Vad tror du om framtiden inom foto?

Jag tror att stillbilder aldrig kommer att försvinna. Dock ska man ju aldrig säga aldrig. Hur sedan stillbilden används och förmedlas i slutänden, det kan ju vara i många olika former, t ex 3D, rörliga bilder etc. 3D och video är ju redan etablerad och kommer hela tiden att förbättras, både tekniskt och hur det kan förmedlas/hanteras.

Grundförutsättningar lär bestå, t ex stillbild. Tänk på hur rörlig film är baserat på, ruta för ruta av bilder...

Saker och ting kan nog ändras en hel del, men jag tror fotot i sig är på uppgång snarare än tillbakagång. Utan att ha några riktiga siffror på det upplever jag ett allmänt ökat intresse för fotografering. Fler skaffar kamera, fler skaffar systemkamera och mobilkamerorna blir allt bättre.

Nätet är som gjort för bilder. Video är ett svårare kapitel och ibland föredrar man bilder helt enkelt.

Se bara hur populär The Big Picture har blivit, som fokuserar på varierad nyhetsrapportering genom stora bilder och lite text.

Rent tekniskt så tror jag att spegelreflex försvinner. Det blir elektroniska sökare av alltihopa. En massa dyr och onödig mekanik från den gamla tiden försvinner.
Redan om 10-15 år så skrattar folk åt att första generationerna av digitala proffskameror hade mekanisk spegel.

Vanliga 2D bilder kommer alltid att finnas.

Tekniken kommer alltid att förändras.

Skulle vilja se dem göra min morsa i 3D

Nä, Foto går mot en ljusnande framtid. Tekniken kommer förändras, antalet pixels, känslighet etc. Men BILDEN tror jag kommer bestå.

TV konkurrerade ju inte ut radio eller ?
Video/3D kommer inte konkurrera bort foto.

Fast om 15 år kanske mer kommer handla om komposition, teknik orkar nog ingen bry sig om då.

det är ju likadant som med min dator, man orkar ju inte bry sig om vilket grafikkort som sitter i ens Mac. varför? Det funkar. Jag använder det. Punkt.

Tror det blir samma sak om 15-25 år inom foto. Känslighet? ISO? pixlar? "Jag har inte en aning, jag komponerar bilder..."

Det har ju redan börjat.... Min fru tar underbara bilder men kan inte en mängd med traditionella fotokunskaper (hela analoga biten t ex med framkallare, soppor, hänga bilder på tork, förstoringsapparat...etc). Hon hajjar de digitala bitarna med bländare, ISO (man vrider på en ratt - man byter inte filmrulle) etc etc ...
Men hon tar underbara bilder med ett förhållande till kompostion och ljus som är helt underbart.

Pratatde just en arbetskamrat ifrån att satsa på en DV-kamera ("för barnens skull") och istället satsa på en stillbildskamera.
Bilder kan man göra så mkt mer med. Filmer är bara jobbigt se.
Det kräver redigering, tid att titta. Att vi sätter oss framför en TV/DVD etc...i kanske 30 min. Plus att i alla lägen komer han vara tvungen att stå lite utanför firandet med sin dyra filmkamera i näven och ta bilder. Varenda jävla jul (midsommar, födelsedag, utflykt) fast man kanske hellre ville sitta ner och käka sill... När man väl är klar är det ingen som vill se skiten ("Tita här, här kommer efterbörden!")

Nä, foto. sikta. klick!. Frugan frågar, "skall jag ta lite bilder?". Ja tack älskling, Gör det så äter jag lite sill till...

Om man skall vara lite PK (politiskt korrekt) kan man säga att det digitala fotograferandet gjort fotografin mycket mer jämställd. På silvertiden var fotografin en mycket mer manlig business, nu är det NÄSTAN tvärtom. Hur många tjejer i 20 årsåldern ser man inte som konkar omkring på kamera och stativ - i alla fall där jag bor (Göteborg).

Överhuvudtaget är det kul att teknikanvändandet blivit mycket mera jämnt fördelat. En gång i tiden var prylar som datorer och mobiltelefon (och kameror, precis som du tar upp) typiskt manliga domäner och även om intresset fortfarande är större bland män (t.ex. är ju könsfördelningen på detta forum väldigt skev) så är fördelningen av användningen en helt annan idag.

Tekniken har gått från att vara teknik i sig (vilket brukar attrahera fler män än kvinnor) till att vara genuint användbara produkter vilket tilltalar båda könen. (Vill man vara på det humöret kan man ju alltid påstå att män tidigare inser användbarheten, men det är en farlig väg att vandra... )

Jag tror alla områden- foto, video och renderade bilder (jag antar att det är det vi menar med 3D här: renderingar som ser ut som foton) kommer att leva vidare inom överskådlig framtid.

Men en förändring som väldigt många kommer att uppskatta inom foto/video är det som antytts med t ex Canon 5D mkII, nämligen foto och video i ett.

Redan 2009 kommer i alla fall ett märke att presentera en kamera i det högre prissegmentet ($3000-4000) som kan jämställas i kvalitet med Canons och Nikons stillbilder, men som kommer att presetera oändligt mycket bättre på videoområdet.

Vad det handlar om är kameror med stora sensorer och hög upplösning, ungefär som vi är vana vid med digitala SLR, fast med riktig videokapacitet. Kamerans storlek kommer att vara ungefär som en stor SLR idag.

Tänk en videokamera med dubbla HD-upplösningen som verkligen tar foton som en riktig SLR. Och vid videofilmning får man kontroll av skärpedjup som man är van vid när man fotograferar. Detta har tidigare varit förbehållet 35mm filmkameror, eller mer eller mindre klumpiga (och dyra) DOF-adaptrar.

2009 kommer denna teknik bli tillgänglig för proffs och indiefilmare, som tjänar pengar på sitt filmande/fotande. Självklart även för andra som bara har "gott om pengar". Men det kommer att starta en trend som jobbar sig ner i prisklasserna på 2-3 års sikt.

Jag skulle tycka att det vore utomordentligt trevligt att äga en kamera med fullformatssensor som var gjord för video och utbytbara objektiv.

------------------------------------------------
Sen är det lite som Goflorp antyder. Väldigt många köper videokameror utan att tänka efter. Video är ett helt annat medium än foto. Majoriteten av "folk" som köper en videokamera kommer aldrig att redigera materialet med någon framgång, utan det blir visningar av material som kommer direkt från kameran. Det KAN vara kul, men håller inte i längden, enligt min åsikt.

Att det finns specialområden som podcasting och analys av sportrörelser och sånt är ju självklart och lysande. Det jag menar är "hemmavideos".

Då får jag väl ta på mig rollen som djävulens advokat.

Trött på en miljard bilder på flickr som suger, trött på en massa klipp på youtube och trött på alla intetsägande bloggar. I bästa fall fyller det någon funktion, men antagligen vill folk mest visa upp sig själva, eller? Visst en demokratisk rättighet, jag har inga problem med det. Problemet ligger i att när det inte är skillnad på priset om man tar en exponering eller tusen exponeringar så översvämmas vi av så mycket skit (information) att vi inte ser skogen för alla träden. Det viktigaste är inte längre att en bild är bra utan man var på rätt plats och tog bilden. Färre och färre kommer att vilja betala för kvalité då detta tar tid och tid är pengar. Så i slutändan står vi med en jättefin demokratisk rättighet att alla kan ta medelmåttiga bilder som kan visas alldeles gratis. Men ingen/få har råd att ta bilder som det är värt att titta på. Och det känns jävligt fattigt.

“I believe in equality for everyone, except reporters and photographers.” .
Mahatma Gandhi

Låter ungefär vad som hände inom grafisk formgivning. Förut var det en liten skara män med åratal av erfarenhet och lång utbildning som snirklade de finaste kerningarna som trycktes på noga utvalt papper av rätt vikt och numera typsätts det mesta i Comic Sans i Word och skrivs ut på en bläckstråleskrivare från Lexmark där en patron bläck koster mer än att köpa ny skrivare. Och ingen förstår att betala för grafisk formgivning på det riktiga sättet.

Eller inom litteraturen där ambitiösa författare noga skrev sina böcker som sedan gick igenom en rigorös redigeringsprocess hos förlagen när varje utkast noga korrekturlästes och kvar blev själva essensen av berättelsen skriven i omsorgsfullt utvalda ord. Nu däremot skriver fan och hans moster sina livs noveller i obegränsat och ogransat ordbajsande på en gratisblogg på nätet. Och ingen förstår att betala för skrivande på det riktigt sättet.

Man riskerar väl alltid att förlora något på en stor förändring, men jag vet inte om jag skulle vilja vrida tillbaka klockan bara därför. Om intresset för fotograferande, skrivande och formgivning ökar lavinartat är det inte bara till ondo, utan faktiskt rätt kul också.

Det är klart att mängden medioker smörja ökar exponentiellt med enklare och billigare teknik - men mängden av kvalitetsprodukter och frekvensen av nyskapande ökar också. Det är logiskt. Många begåvade människor har idag möjlighet att uttrycka sig i ord, bild och musik - utan att behöva kontakter eller en förmögenhet. Dessa gick förut helt obemärkta förbi i historien.
Idag finns en flod av fantastiska bilder, grafiska formgivningar, nyskapande filmer och genial musik - en flod som man för 20 år sedan bara kunde drömma om.
Ser man inte detta på grund av den parallella skitfloden så har man bekymmer - troligtvis inre bekymmer. Man måste då träna upp sig att sortera och avstå - något som många av oss andra har medfött. För oss passerar skiten så snabbt - om vi ens möter den eftersom vi väljer väg - att vi knappt märker den och vi retar absolut inte upp oss på dyngan. Skrattar kanske - men vi ägnar inte en atom av aggression på den.
Demokrati är ingen tebjudning - och man får inte vara lat

(Idag ges det ut fler magasin, filmer, musik och böcker än någonsin tidigare i mänsklighetens historia. Bloggandet - t.ex. - är bara en löjlig liten parentes...som givetvis inte har påverkat kvalitetsutgivningen av böcker en millimeter åt något håll. Ingen läser dessa bloggar i alla fall - man bara snackar om bloggarna )

Problemet är bara att ingen vill betala för kvalité, varför betala för något när man kan göra själv gratis. Så oavsett om vi får en massa med fler människor som har möjlighet att skapa vad de vill till tack vare bättre teknik till en ringa kostnad så befinner vi oss på ett slutande plan när det gäller kvalité. Vad är kvalité och hur värdesätter vi kvalité?
Själv förhåller jag mig till komprimerade jpg på nätet som D.L om att se film på mobilen.
David Lynch Gives His Two Cents on Cell Phone Movie Watching - Cinematical

Saker förändras och visst jag vill inte heller vrida klockan tillbaka men teknikutvecklingen gör verkligen inte allt bättre.
Editor's Note: In the computer age, handwriting is a lost art