Skillnad mellan DX7:or

Den här kan nog brorsan åxå svara på, men jag är helt säker på att man ska hålla sig från den första modellen med tidiga serienummer om man inte älskar brus och MIDI v1.0 som bara spelar på omni...
DX7-II serien har störst dynamik och bättre knappar än föregångarnas "softtouch" paneler som oftast är utslitna vid det här laget. Vad bitbrus/ljudegenskaper beträffar kan jag inte allt, men jag har haft en DX7, dock med så pass högt serienummer att midi't kunde lite mer. Den brusade ganska ordentligt vill jag minnas.

Encore kan allt om detta!

Glöm ej DX7II Centenial 76 tangenter.

http://www.thedx7.co.uk/

Ho!!!
Den har jag aldrig ens hört talas om. Måste va enormt samlarvärde på en sån rackarbajsare

Släpptes när yamaha firade 100år 1987. 1000st gjorda.

Näe, det finns bara den bruna, så vackert så...;)

Denna tråden reser en följdfråga...Är dx7'an fortfarande kung eller har yamaha (eller någon annan tillverkare) släppt något som regerar ännu mer? Någon som har mer operatorer dvs. Själv är jag ganska sugen på en dx7'a, nu när jag börjat förstå fm bättre...därför man undrar....sedan var det ju det där med plats också...suck...

IMHO så regerar FS1R när det gäller det ljudmässiga...men den har världens sämsta gränssnitt...
Pratar vi att regera coolhetsmässigt så måste det ju bli TX816:

Den där sidan Kloon länkade till berättar nog det mesta du vill ha svar på, Parakeet. Men sammantaget kan man väl säga att DX7s tillverkades på DX7II-tiden, så MIDIt är bättre och ljudet är renare. Ser ut som det går att köra originalcartridges i den. I DX7IID och DX7IIFD har de bytt storlek på cartridgen. Där tillkommer oxå stereoutgångar, bi-timbralitet, performancemode, microtuning och fractional scaling (de två sistnämnda har jag aldrig pillat med).

Jag tycker att DX7IID (eller FD) är bäst. Stereo och bitimbralitet (t.ex. köra samma ljud svagt snedstämda i stereo) gör jäkligt mycket för ljuden. Man kan också välja 2 parameterar som är kopplade till var sin funkion i synten och har en lätttillgänglig midi-cc, perfekt för EBM-basar som varieras över tid. Men, som vanligt med FM-syntar, potentialen finns där men det kostar lite tid och jobb oxå.

Efterföljare till DX7:orna är nog nån annan (Parakeet själv eller Herr FM - False Messiah) bättre lämpad att svara på.

Det finns åtminstone två konkurrenter till DX7 på FM-toppen, båda från Yamaha: FS1r och SY99.

FS1r har 8 operatorer, 16(?) vågformer, formantgrejer, filter och ett totalt obegripligt gränssnitt.
SY99 har 6 operatorer, 16 (andra) vågformer, 3 feedbackloopar, filter, möjlighet att blanda in samplingar, och ett hyfsat gränssnitt.

Dessutom har SY99 lillasyskonen SY77 och TG77, där den stora skillnaden är att man inte kan plocka in egna samplingar och en sämre effektenhet (har för mig att det är motsvarande SPX90 istället för SPX990, så inga moderna grejer i vilket fall som helst). Det finns rätt gott om information på nätet om både SY77/99-serien och om FS1r. Annars går det ju alltid att fråga här. 8 operatorer istället för 6 kan ju låta som en stor skillnad, men 3 feedbackloopar istället för 1 väger upp det i viss mån.

Och för att återvända till ursprungsämnet så har ingen nämnt någon av alla de olika DX7-rackmodellerna. TX7, TX812, TX816 och allt vad de nu heter. Den sistnämnda verkar vara rätt fet. 8 st DX7 i rack...

Luskade lite mer. Dessutom finns ju DX-1 med definitiva rymdskeppsvibbar och så tror jag att Yamahas DX200 (och motsvarande kort till EX5 och kompani) är en DX7 i praktiken.

Överkurs är att bryta sig in hos Clavia och stjäla deras DX7-till-Nord Modular-konverterare (och en G2 när man ändå håller på).

Sedan får man inte glömma budgetalternativet FM-7 Express, det fungerar alldeles utmärkt för de som inte orkar programmera, men som ändå vill ha en släng av DX-7 i sina alster.

"(och motsvarande kort till EX5 och kompani)"

EX5 är fullt utbyggd som default.. så det så

Tänkte nog på Motif och CS6x, de tar expansionskort.

Clase: Clavia har inte släppt sin DX7-till-Nord Modular-konverterare till allmänheten. Det var därför jag skrev "stjäla". (Korkat val i mina ögon, men Clavia har ju aldrig släppt särskilt mycket information utanför kontorets väggar.)

YS-100 och YS-200 får inte heller glömmas. Med Yamahas 'simple-FM' editering. Ett desperat försök att kapitalisera ut de sista örena ur FM-syntesen.

Sen ser dom ju ut som rymdskepp också. Min favoritsynt. Efter Vsynth.

Har en Dx200 och kan rekommendera den, går rätt snabbt att meka till sköna fm ljud, och den är allmänt kul! Men editorn har jag inte fått att funka till XP, verkar vara nån .dll fil som saknas. Nån som har tips?

Jag har två tillägg. Dels det mjuka; Native Instruments FM7 (som är DX7-kompatibel så tillvida att den läser all sysex; ja, rentav all sysex öht från FM-tidens Yamaha). Dels det hårda; Yamaha DX5 (2 st DX7 i en) samt den mer samtida Yamaha DX200 - som även den hade ett DX7-läge medelst datamaschiiin.

DX-200 har datoreditor där man kan rita envelopekurvor och sånt grafiskt och få en bättre överblick, så den är nog ett rätt bra val om man vill göra en djupdykning i FM-programmering.
Den har också, vilket få andra fm-synthar har, ett filter, som inte direkt låter analogt, men som kan vara ganska tacksamt på vassa fm-klanger.

Precis som SY77 & 99 & FS1r...
:rolleyes:

Ah! Vad mycket info! Tack så mycket! Sitter med monomachine's fm-syntar väldigt mycket just nu och har jättekul, och jag gillar verkligen soundet av fm för tillfället. Tror jag klarar mig på fm-fronten just nu, såvida det inte gäller polyfoni då. 6 röster är inte mycket och när man använder det plyfoniska läget så försvinner allt annat gott...får se hur man gör i framtiden...man har iofs micromodularen att utforska mer också iofs. Jag ska kolla in clavias konverterare också. Det är verkligen kul med fm...nu när man inte famlar i mörkret längre. (Fast hur man gör ett piano eller en trumpet har jag ine en aning om. )

Motif rockar i alla inkarnationer!

Man måste uppdatera programmet till senaste version för att det ska funka under xp, finns på yamahas hemsida.

Jag hatade DX7 när den kom. "man hör ju direkt att det är en DX7" var ett moget argument jag minns att jag använde Men så lyriskt som ni talar om den så är man ju på väg att omvändas

Det handlar om karaktär och stil. Något som massor av syntar saknar vilket gör dem helt obefogade. (Enligt mig)

Problemet med DX7:an när det begav sig var ju att nästan ingen kunde/ville/orkade programmera den...vilket ju gjorde att man blev ihjäl-tjatad med elpianot och slap-basen...:)

Just så var det!

Så fort jag lyssnar på What Is Love och andra Howard Jones-klassiker får jag ngt drömskt i blicken och illusionerar en DX7a och en JP8. Det är verkligen fina syntar. Byggda som stridsvagnar. Hade en DX7a här för ett tag sedan och den är verkligen fin. Men den låter smutsig när den är oprocessad... Underbart klav också. Mycket det som sålde den, "första spelbara synten" lite sådär. Mitt favvo-favvoljud heter "Harp 2". Tänk Chess, temat. Tänk Phil Collins - "Long Long Way To Go". F*cking underbart ljud...

Hah! Me too!

Det finns en skön utgåva av Keyboard Magazine från 80-talet (1984 el 85) som jag köpte som "back issue", heter Keyboards In Japan. Där är Bob Doerschuk och några till nere i Japan och reser runt & hälsar på hos syntfabrikanter och musiker (bl a intervjuas Isao Tomita som är en av de enda som någonsin sett / ägt förlagan till Casios CZ-syntar, den Fairlight-liknande Casio Cozmo Synthesizer - förlagan som ser ut som en stationär PC ungefär).

Teamet som jobbat fram DX7 presenteras och där berättar amerikaner å engelsmän som programmerat fabriksljuden att de fått 2 veckor på sig att göra ljuden. När ljuden sedan skulle presenteras internt på Yamaha så sattes alla syntkonstruktörer och tekniker i en ring runt och instrumentet ställdes upp framför. Sedan fick respektive ljuddesigner visa sina ljud och spela en snutt.

När konstruktörerna hörde ljuden så grät de. De gjorde stående ovationer och grät. Flera års arbete och så fick de höra resultatet. De förstod när de hörde ljudet vilken sensationell synt det var. Och sen sålde den ju i mängder sedan.

Jag kommer ihåg att jag var inne på en musikaffär på 80-talet och frågade efter en DX7:a. De bara skakade på huvudet. "Så fort vi får in dem så säljs de, vi har dem aldrig i butiken".

Lite DX-onödigt vetande där...