OK, här är mina synpunkter på analog/digital/DCO/...
Många diskussioner i ämnet går vilse i bristfälliga definitioner av begreppen. Som Imported Johannes nämnde är termerna kontinuerlig och diskret viktiga.
Låt oss börja med den första av dessa. En kontinuerlig storhet har oändlig upplösning och kan anta ett oändligt antal värden. Med termen oändlig avses här ordets fysikaliska betydelse, dvs "för praktiskt bruk oändlig", snarare än den matematiska betydelsen ("äkta oändlig"). Fysikaliska storheter som längd, massa, temperatur, ström och spänning är alla kontinuerliga. En kontinuerlig storhet kan aldrig beskrivas numeriskt exakt utan anges alltid som ett ungefärligt värde.
Passiva elektroniska komponenters grundläggande beteende kan beskrivas tämligen enkelt i termer av bland annat ström och spänning. Många halvledare (t.ex. vanliga transistorer och dioder) har överföringsfunktioner som innefattar ett linjärt eller icke-linjärt arbetsområde av varierande storlek. Med begreppet analog elektronik åsyftas vanligen passiva komponenter och halvledare vars linjära/ickelinjära arbetsområde nyttjas. Ström och spänning i analoga kretsar är alltid kontinuerliga eftersom de utgör fysikaliska storheter.
En diskret storhet kan anta ett ändligt antal värden och kan därför uttryckas numeriskt exakt. En annan benämning på en sådan storhet är "digital". Exempel på diskreta storheter kan vara antalet tröjor man äger eller hur många kronor man ska betala i restskatt.
Diskreta storheter kan hanteras som siffror på ett papper. Det blir förstås väldigt snabbt opraktiskt, så vanligen låter man diskreta storheter uttryckta i binär form (dvs med basen 2) representeras av definierade spänningsnivåer. Därigenom kan elektroniska komponenter användas för att hantera digitala data. Men (och detta är viktigt!) komponenterna är i grund och botten samma som i analoga kretsar. Däremot är kopplingarna annorlunda och t.ex. nyttjas transistorers egenskaper som switchar istället för deras intermediära linjära/ickelinjära arbetsområde. I digitala kretsar kan man mäta ström och spänning precis som i analoga kretsar och dessa är kontinuerliga signaler även här. Det är vad de analoga signalerna representerar som är speciellt för den digitala kretsen. T.ex. är specifikationen för standard CMOS-kretsar ur 4000-serien att vid 5 V matningsspänning tolkas insignal >4 V som "1" och insignal <1 V som "0". Med den definitionen är det inte intressant om insignalen är 4,538 V eller 4,537 V eftersom båda tolkas som "1".
När analoga kretsar används I audiosammanhang för att generera eller bearbeta ljud, ger kretsarna vissa typiska problem som t.ex. brus och distorsion. I den analoga kretsen representeras ljudet direkt av ström eller spänning. Digitala kretsar i ljudsammanhang har också begränsningar, t.ex. distorsion (inkl. aliasing) och begränsad frekvensgång. Distorsionen här beskrivs ofta som mer missljudande än den i analoga kretsar.
I en digital krets kan man bli lurad av förekomsten av analoga komponenter och tro att kretsen är analog. För att förstå hur det verkligen förhåller sig måste man avgöra vad den analoga signalen representerar. Om den är en direkt representation av ljudet är det en analog krets, men om den representerar 1:or och 0:or är det en digital krets.
När man talar om VCO och DCO osv är den grundläggande frågan vad som kontrollerar frekvensen. Om en analog signal kontrollerar frekvensen är oscillatorn VCO (eller CCO). Varifrån den analoga signalen kommer spelar ingen roll. En VCO är en VCO oavsett om den matas från en LFO eller en D/A-omvandlare. Om en digital signal kontrollerar frekvensen är det en DCO. En 8254 (Programmable Interval Timer) styrs digitalt och kan bara generera ett begränsat antal frekvenser, så den är en DCO.
Observera att hybridkonstruktioner finns, t.ex. i Oberheim Matrix-6 där 8254 används som DCO, men där den i sin tur matas med en klocksignal från en analogt styrd högfrekvensoscillator. Därigenom blir oscillatorn en variant av DCO. Utsignalen från 8254:an används för att styra vågformsomvandlaren som skapar sågtand-, triangel- och pulsvågor. Rent allmänt bör man också hålla isär oscillator och vågformsomvandlare, eftersom de kan vara olika uppbyggda, t.ex. DCO + analog vågformsomvandlare.
I begreppet "oscillator" ingår att en sådan faktiskt oscillerar/självsvänger. Traditionella VCO och DCO fyller detta kriterium. När man programmerat timern i en 8254 jobbar den sedan på oavsett vad CPU:n har för sig, så den är i sig en oscillator. I moderna VA- eller hybridsyntar kan vågformsgenereringen ske heldigitalt i form av en programvarumässigt modellerad oscillator. Man kan diskutera om en sådan verkligen fyller kriteriet för att vara en oscillator. Själv har jag svårt att bestämma mig i den frågan. Termen DO (Digital Oscillator) är inte så tokig för sådana system. Man kan kanske definiera DO som att såväl ljudvågformsgenerering som kontroll av frekvensen sker digitalt. Med den definitionen blir svaret på trådens ursprungsfråga enkelt: DX7 har DO.
God natt!
