Måste bara starta denna tråd som kontrast till en annan tråd om den mest underskattade synten. Vad innebär det att en synt är överskattad? I min bok står det att det är en synt som alla vill ha, bara för att alla vill ha den, men även att den har fått någon kultstatus utan att för den delen vara bättre än något annat. Ni förstår säkert vad jag menar.
Roland TB-303.
I många fall får jag nog inget medhåll, men handen på hjärtat, är en TB-303 värd 10 lök? Okej om den vart ovanlig eller låtit bra på många olika sätt, men nu är den inte ovanlig. Och den låter bara ball om man får den att skrika som en amfetaminpåverkad entita.
De flesta analogsyntar.
Så j-vla bra låter väl inte en Korg Trident att man betalar 6 papp? Så fort en synt är lite analog och annonseras ut så står det "kultsynt" (oftast står det "kult synt"), "klassiker", "fet" och så vidare. Hur kul är det så att upptäcka längre ned i annonsen att det är en sketen Juno-1! Eller ännu värre, en Yamaha SY-85!
Näe, en äkta klassiker stavas Moog, Arp, Oberheim OBX (och denna familj), Yamaha CS80, Emulator 2, Jupiter och så vidare. En MC-303 ÄR inte en kultsynt, den kommer inte att bli det heller, den är bara äcklig.
Så... kom igen nu, spy galla över era hatobjekt. Det är bara nyttigt för er.
