Jo. En och annan poäng har han väl. Men jag funderar över hur det egentligen fungerar. Att vara en Mac-person eller Apple-entusiast, t ex. Blir man genast taliban? Har jag varit det hela tiden?
För jag märker hur gärna jag vill försvara Apple, så fort det skrivs fel eller has fördomar eller klankas på iPods sweatshoptillverkning. Men jag är inte säker på varför ("Dom är så king!" räcker inte som förklaring, fast jag brukar försöka med det). Reality Distorsion Field, indeed.
Och vad gäller den hära telefonen nu då, har jag fått uppfattningen att Apple inte har hajpat den så mycket. OK, lansera den ett halvår i förväg. OK, säga att den är revolutionerande. OK, bygga, designa och programmera den smart. Men jag försöker få det här till att den är så speciell att Apple bara behöver visa upp en glimt av den för att alla med minsta böjelse ska bli helt överpeppade. Bara för att iPhone är en så förträfflig produkt.
Hmm. Nu känns det som om jag börjar närma mig slutsatsen att det är dåliga produkter som är felet med kapitalismen, så jag går nog och dricker kaffe i stället.