- Real Parakeet
- Medlem ●
Vill bara poängtera att jag inte vill hänga ut säljarna eller anklaga dem för syntplågeri.
"Yamaha CS1X bra ljud, bra klaviatur, fattas dock en ratt men ska
försöka fixa det"
"Juno-60 i bra skick för; 2500:- (en knapp är paj men är man händig så kan man fixa det i ett kick"
Korg Triton: "Den är sliten kosmetiskt sett. Men självklart fungerar och låter den som den ska med undantag för increase(+)knappen och ström knappen på baksidan. Den senare fattas."
Oberheim OB-12: "Tyvärr saknas en ratt men det är inget som spelar någon roll i användandet av den"
Korg P3: "Saknas batterieleminator tyvärr..."
Juno-106: "En regel saknas men kan ändå styras och allt fungerar perfekt i övrigt"
Detta var ett axplock från några annonser. Jag har aldrig någonsin lyckats paja något på en synt. Hur sjutton kan en knapp eller ratt bara försvinna? Jag hade vänt upp och ned på hela världen för att hitta den igen. Det är ju oftast ett väldigt begränsat område man har att avsöka. På min Microwave XT saknas ett lock på en ratt, detta retar ihjäl mig. Om jag råkade slå av en ratt på en synt och jag inte kunde få dit den så hade jag sparat ratten i alla fall. Och skickat med den vid försäljningen. Det är ofta man ser folk sälja nästan nya saker där det saknas en knapp eller nått.
Ofta ser man också annonser där någon säljer något där en knapp/ratt/tangent inte fungerar. SÅ kan man läsa "lägg fixat" eller "kostar en hundring att få den lagad" eller något liknande. Om det nu är så enkelt/billigt att laga... varför gör man inte det då? Grejen de säljer brukar sällan vara så pass mycket billigare än en likadan fullt fungerande mojäng att det är motiverat att köpa den.
Samma här! Sparar kartong, frigolit, plats och allt vad det nu kan vara som jag fick med när jag köpte synthen. Har säkert kvar sladdklämmorna oxå
Knappar och sånt försvinner om man inte är aktsam ute på turnén. Jag är av den typen att jag låter endast vissa andra bära mina synthar. Personer jag verkligen litar på, som verkligen vet hur en synth (och annan kulig utrustning) ska hanteras. Ibland kommer det en glad arrangör skuttandes och frågar "Vill du har hjälp?" och då brukar jag alltid svara "Nix! Jag har inte mer än det här, så det går fint men tack ändå" .. och eftersom jag ler sött och låtsas vara enormt tacksam för att de frågade, så insiterar de inte - tack och lov!
Jag riggar helst allt själv oxå (el, ljud, midi, scsi). Lita inte på någon om grejorna ska hålla
Lita framför allt inte på en lurig ljudtekniker som kvällen innan lödde om sin mixer så att det nu även går att phantom-mata telejacken .. för det är ju dumt att det bara går att mata XLR:erna lixom - eller hur? Ja .. just det ..
hehe bra där, Phantom-matade telejack kan få vilken synt samlare som helst att gråta blod.
Det värsta är nog just när man har saker ute på fester odylikt, slutar alltför ofta med att "någon" la t.ex skivspelarna på varandra så att den ena skivtallriken blev sned och den andra spelaren blev av med tonarmen. All kritik på detta faktum avvisades ifrån arrangören med "vi kan ju inte hålla koll hela tiden...." *Suck*
Se upp med väskor och andra mjuka förpackningar till syntar och annat känsligt, det är alltid någon som tror att det går att packa något tugnt ovanpå :rolleyes: .
Tillägas bör att det är inte han som skrivit detta som råkat ut för det, utan ett par av hans goda vänner. Skribenten själv avfärdar alla försök ifrån utomstående "hjälpare" med kommentaren "Ge fan i mina prylar eller få ont."
Jag har skaffat HardCase till alla mina synthar. Det känns tryggtast så.
Amerikanska Hitlertullare kan också ställa till det rejält. Jag har tagit till vana att ta min NordModular som handbagage när jag flyger men det var tji häromåret. Jag kom springande i sista sekund och fick genomlida den vanliga bombparanoian (av med skorna, kroppsvisitering, hälla ut alla grejer i väskan...) och uppmanades av en aggressiv kvinnlig tullare att starta Modularen så de kunde se att den fungerade.
Eftersom det bakåtsträvande härskarfolket bestämt sig för att köra på 110 volt :rolleyes: och jag hade checkat in konverterarna var det ju lite knivigt, så jag försökte få henne att fatta att om jag var smart/dum nog att bygga en farlig bomb i synthskepnad så skulle jag väl också kunna få det att se ut som om den verkligen fungerade med hjälp av ett batteri och några lysdioder? Men icke. Klockan tickade och till slut tvingade de mig att lägga min älskling i en ovadderad kartong och skicka den till benknäckar-Bob på lastplattan. :eek:
Väl anländ i Barcelona (där jag bodde då) såg kartongen ut som ett överkört rådjur och mycket riktigt hade edithjulet tryckts rakt igenom kretskortet.
Det tog en dryg timme med lödkolv, skruvmejsel, superlim och mobiltelefonkontakt (den räkningen glömmer jag aldrig) med Clavia att hjälpligt få allt på plats igen så jag kunde spela 2 dagar senare...
Så ibland hjälper inte de bästa intentioner hur noga man än är med sina saker. Ju mer man turnerar desto mer saker går sönder. Det finns inget idiotskydd som hjälper mot alla eventualiteter.
sawtooth: Yikes!
Själv har jag just stoppat in lite saker i väskor från Clas Ohlson.
De säger att det skall vara till fotoutrustning, men inte för min del. Machinedrum och 303:or skall det vara! Ett litet acidkit i dubbla väskor helt enkelt.
Annars så är det väl det vanliga som händer maskinerna. Tappa saker, stöta till med något, ställa saker på och så vidare. Det som har hänt mig själv är dock bara lite bortnött lack kring vissa vridpottar på vissa silverboxar...
*gör en minnesanteckning om att inte köpa en billig Nord Modular om det är sawtooth som säljer*
Det värsta jag råkat ut för är att få en öl spilld i min dator precis innan vi skulle upp och spela. Det gillade den inte, men startade lyckligtvis dagen därpå. (Den dog mystiskt ett par månader senare, ölen kan ha spelat in.)
Det värsta jag har råkat ut för är en som använde min K2000VP som ölställ. Jag upplyste personen i fråga om att priset (jag drog listpriset iofs, men det är ju inte en lögn tycker jag) vad 32'000 för den rackare. Han stod och putsade en stund efter det grymt orolig att det skulle blivit ett märke Jäkla gitarr-poppare
Sawtooth: Det var det värsta jag hört! Gazamm vilken idiot!!! Och hur fan hade hon gjort med en äldre synt utan lysioder för att "se att den fungerar"...? Och får man plötsligt inte längre ha utrustning som slutat fungera? Ska det bara slängas, direkt, i landet slitåsläng?
PF: Jo det kan man ju undra. Men man bråkar inte med 100-kilos tullare tio minuter innan planet går. Särskilt inte i the united states of översitteri...
Jag skickade dock ett brev till flygplatsens ledning och beklagade mig över det hela, men jag har inte hört av dem än. Oväntat nog.
Man får ha defekt utrustning, men den åker med det andra bagaget. På Kennedy Space Sentre kollade de att min digitalkamer funkade. Tur att de inte såg att den hade en död pixel. Då hade jag väl blivit häktad.
De vanligaste terroristerna är de utan skägg och turban - vardagstettoristerna. Du möter dem dagliglen framför dig i kön på ICA. De betalar med småmynt. Du hittar dem också framför dig på vägen. I 10 Km/tim under gällande hastighetsbegränsning. När det blir rakt och fint för en omkörning känner de sig säkra och ökar därför farten. Så fort det blir kurvigt så saktar de ned igen. Typiskt terrorister. De åker också och ställer sig bakom dig när du tankar. De kör inte runt och tankar "från andra hållet", eller tar den lediga pumen brevid, näe, en sann terrorist står kvar och stressar dig. De gör inget, de bara sitter där och tittar på dig när du tankar och glömer bensinkortet i automaten.
Samma terrorister tycker att din senaste monsterhit var en "fin bit" men att din ultimata pad som svirrlade och bubblade i all evighet var en "massa konstiga ljud" och att din låt säkert skulle bli fin om den framfördes på elorgel.
Hellre står jag öga mot öga med en Al Qaida-medlem än stöter på 10 vardagsterrorister.
Para: köp ett nytt lock på Elfa?
Veckans inlägg tycker jag av Para !
Det är helt enkelt för mycket "det du inte ser har du inte ont av" tankesättet.
Själv kör jag med rejäla hardcase, förstärkta med aluplåt som jag köpt från skroten (sån till dörrar o dyl) verkar lite overkill men jag har varit med om de värsta sakerna man kan tänka sig....
Om folk i sverige tagit "potentiella terrorister" frågan på allvar hade sverige inte varit det land som kanske (!) stödjer terrorismen mest av alla länder i hela världen.
Det är tex inte olagligt att uppmana en viss folkgrupp till dåd mot vissa folkslag\länder, det är ju att kränka religionsfriheten.
Så i praktiken, om jag får för mig att mörda i min idiotiska religions namn, då är det ju inte olagligt kanske, om några år till...
Jag hoppas att ingen känner sig kränkt av mina inlägg, se det som en del av min "religion" isåfall så ar saken biff, inte sant?
För att återgå lite till trådens ämne...
Jag fattar inte varför säljarna inte lägger ned lite tid på att försöka laga prylarna istället för att skriva som de gör. De lär ju kunna få ut några hundralappar mer om allt är OK och det kan bli en bra timlön (skattefritt) för lite fixande...
Adde, jag håller helt med dig.
Om det nu är så lätt att fixa det (som de oftast skriver) .. gör det då! Jag säljer hellre något som är helt, istället för att skicka med en liten IKEA-påse med knappar, reglage och en insektsnyckel
Insektsnyckel? Är det möjligtvis nyckelpigan du syftar på.
Man borde ju helt klar räkna med sämre pris i alla fall... inte bara för själva reperationskostnader i form av prylar utan även för dne onödiga tiden som man müste investera för att fa ordning pa det man köpt.
Samtliga defekter jag har pa mina prylar har orsakats av tidigare ägare. Min Cheetah ser verkligen ut som en stridsvagn (som dess yttre konstruktion verkligen berättigar till att den gör redan utan skador) med en massa repor och grejer. Tycker om den i alla fall
Det enda som har hänt - om mna nu ska vara noga- är att diskdriven i min XP-50 pajade för nagra ar sedan. Den byttes och sedan var det inga problem. Har inte ens behövt byta batteri i nagon av mina egna enheter. Den där femars-perioden har snart blivit väldigt lang, exempelvis i XP-50:n som jag köpte 97... Still going strong
Min nya NAD-förstärkare fick pisk för nagra sommar sedan när den akte med i bagaget pa semestern för nagra ar sedan. Sedan dess ser volymreglaget inte sa kul ut. CD-växlaren akte ocksa med - sa det kan ju vara anledningen till att den inte kan spela mer än de första tolv minuterna (max) pa en skiva innan det blir sagspanskakafoni.
Ja, andra grejer har man väl kvaddat och repat - armbandsur, mobiltelefoner, cyklar, glasögon (spolade ner ett par i toaletten, minsann!), ficklampor, datorlador, hartorkar (har lyckats fa tva att brinna upp redan, varför jag inte vill ha nagon ny) och en massa annat skräp. Men aldrig en synth...
Kan inte annat än att hålla med... Fast just nu budar jag ut min Polysix "med div fel & skavanker"!!
Jag skaffade mig Polysix:an med ambitionen att fixa & trixa, byta ut batteri, såga nya flashiga träreglar, trimma upp klaviaturet och eventuellt lacka om den...
Allt rann ut i sanden och nu orkar jag inte ta tag i det. Mina skyhöga ambitioner störtade rätt ner i älven! Och självklart räknar jag med ett hyfsat dåligt pris på fröken Poly...
Alla andra synthar i studion är i kanonskick. Jag pillar och sköter om dom så mycket jag kan...
Att äldre saker fått stryk är väl inte mer än naturlit, i synnerhet lite enklare modeller som ingen ville ha när DX7:an kom. Men till exempel en Akai S1000KB kostade ju ändå som ett U-lands BNP och var fortfarande svindyr när första ägaren sålde den. Det kan hända olyckor i studios också, och även dessa maskiner annonseras ut en vacker dag. Jag får ändå en känsla av att många är rätt oförsiktiga med sina prylar. Jag är allergisk mot resonemanget "men det gör väl inget, den funkar ju lika bra i alla fall." Jag blev väldigt besviken när jag åkt 15 mil frö att plocka upp en Yamaha SY77 och upptäcker att disketstationen inte funkade. Säljaren visst nog inte om det. Till slut prutade han ett par hundra. När jag kom hem sisade det sig att det satt något papper till ett kontantkort i den och efter avlägsning av det så funkade den finfint. Ett tag. Nu har den pajat igen, men det är drivbandet och det är lätt fixat med ett gummiband.
Alltså, en sak är det väl om man undgått att se, eller veta om, ett fel. Men hur åker ett papper till ett kontantkort in i en diskettstation? Av sig självt när du ligger och sover? Rubbat, det är vad det är. Okej om dåvarnde ägaren inte själv har tryckt in det, och aldrig använt diskettstationen. Men någon ägare har ju tydligen mosat in pappret där (kanske inte personligen, men ändå) ..
Själv har jag orginalkartonger och manualer osv till mina grejer kvar. De funkar inte så bra att frakta grejerna i tyvärr. Ska investera i rejäla väskor som tål stötar och frakt inom kort, eftersom vi nu börjar få flertalet spelningar som ligger längre och längre bort.
Jag har skött alla mina saker jättebra enligt mig. Inga repor och skavanker på mina saker. Om man räknar bort min microkorg.
Den har tyvärr haft en enorm otur på alla spelningar vi haft och dragit på sig det ena efter det andra. Tur att jag inte är förtjust i den och att jag fick den väldigt billigt. Första som hände med den var att när vi packade ned den efter en spelning så fastnade en tagent på något lustigt sätt, så den bändes uppåt. Den är fortfarande spelbar och går nog att byta ut ganska lättom man skulle orka. Det andra som hände var att editknoben lossnade. jag har den fortfarande kvar, men det går inte att sätta på den, eftersom knoben är hel så gick det sönder något med metallfästet under. Otur. Det tredje som nu hänt var att ena träregeln på sidan gått sönder. Den är drabbad av otur på alla plan känns det som, och jag är faktiskt rädd för att göra mig av med den, för då kanske någon av mina andra 7 synthar börjar drabbas av otur...
Om ni har för vana att frakta era grejer så är det helt klart värt att göra som jgb och köpa rejäla väskor. Det blir lite tyngre kanske, men man sover bättre om nätterna.
jag tycker pippin stavade bättre här ovan: "Jag blev väldigt besviken när jag åkt 15 mil frö", i sann fågelanda.