Jag tycket "vågformstabell" låter fränare. Som sagt, det är en minnesbank med en mängd små korta samplingar. Om du tar en Waldorf Microwave (eller för den delen en PPG Wave - originalet) så kan göra lite kolla grejer med dessa tabeller. Om du tänker dig en kolumn med 64 rader. Varje rad är en vågform. Då kan du välja att spela en av dessa vågformer, till exempel ett klockliknande ljud. På en Microwave är dessa samplingar loopade så vill man bara ha ett kort ljud får man fixa det med de sedvanliga ADSR-reglagen. Vill man vara riktigt ball låter man en LFO svepa genom tabellen. Då kommer vågformerna avlösa varandra och ge ett ljud som hela tiden förändras. På en Microwave kan man inte bestämma i vilken följd vågformerna skall svepas i, men det kan man på en Korg Wavestation. Där sätter man själv ihop sin vågformssekvens. Microwave XT har typ 40 tabeller med olika vågformer. Vågformerna är i de flesta tabeller anpassade till varandra så att man får mjuka "svep" mellan dem. Vågform 2 är en variant av vågform 1, vågform 3 är en variant av vågform 2 och så vidare. Man kan få otroligt fräna ljud om man sveper genom en tabell med väldigt olika karaktär på ljuden. På Microwave XT kan man MIDI-synka hoppen mellan vågformerna, styra dem med en envelope-generator, styra dem med en LFO. Eller två LFO:er. Eller via anslag. Eller med allt och lite till.
Kort sagt ät en "wavetable" en minnesbank med en massa korta samplingar. Sedan beror det på vilken synt man har vilka koola grejer man kan göra.