syntindustri i kramp?

Problemet idag är detta. Det är svårt att sälja hårdvara till "vanliga" människor. Särskilt de yngre. De tankar lika gärna ner fulkopior på saker och skaffar sig ett USB-klaviatur till datorn.

Tillverkarna är ju inte dummare än att de tillverkar det som säljer, inriktat på de som köper.

Vilka är det som köper syntar i Sverige idag? Min misstanke är att det finns fler dansbandsmusiker och coverbandsmusiker än vi någonsin kan ana, och för dem så är det vettigt att köpa just de här feta arbetsstationerna med extra allt och socker på toppen. De gör exakt det de skall, och gör det bra. De vill ha bra pianon, stråkar och brassljud. Samt lite "tuffa syntljud" att lägga på ibland.

Vilka kommer som nästa i listan? Motsvarigheten till de som på 70-talet köpte mastodontelorglarna, de som går ner en sväng i gillestugan och lirar lite nostalgigrejer för sig själva och ibland familjen.

Efter det? Hmm. Stort glapp. Därefter kommer popsnören, trancegossar och andra mer "vanliga" syntköpare. De köper gärna VA-syntar och sådant, för de gillar syntljud och behöver dem i musiken.

Det här är ju mina gissningar, någon som kan komma med lite fakta eller bättre gissningar?

Jag håller med om att synttillverkarna verkar ha lite träliga utvecklingskillar. Clavia i all ära men det mesta de har gjort är ju emuleringar av redan befintlig teknik (inget illa menat clavia gör bra produkter).
Vad jag tycker saknas är dagens motsvarighet till ett fett Buchlasystem, minimoog eller dagens dx7. Efter Workstationhiten M1 vad har igentligen varit rejält nyskapande? Physical modeling?

Jag kanske bara gnäller men det verkar ju som om de enda som är rejält i framkanten är mjukvarutillverkarna ex Max/msp eller Kyma.

Ja varför köper folk fortfarande gamla Rhodes och sånt skräp när man kan köpa ett digital piano med många fler ljud eller en softsynt plugin? Jämför med gitarrer där design och känsla är jätte viktigt. Det är känslan i att spela på ett riktigt elpiano i stället för ett MIDI klaviatur med taskiga tangenter. Känslan av fint trä, sköna rattar gör det på nått sätt roligare att spela än att trixa med musen på en synt plugin.
Tycker inte det finns personlig känsla i en PA-80, Virus, NordLead m.m. Alla enheter låter exakt lika, känns lika. Jag gjorde ett ljud till en melodi på en Pro~53 som lät tok bra, sedan gjorde jag ?samma? ljud på en riktigt P5 och det lät så mycket bättre, varmare och levande.

Nu menar jag inte att jag är emot VA eller Romplers m.m. Det är jätte bra, särskilt live men i en studio... då är det skönt med äkta vara.

MVH
Demokid

Jag är varken för eller emot vissa typer av synthar, men vad jag tror är att musiken inte ska vara så perfekt jämt.
Det beror helt och hållet på killen som spelar musiken, hur han gör.
I vår musikkultur använder vi pitchbendern så mycket det går, ibland för att ändra skalan lite, ibland för att slippa spela på nästa tangent och mycket för vibraton´s skull.
Det kan låta som ur en annan synth när man gör a\b test.
Jag kan inte heller spela på mitt midi klaviatur, det känns fånigt på något sätt, tom min leksakskeyboard har bättre kvalitét på tangenterna.
Rejält nyskapande har nog inte kommit än, allt i dagens synthar är ju bara vidareutveckling på saker som redan fanns.
Det kanske inte finns så mycket efterfrågan som på 90 talet längre.

...mer för mindre...

"Clavia i all ära men det mesta de har gjort är ju emuleringar av redan befintlig teknik"

Om någon här kommer på en ny syntes eller whatever som verkar vara vettig så säg gärna till! ..det mesta som är tekniskt möjligt idag är testat.. så varför inte fortsätta förbättra?

"Jag kanske bara gnäller men det verkar ju som om de enda som är rejält i framkanten är mjukvarutillverkarna ex Max/msp eller Kyma."

..och på vilket sätt menar du att de ligger i framkanten jämfört med mycket annat som släppts de senaste åren? Clavia anser jag har lyckats väldigt bra att göra syntar och digitala trummor som verkligen är svåra att slå som live-instrument i sina områden. Där ligger de rejält i framkanten. Hartman Neuron var ju inte direkt någon efterapning av tidigare syntar.. samma med vissa av hans mjukvaru-plugins. Ett gäng av SPL's produkter tycker jag känns ganska så revolutionerande just pga nytänket.. Gemensamt för alla dessa är ändå att de utvecklat vidare på befintlig teknik (samma med kyma och max/msp). Helt ny teknik är fruktansvärt svår att få fram genom att verkligen försöka. Det är lite som grundforskning.. Archimedes gjorde sin stora upptäckt då han tog en paus från forskningen.. jag tror att helt nya tekniker uppstår på liknande sätt.. vilket skulle kunna vara en förklaring till varför inte alla synttillverkare hela tiden tillverkar helt revolutionerande produkter. I de flesta fall så bygger man vidare på tidigare teknologier.. alltså blandar olika tänk för att få fram hybrider.. som t.ex. Neuron, maelström, SIR ("reverbet") osv.

"Hade jag tex till mitt gig nu i veckan ett skriande behov av en synth med tre olika synteser och autokomp med en 16 spårs audiosequencer och en 16 midisequencer med all världens effekter?"

Antagligen inte eftersom att du ställer frågan på ett sådant sätt.. du hade nog istället kollat på någon produkt som är mer tänkt för det ändamålet. För andra så kan det däremot vara en helt perfekt produkt!

"Tycker inte det finns personlig känsla i en PA-80, Virus, NordLead m.m. Alla enheter låter exakt lika"

Det ser jag som en fördel även om det ändå är rätt kul när olika ex av samma modell låter lite annorlunda. Man slipper leta efter exemplar som låter så som man vill att de ska låta.. man blir aldrig besviken lixom. De har dessutom ett mycket större omfång när det gäller olika ljud än vanliga analoga syntar.. så där beror ljudet ännu mer på personen bakom kontrollerna under själva ljudvridandet.

Synthar har ju en betydligt längre livscykel än mycket annan elektronik, så behovet av att köpa nytt kanske inte riktigt är det de stora synttillverkarna behöver. Även om jag tycker att det är lite tråkigt, så förstår jag att många tillverkare går mer och mer över till mjukvara för att kapa produktionskostnader. Marknaden är väl just nu mer mättad än den någonsin varit.

Precis som jgp så tror jag att majoriteten av synthköparna är ganska "konservativa" och vill ha en synth som har bra pianon, stråkar och lite vanliga synthljud och inte är speciellt intresserade av att vrida fram egna ljud och kanske bara vill pilla på lite filterinställningar etc. Och utvecklingen på den tyopen av synthar har gått så långt att det är svårt att se hur nån ny teknologi skulle kunna revolutionera den nischen. Nu finns det ju samplade pianon på 4 GB (visserligen i dator då), hur mycket bättre blir det? Visst man kan vräka på med mer effekter, fler röster, mera allt, vilket verkar vara precis vad de gör. Men marknaden är nog ändå ganska mättad

Och de som drägglar över Modular G2 är nog ändå i minoritet jämfört med de som hellre skulle köpa en triton eller liknande för samma pengar. Så den marknaden är nog mer öppen förmindre företag med nya ideer. Att ingen har nämnt Elektron ännu förresten?

Jag tror att utveckligen kommer att gå åt "bygg din egen synth"-hållet för ljudfanatiker och åt mera integration med datorn, om man kör enbart mjukvara: reaktor, max/MSP eller där synthen integreras med datorn fast synthen står för beräkningskapaciteten och kan kopplas loss och kugera för sig själv om man så vill: Virus Ti och Modular G2

Personligen så tror jag att subtraktiv syntes kommer att leva kvar ganska länge just för att den är ganska enkel att förstå sig på och att använda. Dessutom så har det ju faktiskt blivit ett "sound".
Och om andra syntesmetoder ska slå igenom så måste det nog till lättanvända och -överskådliga interface

Jag tycker synt-tillverkarna har reagerat väldigt konstigt på datorernas växande kraft. De konstruerar syntar med väldigt litet möjlighet till att editera ljuden på själva synten, istället tvingas man använda en liten editor i datorn. Synten blir endast en processor i en låda och en midikontroller. Då går det väl lika bra att köra allt i datorn?

De borde istället satsa på monster med stora mängder rattar, blinkade lampor och annat roligt. Ett användargränssnitt speciellt designat just för den synten. Det klarar inte en dator bättre, hur snabb de än är. Därför tycker iaf jag att gamla analog syntar, och låstas-analoga, är roligare än de digitala monstren.

Alla rattar och reglage kostar på en skala "massor" med pengar jämfört med resten av synten. Allt som inte är fysiskt är billigt, dvs allt som kan göras i mjukvara är billigt. Folk idag är inte beredda att betala för det när en ren mjukissynt kostar nästan ingenting.

jo, det är nog ganska svårt att konkurrera mot något med nästan inga produktionskostnader (bara utvecklingskostnader). Men om ingen är beredd att betala extra för ökade editeringsmöjligheter så tillhör hårdvarusyntar nog det förflutna. Fast jag tror nog att det finns tillräckligt många som är villiga att betala för sådant, se bara på ion, ms2000, nordlead mm. De har visserligen inte all editering med rattar, men väldigt mycket. Vore kul rattar + något annat en subtraktiv syntes, finns knappt.