Vad retar du dig på i synt designväg.

Klaviaturer och MIDI, det senare när det dröjer sig kvar så här 20 år senare.

1. klaviatur! ofta är de större än själva synten och man (jag) använder bara ett för att spela på alla (om jag ens använder det alls).

2. för få syntar har patchjack, jag förstår inte varför inte alla analoga syntar är modulära, de som inte vill patcha behöver bara göra det en enda gång och sen använda synten som vanligt.

Klaviaturet stör jag mig oftast på. Inte så att det är fel med 12 toner uppradade mitt framför näsan, det är mest att de plastiga och svartvita förstör så jäkla mycket. Kan inte synt-tillverkarna gå ifrån piano-tänket och markera att en synt har annan färg på klaviaturet?

Sedan stör jag mig på friktionsfria reglage och rattar...hur ska jag nånsin få något som kan liknas motion om reglagen flyttar på sig bara jag blåser på dem?

Som en Boîte Diabolique alltså?

(härifrån för den som är intresserad.)

Ja, det där var lit eroligare faktiskt, men kändes inte så supersnyggt.

Flummigt program för övrigt. 5:44 in i filmen hittar du instrumentet med "de förbjudna tonerna" *scaaaaryyy*

No1: Inbyggda f#¤%ing jävla effekter som ligger på alla presets - en designplåga. Det saknas alltid en stor fet knapp, lika naturlig som en pitchbender, som heter "100% DRY" eller något annat fantasifullt som, slaktar varenda effektpålägg - så man genast kan höra hur ljuden egentligen låter.

kanske det är min martini som pratar, men jag har inget emot inbyggda effekter. kan vara mysigt att pilla runt med om dom är bra, jd-800s reverb är t.ex. helt okej att skissa fram ett ljud med och sen kan man lägga till en extern effekt när man har en ljudidé.

Att fabrikanterna inte för redan 5-6 år sedan började med USB som standard på allt, som komplement till MIDI och i stället för "To Host" som Korg och Yamaha har kört med.

Alla %#¤% sladdar. Det blir ju tokmycket sladdar hur man än pysslar med kabelrännor och skit. Håller också med om Pulsen även om den är en av mina stora favoriter. Virusen är likadan förresten. Ner med retliga dubbelmenyer!

FM och PF har också en poäng: musikbranschen var ju så otroligt tidiga med en gemensam informationsstandard. Varför är de så långsamma och motvalls när det gäller en uppdatering? Men varför stanna vid USB? Kör WiFi istället, så slår vi 1,5 fluga i en smäll. Strömsladdarna lär det ju dröja innan vi slipper...

Jag irriterar mig på bristande framåtanda i syntarnas utvändiga utformning. Visst är tex korgs kaoss pad rätt nytänkande osv, men annars är syntar ungefär lika varandra när det gäller tangenternas placering och form. Varför skulle 5 svarta och 7 vita tangenter vara den bästa utformningen för ny musik idag?

Jag irriterar mig på bristade skönhetskänsla. Varför har inga syntar dekorativa blomstermönster eller smakfulla motiv? På sin höjd tillåts en fräck logga. En fiol är ett vackert musikinstrument. Varför ska en synt se ut som nåt man snott från en volvofabrik?

Instämmer med Sawtooth...varför tar det så lång tid att utveckla ett nytt protokoll? Usb känns rätt gammalt det med, och det funkar inte mellan två syntar. Wifi hade vart gött må jag erkänna.

Jaa, det där med MIDI har jag också funderat på.
Det har ju en del problem, det är seriellt och alla meddelanden kommer på rad, efter varandra, så ju mer man skickar desto sämre timing. Och så är det låg upplösning. Kan man inte bara ändra specen lite för att fixa det, använda samma kontakter osv, och kalla det MIDI 2.0?

Elektron har ju sin TurboMIDI, men som jag förstått det så är det ingen skillnad förutom att man kan vrida upp hastigheten 10x, så att man kan skicka samplingar och sånt snabbare, och få bättre timing på prylar som har stöd för det. Ett steg åt rätt håll iaf.

Jo, visst....ett steg i rätt riktning, men det är typ det första på 20 år...det är ungefär så länge som vi kännt till bristerna i midi...

Kolla upp Yamahas m-lan, en vidareutveckling av midiprotokollet. Tyvärr så är det bara Yamaha som kör med det ordentligt. Har för mig att det är för dyrt för andra att implementera...

Själv tror jag mer på Open Sound Control. Gjort för att skickas över nätverk, så man är inte bunden till just Firewire för kommunikation.

OSC handskas bättre med alternativa kontrollers (som monome eller Lemur) och sensorer än vad MIDI gör, så det känns dessutom som ett framtidssäkrare protokoll. Det som skulle behövas vore någon slags standardisering för olika typer av meddelanden.

Mac OS har inbyggd stöd för det har jag för mig, det använder väl vanlig Firewire också?
Men är det inte fortfarande gammal vanlig MIDI som skickas?

Edit: här fanns lite mer info: http://en.wikipedia.org/wiki/Mlan

Dåliga användargränssnitt är det jag retar mig mest på. Fantastiska syntar blir oanvändbara bara pga att det är så svårt/kryptiskt/självplågande att skruva ljud på dem.

Instämmer om MIDI...
Instämmer om alla j-vla sladdar...
Desktop-burkar som inte går att sätta i rack...
Pyttedisplayer...
Dåliga manualer...
Extern strömförsörjning...

Jag stör mig mest på plastiga och dåliga klaviatur Jag vill ha syntar med bra klaviatur som går att lira på utan att det känns billigt och plastigt. Helst så ska syntarna ha viktade tangeter så att man får ta i lite när man lirar på dem.

Det enda jag kan störa mig riktigt mycket på är när cutoff, resonans, LFO speed och LFOmod sitter för långt till höger och/eller långt upp på panelen från klaviaturen. Man vill ju kunna ratta med vänstern och sola med högern!

Hm, men trådlöst midi finns ju? Men audio? Det finns möjligheter, men kvaliten är kanske inte tillräckligt hög för inspelning och det skulle kosta en rejäl slant för att få det heltäckande. Om man skulle använda sig av ett Shure-system t ex.

Vet inte hur pass bra w-midi funkar, men någon som provat t ex M-Audio eller CME WIDI?

Vad det gäller udda designval som man kan störa sig på, så är ett ex väldigt små knappar och rattar som sitter alldeles för tätt.

Börja reta mig och lessna rätt rejält på att skruva på (mjuk)synthar via datorn. Visst är det bra med mjukissynthar av alla de slag men fasen va trist det börjar kännas att ratta virtuellt med musen. Nästan så att man förlåter vissa av 90-talens synthar där man snålat in på knappar och reglage.
Att sitta med gamnacken överlutat över en D-50, det är känsla de...

Svart ... XP-50:n är speciellt helt hopplös att få rent i alla räfflade ytor och mellan knapparna. Damm samlar sig i drivor. Varför är alla synthar helt enkelt inte silverfärgade (förutom Cheetah som ska vara svart och Bit01 som ska vara vit ... och Neptune II ska klart bvara blå ... och Clavia-maskiner röda o.s.v.)

har man en gång vant sig vid att varje parameter har en ratt e det svår to gå tillbaks till fönstereditering, men det e väl mer kostnadsfråga.
enda som jag stör mig på e kanske att alla presets ska va såna jävla musikaffärsljud med extra allt o eko som far fram o tillbaks men jag har ju inga såna syntar ändå så egentligen stör jag mig inte alls