DSI Poly Evolver Key vs Alesis Andromeda

Sawtooth: Det där sista du lade till förstår jag absolut! Det är förenat med hur vi angriper syntarna från två olika håll men med den gemensamma nämnaren att vilja sätta sig vid maskinen och styra ut på färd mot yttre rymden, eller förlåt, inre rymden.

Det är nästan lite som vilket gränssnitt man föredrar.

Om jag skulle kika in i din studio skulle jag säga det samma som du skulle säga om du tittade in i min; "Gu va han håller på!" och tycka det var lite jobbigt.

Axelryckningen för mig gentemot Evolver-serien kommer av att den är mycket av en självspelande liten magisk manick, sådant tilltalar mig inte allt för mycket, eftersom jag vill ha total kontroll på det där. Men jag förstår hur du på samma sätt kan axelrycka gentemot en Andromeda, eftersom den bara är en sur gammal tråkig synt man måste spela på.

Helt riktigt. Jag trampar mer i klaveret än smeker fram smäckra melodier. Men jag uppskattar ändå ett instrument som svarar på vad man med det. Det är jätteviktigt att man har en "känsla" för vad som pågår; den där magiska egenskapen som skiljer ett instrument från en själlös maskin. Jag gillar saker som inte uppför sig som man förväntar sig, överraskar och förvirrar. Jag tycker inte om pianon (utom när man plockar isär dem och gör saker med dem som de absolut inte är byggda för) men jag älskar hur man kan sitta och slå ned en tangent i flera timmar utan att någonsin höra exakt samma ljud. Evolvern ger mig samma tillfredställelse. För mig är det inte antalet tangenter som räknas, det är vad varje tangent gör som är kicken.

Jag skulle gärna ha en Andromeda och har absolut ingenting emot den, men jag har som sagt aldrig fått spendera någon tid med den. Evolvern ligger däremot i normala fall 30 cm från min vänstra hand (just nu är den på utlandsresa i Berlin) och jag kan vittna om att den blir roligare ju mer man pysslar med den.

Precis! Jag känner mig konstig ibland som sitter här bland alla som hyllar Elektrons prylar, som jag verkligen inte imponeras av. Min angreppsfront kommer från andra hållet, och jag hyllar dyrsyntarna, typ Synclavier, och Elektronfolket bara skakar på huvudet och undrar vad det är för gamla konstiga monster för läbbigt drypande proddad 80-talsmusik. Vilket är just vad jag älskar

Jag har många gånger tänkt mig en Evolver just pga dess släktskap med Prophet VS. Så just Evolver gillar jag. Det är väl mest att Poly Evolver Key känns så himla dyr när man tänker i tankebanan att den är ungefär 4 st Evolver i fint skal. Okej, den har mycket mer hands on-kontaktyta osv men det är de där 4 rösterna som spökar. Hade den haft 16 så hade det varit mer wow över den s a s.

Jag håller med om åtta röster som ett minimum om man 'spelar'. När Andromedan kom kostaded den väl runt 39.900 om jag inte minns fel, och det motsvarar ju hyfsat en PEK plus en PE (rack). Eller två PE plus en MEK. Om jag skulle ha valt Voyager så hade det blivit racket, det känns MYCKET mer prisvärt. Det kan ju också vara att jag får panik om jag giggar med syntar som kostar över en viss summa... En analog jag skulle vilja lägga labbarna på är en åttarösters SE Nova, jag gillar verkligen SE-soundet. Och så är den i rack. Men ingen svensk import jag känner till och HORRIBELT dyr.

Sen måste jag slå ett slag för Moog LP, jag har giggat live en del med den på sistone, och även om den då kanske inte låter Voyager-klass (vilket jag egentligen inte vet nåt om) så låter den SJUKT bra i livesammanhang (jag ersatte mest mjukvaruleadar samt Fantom X/Motif med den) och är en riktig 'head turner'. Så det så.