Varför så mycket skräp i en synth?

Jag håller med dig, men skulle kunna ge en lite annan vinkling på frågan-

Varför renodlar man inte instrumenten mer? (Eller renodlade kanske man ska säga, för nu börjar det faktiskt komma renodlade maskiner, exempelvis Virus Snow, Blofeld m m)

Ibland känns det som att man hänger på en halvkass sequencer eller gör maskinen mesigt multitimbral för att broschyren ska se maffig ut och den ska få heta workstation. Men det är få maskiner som faktiskt fungerar bra som integrerade enheter.

Mitt skräckexempel är nog Korg Karma. En helt fantastiskt grym synt - fortfarande - som delvis förstördes av att man skulle göra en workstation av den, och hängde på en i mitt tycke tämligen värdelös sequencer som stal utrymme och minne från att ge den ännu mer uttryckskontroller och fokus på Karmafunktionerna.

Ironiskt nog verkar mjukissyntar ha lättare att renodlas, och blir därmed ibland intressantare just därför. Kan gissa att det har med tillverkningskostnaden att göra. "Om vi ändå ska bygga en hel klaviatur kan vi lika gärna hänga på A och B och..."

Jag ogillar effekter i syntar... vill man ha effekter kan man lägga på dom själv. En synt ska göra syntesbiten, och inte dubblera som effektenhet, sequencer och liknande. Jag kan väl sträcka mig så långt som att en arpeggiator kan ingå men inte mer. Sen finns det ju Fantom, MPC osv, som är till för att kunna göra det mesta, så det är en lite annan sak.

monolåda!

Asch, det är väl i stort sett bara de japanska workstation-syntharna som lider av den sjukan nuförtiden. Och det är ju hela tanken med dom, att dom ska göra allt. Finns massor av synthar som gör en sak bra...

Det är ju skillnad på SYNTHAR och WORKSTATIONS, men sanningen är att finesserna ofta inte kostar så myckert mer för tillverkarna att inkludera, då är mekaniska saker som Clavians handtillverkade Träpinne och stenhjul mer prishöjande faktiskt..

Norden hade nog kunnat kosta en tredjedel av vad den gör om den varit mekaniskt enklare men då hade den inte hållit lika bra.

Nej, inte direkt, ingen kvalitetsskillnad iaf. Det finns många workstationsyntar som håller måttet som syntar, de allra flesta faktiskt. Vissa är rena syntklassiker, t ex Ensoniq ESQ1 och SQ80. Att Motif m fl kan göra mycket betyder inte att de är sämre på att "låta synt", det är en smaksak som alltid.

Jag ser det som olika koncept, mer är en kvalitetsstämpel.

Haha, freudianskt där!

Onekligen

Problemet är väl att en mer specialicerad synth blir en så smal produkt och därför inte blir så billig iaf. Det gäller väl för tillverkarna att attrahera så många köpare som det bara går, vilket lätt leder till att man lägger in alla funktioner som någon skulle kunna tänkas vilja ha.

Håller med tommyc. Yamaha skulle nog inte sälja lika mycket om tex motifXS hade varit utan effekter och sequencer. Däremot förstår grundtanken i tråden, det finns ju på tok för mycket jobbiga presets som bara är utfyllnad. Även FantomX lider av det, men den är bra på så mycket så det stör mig inte. Gillar faktiskt seken, och samplern såväl som effekterna och ljuden.

Långt ifrån obegränsad, men ändå allt man behöver liksom. Det är nog så man får tänka om man ska sälja workstations idag.
Mycket av allt, även det onödiga.

Tycker det finns ganska gott om renodlade synthar, men det är inte roland som bygger dem...

Fast både Juno-D och SH201 är väl ganska strippade?

Anledningen till att det är så mycket "skräp" i en synt idag tror jag är för att datorn tagit över så mycket. Att äga en hårdvarusynt av något slag är oftast ett komplement till datorn i studioväg. Då är det kul om den kan mycket och är inspirerande osv.

Sedan får du ju inte glömma vad skönt det är att slippa ha med sig en dator när du spelar ute. då är det extra skönt med en eller två syntar som kan riktigt riktigt mycket.

Håller med om att det finns bantade ok syntar, jag refererade till workstations, som per definition är överfyllda med mer eller midre oanvändbart trams. Och en del gött ibland

Fast då är det väl snarare så att du är fel målgrupp? Många vill ju ha allt-i-ett.

Nej, jag är helt rätt målgrupp. Bara det att det läggs väldigt mycket kraft åt fel saker tycker jag.
Skulle ju hellre se en workstation med 500Gb samplingsminne osv, är 1000000000 olika processorkrävande arrpeggion. Men jag vill ha allt, så jag gnäller med måtta. Det är ett lyxproblem att gnälla på mångfalden i ett instrument

En arpeggiator tar nog väldigt lite resurser i anspråk, både ur utveckling och prestandasynpunkt.

Ang. tekniken i workstations så tror jag att det handlar om att de stora japanerna tillverkar egna chip. Och sen exploaterar dom skiten ur dom i många år tills det bara inte går längre.

Oasys är undataget, fattar ärligt talat inte varför den ska kosta tre gånger som mycket som övriga workstations när det i mångt och mycket är standardkomponenter i den. Fast det är klart, när man väl designat ett eget chip så är det ju bara att bränna på, styckkostnaden blir löjligt låg... Också är det ju marknadspositionering.

clavia fatta ju detta när de gjorde nordlead (sen har de iofs dekaderat)
grejen e inte att man kan låta bli allt skit man inte gillar utan att de skymmer sikten för det man vill åt

Visst finns det nog de som inte använder dator för inspelning utan kör på inbyggd seq. Dock är det en sak som stör mig oerhört på många workstations och det är det faktum att trots att de inuti inte riktigt "hänger med" tekniskt. Exempel: Jag använder en Fantom X som släpptes 2005 (tror jag det var?). Hur kommer det sig att den är så fruktansvärt slö på att ladda in samplingar ifrån CF (jmf med motsvarande pc ifrån samma år med USB2 så är det viss skillnad)? För Roland tar ju faktiskt betalt så man skulle kunna tro att de har senaste tekniken under skalet (vilket de inte verkar ha på alla fronter). Jag tror det mer är att man slänger in mer eller mindre användbara funktioner för att kunna bumpa upp priset maximalt (men visst, ofta är det ju bra grejer)

När ska fler tillverkare börja använda standardkomponenter för t.ex I/O t.ex? Varför har inte fler tillverkare börjat möjlggöra för flashram (t.ex 32 el. 64mb) där man kan lagra sina grejer persistent (priserna går ju ner ständigt). För även om en design är långt äldre än året då något släpps så verkar det ibland som att man sätter priset den dagen man börjar skissa på designen av instrumentet.

bara mina funderingar kring delar av detta...

M v h

Danne

Det är även väldigt lätt att lägga in "finesser" från de syntar man redan har gjort i nya modeller, se bara på hur många Roland-prylar som fått sig en D-beam. Det är helt enkelt väldigt lätt och billigt att lägga till saker som kan uppfattas som onödiga.