Vart tog de vägen?

ja du... varenda jävel och hans moster har ju en 101:a. pro-one kan man ju undra vart dom tagit vägen men antagligen finns de flesta i amerika. dx7:orna tycker jag man stöter på titt som tätt. finns säkert mängder ståedes i musiksalar i skolor osv. sen står väl ungefär 90% av alla synthar hemma hos folk som knappt använder dom eller iaf inte delar med sig av vad som kommer ur dom. tyvärr.
någon aning om hur många 808:or som tillverkades?

Kan nog finnas obskyra lager med massa godingar bara undanlagda sådär. Har en god vän som bor i Japan och fick lite roliga bilder från en liten "hål-i-väggen-musikaffär". Butiken var inte många kvadratmeter stor och dom tillverkade klassiska japanska stränginstrument men längst bak i affärn så stod en vägg av kartonger och vid närmare besiktning så visade det sig vara fabriksnya Korg MS20/MS10-maskiner och ännu äldre Roland-grejer.

Priserna var inte sådär blodiga heller sa polaren som kvickt rafsade åt sig en TB303 i sin originallåda för ~2800:-.

Skall se om jag hittar bilderna eller om han har lust att passa över dom igen nån dag så får ni se. Det var verkligen helt sjuka bilder och absolut ingenting man någonsin kommer få se i Sverige.

Jag skulle gissa på att en hel del gamla analoga syntar slänges under 90-talet. Jag slänge t ex en Roland SH-1000 och en Korg Trident i början av 90-talet när jag uppgraderade till en Korg M1. Jag hade flera kompisar som gjorde detsamma eftersom det knappt gicka att sälja gamla analoga syntar.

Mycket gammalt har säkert sålts tillbaka till Japan!

2007-01-05
"Dummaste lagen någonsin" i Japan
Japan införde år 2001 en av världens tuffaste elsäkerhetslagar för produkter. Om inte produkten säkerhetstestades först skulle elektrisk apparatur tillverkad före 2001 inte få säljas vidare i organiserad form efter fem, sju eller tio år. Brott mot lagen skulle straffas med höga böter.

Den första april 2006 var det dags för 450 produkter, från armaturer till musikinstrument, att få försäljningsförbud. Bara två månader innan hade Japans handels- och industridepartement offentliggjort vilka produkterna var. Stora protester utbröt bland allmänheten. Musiker startade namninsamlingar mot att det skulle bli omöjligt att köpa gamla elektriska instrument och spelare menade att det var ett ingrepp i kulturen att förbjuda vidareförsäljning av gamla data- och tv-spel. Av olika medier i Japan kallades lagen "den dummaste någonsin". De som ville säkerhetstesta sina elprodukter fick samsas om tjugo testplatser (i en nation med 127 miljoner invånare) och stå för kostnaden. Alternativet var att köpa egen testapparatur som ofta var dyrare än produkten som skulle testas.

Japanska elprodukter håller hög standard och år 2000 rapporterade Japans konsumentverk inga allvarliga personskador beroende på nedslitna produkter. Många misstänker därför att lagens syfte är att öka den japanska elektronikindustrins försäljning.
Den japanska regeringen lyssnade på kritiken mot lagen och gav vissa musikinstrument kulturminnesskydd och tillät vidareförsäljning. Andra produkter fick nytt "dödsdatum", från 2001 till 1989. Regeringen erbjöd också gratis säkerhetstester. Men olika medier fann flera fel i de nya listorna och att listorna inte fanns på handels- och industridepartements hemsida. Stor förvirring råder nu i Japan.
Ingvar Eriksson på Elsäkerhetsverket säger i en kommentar att inte kan förstå varför Japan inför en så sträng elsäkerhetslag.

Källa: El-Installatören 2006-12-18

De är inte kloka, de där japanerna...

Sedan kan man fundera... 12000 Pro One..? Det borde finnas mååååånga fler än 12000 syntfanatiker i världen. Det kanse finns (och detta är nog fortfarande lågt räknat) 120000 syntfanatiker. Så det är inte svårt att tänka sig att var tionde av dem har en Pro One. Tillämpa samma tankesätt på all annan utrustning så inser man att det inte är så där värst många maskiner att fördela ut runt om i världen. Sedan är det kanske inte så troligt att man hittar några större mängder av dessa klenoder i Zimbabwe (de har dock en silverfärgad Volvo S70 som president Mugabe åker runt i), Mongoliet, Tchad och andra länder som har en bra bit kvar till det vi kallar civiliserad standard. Sist men inte m inst så har säkert ett stort antal av dessa klenoder skrotats, vissa på grund av att de gått sönder, andra för att de stått ivägen för nya fina digitalsyntar.

Eller två!

Visst fasiken skäms jag! :">

Det är kanske för att man skäms så mycket för sina tidigare tilltag mot gamla syntar att man idag ägnar en stor del av sin tid att laga stora förhistoriska monster såsom Synthex'ar, Memorymoogar, P5'or, CS-80's och GX-1:or!

10-20.000 av de gamla analogisarna är väl ändå inte så jäkla många ändå jämfört med modernare digitalgrejer. DX-7 i 150.000 exemplar t.ex.
Jag tror nog att en betydande del har gått sönder och sen slängts eller ligger undanstoppade på nån vind eller i nåt garage. Man få ju tänka på att för inte så länge sen så var inte analoga synthar speciellt heta och det är ju först på senaste tiden folk har börjat se dem som samlarprylar som ska restaureras och underhållas. Så jag skulle inte vara förvånad om kanske bara hälften av minimoogarna finns kvar i fungerande skick. Det blir bara 6500 stycken i hela (väst)världen. Varav då kanske 50-100 st i sverige om de är någorlunda jämnt fördelade. Och antagligen så har många aldrig lämnat USA.

Man kan dra paralleller till veteranbilar och entusiaster på den sidan. Är det nån som har nån ungefärlig siffra på hur många av bilarna som byggdes på 60- och 70-talet som finns kvar och är i körbart skick?

Tror du?

De analoga polyfoner som jag förmodligen haft hemma flest gånger för reparation är nog Memorymoog och P5. Sequential "fuskade" en del när man byggde nätaggregaten till exempelvis P5:an vilket i många fall stället till en hel del problem ... Memorymoogen ska vi inte prata om!

Oj! Det var värst vad du sticker ut hackan ... men du har förmodligen rätt! Jag har inte tänkt på det viset men jag får faktiskt väldigt sällan in japanska monofoner som det är fel på. Det kan visseligen bero på att jag mestadels jobbar med Moog, Sequential och Yamaha. När det gäller Yamaha så är det dessutom nästan uteslutande deras polyfoniska syntar såsom CS-50/60/70/80/GX-1 som jag jobbat med. Jag har inte så stor erfarenhet av Yamaha's monfoner vilket kanske stärker din tes om att trasighetsfaktorn hos amerikanska och japanska monofoner!

Lite paradoxalt nog så har jag dock för tillfället en Roland SH-2000 och en SH-101 inne för reparation!

Ja, absolut ... dessutom är det oftast mer avancerade fel hos polyfoner än hos monofoner vilket kanske inte är så konstigt när man tänker på komplexiteten i dessa maskiner.

Just CS-70 har jag bara lagat en så jag vet inte om felet var speciellt signifaknt för den. I fallet med CS-70 var det nätdelen som hade lagt av.

När det gäller CS-50 och CS-60 så är det mestadels samma typer av fel som ofta uppstår hos storebror CS-80. Oftast handlar det om enklare småproblem såsom tuning problem och enstaka röster som tystnat p.g.a av kallödningar eller sladdar som lossnat. Ett riktigt gissel hos CS-50/60/80 är dock trimpottarna som nästan alltid strular när man ska kaliberara dem. Dessutom är inte röstkorten speciellt servicevänliga

Jag har även haft enstaka exemplar inne för reparation där KAS-kortet (Keyboard Asignment) varit trasigt. På min egen CS-80 så har nätaggregatet brunnit så jag kommer fraktiskt att byta ut det helt och hållet framöver ...

15000 SH101 låter som alldeles för lite den var ju sk..populär och inte så dyr, har själv haft ett flertal i olika färger på 80-talet och det fanns ju tusentals affärer som sålde den över hela världen
Kan tänka mig att den snarare tillverkats i 50.000 ex. Exakta tillverkningssiffror är väl lite av en affärshemlighet?

Vilken synt skulle inte vara populär med en sån här reklam-kampanj:
http://matrixsynth.blogspot.com/2008/01/roland-sh-101.html

Nja... jag tror att man föråller sig till en bil på ett lite annat sätt än med ett instrument. För de flesta är en bil ett bruksföremål och då är man inte så noga. Man vet att den bara sjunker i värde för varje mil den rullar. Ett instrumen är nog något man tar han om och har kul med, inte något som fyller ett vardagsbehov. Jag är övertygad om att det överlever en ojämförligt större andel syntar än bilar.

Ja, det överlever säkert fler bilar än synthar. Men min poäng var mer att man då såg på dem mer som en instrument som skulle användas, spelas på, släpas med på spelningar, spillas öl på, etc. Snarare än klenoder man tar hand om och vårdar.

En bättre jämförelse hade kanske varit med de gitarrer som tillverkades av fender och gibson under samma tid. Fast det är betydligt mer som kan gå sönder i en minimoog än en elgura.

Fast jag menade tvärt om - det överlever nog fler syntar än bilar, procentuellt sett.

Det menade jag också, men så går det när man är trött.

Sequential toppar min lista över syntar som går mest sönder, jag brukar sälja dem så fort de är hela eftersom de kommer att gå sönder igen... (Eller hur Neriks... ) MemoryMoog ligger högt upp också, men de sena, de som heter MemoryMoog+ är faktiskt ganska stabila. Oberheims polyfoner har lite brister också.

Japanska syntar brukar få problem med rossliga potar och dubbeltriggande tangenter som mest. Roland har haft lite problem med knappar på trummaskiner(606, 808, CR-8000). De flesta behöver bara lite underhåll som alla syntar.

Italienska syntar glömde jag... Har bara mekat med ett fåtal, men det räckte, det finns undantag, men Siel och Crumar är verkligen skit...

Jo ... just P5:or är ganska usla faktiskt. Jag har dock märkt att om man bygger om nätdelarna i dem så brukar de klara sig bättre. Den P5:a som du sålde till mig har jag faktiskt inte haft några problem alls med sen jag byggde om nätdelen i den. Jag som köpte på mig massor med SSM-kretsar för att ha som reserv om de skulle gå sönder Dessa har dock varit bra att ha då jag fått in några andra P5:a där enstaka SSM-kretsar givit upp p.g.a av kortslutna tantaler och havererade nätdelar.

Hur är det med myten att Ensoniqs grejjer går sönder hela tiden? Själv äger jag/har jag ägt både ESQ-1, ESQm och EPS16+ utan att det någonsin varit nåt vajsing...?

De flesta människor förstår inte skillnaden mellan att "gå sönder" och att mjukvaran krashar, den tejpade OS-disketten blivit för gammal (eller att den behövs...), säkringen har gått, det har blivit glapp i hörlursutgången, etc. Eller bara att de satt Midi In till fel kanal.

...vilket medför att man kan göra fynd ibland

Fotnot: Kände en kille som helt ärligt ställde in volymen på sin portastudio med de mystiska rattarna Lo, Mid och Hi (uttalat på bredaste östgötska). Han visste inte varför man var tvungen att vrida upp alla tre för få upp volymen men han hade märkt att man skulle det. Givetvis hade han alla volymrattar på max men hade däremot ingen aning om vad "Input Sens" gjorde.

Behöver jag säga att han var hiphoppare?

Skulle vilja tillägga att en hel del syntar faktiskt slaktas och säljs i delar på eBay till behövande. T ex är det inte svårt att slakta en MS-20 och sälja den för mer är vad de går för idag. Detta lockar tyvärr en del att slakta.

Just MS-20 har jag annars aldrig lagat. Mina verkar hålla - har dock sett andra här på 99 som har vajsing med sina.

Håller själv på att just nu laga en Korg Sigma där nätdelen överbelastats och brännt nästan samtliga IC på ett av korten. Inte kul alls! Dock har alla Korg35-kretsar överlevt.

Neriks: det är kul att laga SH-2000. Bra konstruktion det där!

Sen kan det vara så att vissa syntar är alldeles för svåra att sälja då helt enkelt betingar ett alldeles för högt pris för att någon ska kunna köpa dem i dess helhet. Jag tänker i det närmaste på gamla Moog Modularer där det inte är helt ovanligt att hela system plockas isär och säljs modul för modul ...

Jag har varit på jakt efter en hel del reservdelar till gamla-Yamaha syntar och i min jakt på reservdelar så har jag slaktat ett par gamla Electone-orglar. För något år sedan köpte jag en Yamaha D-85 i syfte att hugga upp den ... men när jag fick hem den så hade jag helt enkelt inte hjärta att sätta yxan i den! Till min fru's stora sorg så har den nu intagit en plats i vardagsrummet där den snabbt blivit en populär leksak till min 3-åriga dotter och min 5-åriga son!

Jag har slaktat en Siel Cruise, köpte den för 50:- på myrorna. Allt funkade, men den gick till slakt, sålde en del till en lirare i Polen och resten till Holland. Jag kunde inte förmå mig att sälja på sådan skit till någon.

Man kan ju förstå att rätt många maskiner har gått till skroten pga de slutat fungera på ett eller annat sätt. Då kittlar frågan mig lite om dagens nytillverkade analoger typ Moog Voyager och Prophet 08 kommer klara sig bätter än des äldre syskon. Eller kommer de också lida av dåliga pottar, dåliga nätdelar mm om 25 år?