Till en väldigt liten del handlar datorkriget om att nördar strider om tekniska meriter hos WIndows och Mac OS. Det kan handla om vilket system som har bättre minneshantering eller drar minst systemresurser.
För att nå den nivån av konflikt där folk får sina känslor sårade krävs det något mer. Det krävs en kultur, som kan ses som ett osynligt system som styr våra uppfattningar. Det krävs ett politiskt ställningstagande, att man sällar sig till en grupp på ett medvetet sätt. Kultur i det här sammanhanget har förstås inget att göra med teater, måleri eller symfoniorkestrar. Politik har inget att göra med partier, kongresser eller landstingen att göra. Det handlar enbart om att tillhöra en sida eller en grupp, antingen för att man alltid gjort det eller för att man har valt att göra det.
Kulturen bland Windows-entusiaster och Mac-frälsta skiljer sig på många sätt. Vi styrs ofta av olika sorter rationalitet när vi tex köpa nya datorer. Logiken på ena sidan är att man bör få högsta möjliga specifikation för pengarna. Upplevelsen är sekundär och förändras inte av valet (Windows). Den andra logiken är största möjliga värde för pengarna. Upplevelsen är primär och förändras av valet (Mac). De flesta strävar naturligtvis efter att vara kloka individer som fattar rationella beslut men besluten skiljer sig enormt beroende vilken grupp och vilken handlingslogik man tillhör.
För den kanske förenklade och stereotype PC-entusiasten är det verkligen galenskap att inte jämföra specifikationer på alla marknadens datorer innan inköp. Att inte få den bästa kombinationen av grafikkort, processor eller flest antal tum på skärmen är att göra ett dåligt köp. Värderingarna om vad som är bra handlar ofta om hur snabbt ens dator utför en given uppgift vilket kan uttryckas i benchmarks, FPS i ett spel eller antal sekunder för en rendering i Photoshop. Synen på design är ofta att det är trevligt om det ser snyggt ut men funktionaliteten är det viktigaste. Design är också något som ofta sker på bekostnad av funktionaliteten, ingenjören skapar en bra maskin och så kommer formgivaren och förstör den genom att göra ventilationshålen för små "för att det skulle se snyggare ut." Att ifrågasätta jakten på specifikationer och betona andra värden är att ifrågasätta ett grundläggande förhållande till något och hur det ska vara.
För den kanske förenklade och stereotype Mac-användaren är det verklige galenskap att inte överväga användarupplevelsen inför valet av dator. Hur känns topcaset mot handlederna när jag skriver? Hur är motståndet i tangenterna? När det handlar om att köpa mjukvara handlar det ofta om hur programmet är att använda, är gränssnittet elegant och genomtänkt snarare än hur många saker programmet kan göra. Priset är inte en lika stor faktor så länge som man uppfattar att upplevelsen motsvarar pengarna man har spenderat. Här är design inte något man kan utesluta eller lägga in som ett sista led i en process som ett potentiellt hot mot funktionaliteten. Design är funktionen och det är något som finns med från processens början för att ta fram produkten. Specifikationer åldras fort och är meningslösa om de inte leder till en bra upplevelse.Att ifrågasätta upplevelsen och betona andra värden är att ifrågasätta ett grundläggande förhållande till något och hur det ska vara.
Det finns alltså lite grovt två grupper med olika ideal. Alla gör sitt bästa för att agera efter vad som är rationellt, men efter olika normer.
Och vad är detta att bråka om, kan man fråga sig och det är en bra fråga.
Fundera ett tag på dialekter. De flesta har någon eller ofta flera dialekter som man avskyr. Jag klarar till exempel inte av skåningar, det är verkligen jobbigt att behöva höra på någon från Malmö mala på. Andra kanske ryser när de hör storstadsdryga stockholmare med sina Danderyds-iiiiii. Att lära sig språket är förmodligen det svåraste man gör i livet. Många av de första åren går åt nästan uteslutande åt att lära sig prata precis som folk i omgivningen. Det är en enorm ansträngning och att lära sig prata på nytt är bland det jobbigaste man kan göra. Man kan se språket som den största investeringen i livet. Då är det förstås jobbigt när en skåning kommer och ifrågasätter just mitt val! Det krävs ingen uttalad kritik, det krävs inte att en skåning (ja, ni får vara mitt exempel idag, ta inte illa upp) bakom en i kön i butiken petar en på axenln och säger "hörru fan va dåligt du snackar." Att höra folk göra fel och komma undan med det räcker. Ännu värre är det om de har högre status än vad du har för att de talar en viss dialekt (huvudstadsfenomenet, vilket finns i alla länder). Dialekter är inte något som finns i vattnet man dricker, de är mänskliga skapelser och ett resultat av att folk lever i grupper.
Vi människor är politiska djur. Vi har en sjukt högt utvecklad förmåga att snabbt känna igen grupptillhörighet. Vi behöver ingen uttalad provokation för att det ska bli bråk på ett forum så att moderatorerna får gå in och ta folk i öronen. Rabbla några värdeladdade begrepp som du tycker illa om för dig själv. Välj själv vad du inte tycker om: Vista-installation direkt ur kartongen på MacBook, BIOS tweaks, Windows 3D-flip, UAC eller iPods, vit glansig plast, iTunes och Steve Jobs. Erkänn, visst känner du dig redan lite provocerad? Någon där ute sitter på ett forum och tycker att det där skräpet är bra och ifrågasätter därmed din rationalitet. Flocken är hotad och du gör dig redo för strid framför tangentbordet med en kopp kaffe och en macka. Det kan bli en lång kväll.
