Igår var Fujifilm hos min klass och visade upp Fujifilm S5 Pro som vi även fick leka lite med. Vad jag sett finns inte så mycket information om den än så länge då den släpps först om några veckor.
Som ni säkert vet bygger den på ett Nikon D200 hus och har således samma fina ergonomi och handhavande. Det som skiljer (i stort) är deras nya SuperCCD SR sensor som har 2x6,17 mp; 6,17 S-dioder (vanliga stora) pixlar och 6,17 R-dioder (små) som laddas upp långsammare och fångar högdagrarna.
Kameran (alt. rawkonverteraren, endast Fujis egna som kan göra justeringen mellan 100-400% än så länge. Lightroom och ACR sätter automatiskt R-diodanvändningen på max) har sedan en inställningsmöjlighet där man kan ställa in hur pass mycket information som ska användas från R-dioderna. De resultat vi fick från vår (oventenskapliga och högst subjektiva) testning var att man kunde plocka tillbaka en hel del information från högdagrar m h a att använda information från R-dioderna.
Enligt Fujifilm själva klarar kameran av att fånga två steg till i högdagrarna jämnfört med en konventionell sensor, tar de i så de skiter på sig eller jämnför de med äldre generationer må tro? Även bruset var förvånansvärt lågt, även om vi inte hade någon annan kamera att jämnföra med vid testtillfället.
Det jag funderar på är hur denna kamera egentligen står sig mot D200, hur har tidigare kameror från Fujifilm stått sig? Enligt Fuji (självklart) finns det ingen fördel med D200an förutom att den kan fotografera flera bilder per sekund.
Vad tror ni om denna nya kamera? Har ev. funderingar på en ny i slutet av året.
I övrigt visade de sin nya programvara C-fit Server som är en mer avancerad autorepro programvara som ska autojustera bilder m h a diverse olika bildanalystekniker. Resultatet på mina egna bilder var blandat, men ändå bättre i många fall jämnfört med originalbilden.
