Uh!
Jag har, sedan jag tvingades ur äppelträdet för en miljon år sedan, kafflat runt i PeSe-träsket. Sedan jag fixade mig en ohyggligt brutal (därtill hembyggd!) brandvägg och försåg mig själv med en hälsosam dos paranoia och misstänksamhet så har jag inte haft några virusproblem. Jag prövade dock att ge mig ut med en o-patchad ur-Win2k-maskin utan brandvägg på nätet förra året för att se vad som skulle hända... och DET gör jag aldrig om. Det tog inte många sekunder innan den simturen vart över...
Idag är den hembyggda brandväggen (gammal P60, två nätkort och en freesco-linux...) nergrävd på tippen, och en vanlig D-link hemmarouter + AVG håller ordning på monstren. (Hjälper dock inte mot de under sängen, i garderoben och i själens mörker - detet... )
AVG funkar asbra. Det var en härlig dag när jag slängde ut Norton - oj helskotta vilken kvarnsten runt halsen DET var!
Nå.... apropå Linux:
Jag har prövat Linuxvarianter fyra gånger i mitt liv.
1: Debian på en datakom-labb för över tio år sedan. Det gick ju bra, hux flux så hade jag en linuxhink online, men utan GUI och utan något vettigt att göra med den förutom att telnetta iväg nånstans och kolla eposten eller surfa med LYNX.
2. Rödhatten på min hemmamaskin samma sommar. Försökte fixa en dubbelstövel med såväl Rödhatt som fönster 98. Sket ner sig omgående, och jag hade en lång pysselkväll med att få ordning på min maskin igen. Jag inventerade hela mitt livs samlade ordförråd av kraftuttryck, svordomar och obsceniteter den gången...
3. Mandrake sommaren 01. Ka-WHUMP så hade jag en rullande Mandrake med KDE och grejor. Och sen då? Begrep inte ett skit. Efter många om o men fick jag igång Ajsikjoo och kunde säga "hej" åt en linuxnördkompis i Norrbotten. Vad skulle jag göra med maskinen sen då? Ingenting. Lommade slokörad tillbaks till fönsterträsket och fortsatte göra bilder, klippa film och sequensa poplåtar.
4. Ubuntu, för ett par veckor sedan. Har en gammal kärra som inte gör någon nytta längre.
KA-WHUMP! så var Ubuntun igång, och den sög glatt tag i all hårdvara i kärran. Några minuter senare hade jag full kommunikation med nätwerket, hittade andra datorer därhemma, webläsare, epost, ftp... Ytterligare några minuter så hade jag Jack:en igång, och Ardour-DAW:en och en herrans massa grunk. Coolt!
Och ändå är jag en digital-allergisk analogsnubbe som egentligen bara förstår lödkolv, sladdar, elektronrör och grejor, och får rännskita av datorer!
Nu funderar jag STARKT på att löpa hela linan ut och försöka kompilera en riktig realtidskärna och gå över till Ardour som inspelare på min "riktiga" musikmaskin! Sequensa kan jag ju göra med Atarin eller MC500:an. Eller -*ta-daa*- spela för hand!
Osis att man pröjsat dyrt för såväl Fönster XP som Cubase SX3, men man kan ju ha kvar det i den andra stöveln bara för säkerhets skull.
Kanske kan vara en lösning? Jag avskyr ju egentligen datorer! Musik gör jag bäst jammandes med kompisar, vilt våldspatchandes och frenetiskt rattvridande. Att separera musicerandet och det digitala inspelandet totalt! Instrumenten på ena sidan, och så ett gäng kablar över till den andra sidan där inspelaren står. Tajt, disciplinerad och stabil.
Eller drömmer jag nu bara igen?
Kommer jag att någon sen kväll framöver sitta vid ett terminalfönster, misstroget studerande en harrang av kryptiska felmeddelanden för mig lika begripliga som swahili eller klingon? Tugga fradga, åkalla helvetets alla demoner, rycka ur sladden och lägga ner för en fjärde gång, tillintegjord krypa tillbaks till korset... och stövla Fönster XP igen...?
Det är synd om oss människor...
R.t:M.I.
