M i Gbg: PF har helt rätt. På vissa ljud kommer det att låta likadant med en fyrkants-pitch-LFO som med ett enkelt oktav-arpeggio. Men bara om du håller ned en (monofonisk) ton.
Ett arpeggio är ett uppbrutet ackord. Håller du ner C-E-G och har ett enkelt Upp-arpeggio får du C-E-G-C-E-G-C-E-G (ett C-durackord) etc utan att behöva göra annat än att hålla ned tangenterna. På varje klockpuls hos arpeggiatorn triggar arpeggiatorn nästa ton i serien du håller ned, och alla envelopes etc. startas om (vanligtvis) på varje ton.
Arpeggiatorn kan alltså sägas "ta kontroll över" keyboardet, och så att säga sitta mellan keyboardet och själva ljudkretsarna. Om arpeggiatorn är satt till "Off" så släpper den igenom precis vad man spelar på tangentbordet, men är den "On" så 'tar den bara instruktioner' från tangentbordet och använder de nedtryckta tangentvärdena för att spela en egen slinga utifrån detta.
Det är lite som en öh... som en ABS-broms kanske Om den är på så låter den inte bromspedalen styra bromsen direkt. Istället känner den av när man trycker på bromspedalen och spelar upp en rytmisk bromsverkan!
Keyboard -> Arpeggiator -> Ljudkretsar
Om du istället har en fyrkants-LFO kopplad till tonhöjden ("Pitch" på de flesta (?) syntar) så kommer bara tonhöjden att rytmiskt hoppa upp eller tillbaka ett visst antal steg (beroende på vilket modulationsindex du ställt in LFO-to-Pitch på, i ditt fall tydligen en oktav eller 12 halvtoner).
En fyrkants-LFO har nämligen en "fyrkantig" vågform, som växlar mellan fullt utslag och 0. (Tja, vissa fyrkants-LFO:er växlar mellan fullt negativt utslag och fullt positivt, men det hör inte hit)
Såhär: _-_-_-_-_-_-_-_- ungefär
