än gör med den låter det Kraftwerk eller P-funk. Eller hur? [Där går Demokid i taket...]
Och alla vet att en virtuell Minimoog som t.ex. Model E låter bättre än en Poly 61, även om den sistnämnda är analog.
Alltså: det går inte att påstå att det ena är bättre än det andra. Det finns personliga preferenser, olika typer av behov och olika ekonomiska resurser. Men det har ingenting att göra med någon slags absolut, semantiskt oomkullrunkelig sanning.
Det är ju det som är så koolt med våra älskade maskiner, ju! Det är ju just därför vi spenderar våra surt förvärvade slantar på flera olika apparater som vi vårdar ömt och står och tittar på där de tronar i våra skaparrum.
Jag menar; en DX7, för att ta ett exempel, är ju inget annat än en mjukvarusynth. Alla synthar som inte har spänningsstyrda, fysiska komponenter som ljudalstrare är per definition 'virtuella' eftersom de använder ettor och nollor som programmerats att uppträda på ett visst sätt, i syfte att simulera fysiska förlopp. Sedan är det ovidkommande om ettorna och nollorna rusar runt i eller utanför din dator. Rent ljudmässigt alltså.
För min del har elektroniska instrument alltid fascinerat mig av den enkla anledningen att de låter mig höra saker som dessförinnan bara fanns i min fantasi, om ens där. Sedan skiter jag i om de skapas av CV-styrda vågalstrare, operatoralgoritmer, vågformstabeller, banker av envelopmanipulerade sinusvågor, matematiska fysiska modeller eller samplingar av puckade amerikanska presidenter. Bra är bra, oavsett hur det blev bra.
En Minimoog kommer alltid att vara en Minimoog. Men den kan aldrig göra lika vilda och utspejsade ljud som NI Reaktor. Och Reaktor kan inte låta som en riktig MS20, hur det än försöker. DX7 gillar vi fast den brusar digitalt och är en smärta i baken att programmera, trots att en virtuell DX7 som NI FM7 egentligen gör exakt samma sak fast bättre.
Varför måste man bråka så mycket och ha så starka, i vissa fall nästan fördömande, åsikter om vad som är rätt och fel? Alla har rätt. För det handlar ju i slutänden om musik. Och musik är ALLTID rätt, till och med när den låter helt fel.
Tycker jag i alla fall.
