Få 99ers att skänka blod?

Om man är lite nervös kan man ta sig en liten jäkel innan och åka kollektivt till blodcentralen.

Jävla pjåsk.

Vuxen man vara spruträdd. Jag tycker inte det är trevligt att de sticker hål på en, jag tittar ut genom fönstret så slipper jag se Syster Yster med nålen på väg mot min arm. Har man sådana problem så att man svimmar skall man gå till en psykolog som avhjälper det här på tre sessioner.

1 på 100 har äkta sprutskräck, de andra 99 är bara lata och vill ha nt att skylla på som inte ifrågasätts. å jag vill så, men orkar inte, så jag säger att jag är spruträdd.

Samma med folk som inte kan stava. 1 av 50 har äkta diagnosticerad dyslexi, de övriga har taskigt betyg i Svenska och är förhopnigsvis bra på ngt annat. Stava kan man förresten LÄRA sig.

Enkelt trick, funkat för mig i 25 år.

Faktum är att jag UTVECKLAT fobin, var inga problem när jag var liten. Det gäller egentligen inte bara sprutor, det gäller sjukhus och rotade sig när pappa åkte på hjärtinfarkt när jag var typ 10 bast. När morsan hade brusten blindtarm för ett par år sedan klarade jag bara att vara inne i tio minuter, sen fick jag springa ut, spy i en papperkorg och sätta mig med huvudet mellan benen för att inte spy. När jag själv måste till vårdecentralen är det inte lika farligt som när andra ska besökas. Men det är inga besök jag ser fram emot.

Man ska inte kasta sten i glashus.

Och inte alls relaterat till Goflorps inlägg så passar jag på att berätta att jag har raderat ett par andra inlägg. Jag tycker att detta är en så pass seriös tråd, så att vi bör hålla oss till ämnet utan att sväva ut i trams.

/Mod

Jag skulle gärna ge blod men dom vill inte ha mitt.
Varför tänker jag inte gå in på mer än att det inte har någonting med min läggning att göra.

Jag donerar fortfarande blod, USÖ i Örebro är riktigt trevliga, kunde lämna blod kl 17:50 efter skolan.
Jag har däremot inte anmält mig till donationsregistret, inte blivit av hittils.

I samma anda bör väl donationsregistret nämnas. In och anmäl er om ni inte redan gjort det! Notera också att donation för andra ändamål än transplantation inte innebär att man läggs upp i en aula och karvas ut av läkarstudenter. Utan att man tycker det är ok om vävnadsprover/cellprover mm tas för medicinsk forskning.

I det starkt nyttoinriktade svenska ideologiska klimatet är myndigheters inställning idag eller i framtiden inget jag skulle lita på.

Tål att påpekas att det är just små biopsier som tas, och så få som möjligt. Det är väldigt viktigt att tillräckligt många tackar ja även till det, eftersom vi annars nästan inte har en chans att hitta bot för mer ovanliga sjukdomar (t.ex. vet jag att ALS-forskningen är väldigt beroende av sina glest inkommande vävnadsprover). Viktigt också att anhöriga får veta vad man själv önskar - blir så tråkigt när livsviktig forskning sinkas av att en enda anhörig inte vill att någon sätter kniven i lilla faster och går emot hennes vilja med ett veto, vilket faktiskt hänt otaliga gånger.

Kan man tänka sig att låta sin kropp användas i undervisningen av läkare och tandläkare räcker det inte med donationskortet. Man kontaktar i stället anatomiska institutionen på lämpligt universitet och upprättar ett donationsbrev, så man blir helkroppsdonator. Det är en viktig och välkommen uppoffring som säkerställer att man även i framtiden får vård av läkare med tillräckliga baskunskaper! Samma sak gäller även där, tala med dina anhöriga så de inte behöver få några oönskade överraskningar efter att du gått bort.

Det tog ju inte många sekunder att fixa. Så’n grej man alltid tänker att man ska göra varje gång det kommer på tal, men aldrig kommer till skott med.