Fairlighten till heders igen

Kul att han håller Fairlighten och Kate Bush platta Hounds of Love högt, men tyvärr lyckas han inte alls få fram essensen av vad den plattan står för nämligen nyskapande. Darren låter mer som vilken avyngling från vilket pojkband som helst - slätstruken och massproducerad.

10 poäng för hans inspirationskälla men 0 poäng för tillvaratagande av dito.

Hittade några fler klipp, tycker mest det låter Savage Garden tyvärr, men om någon hittar nåt som låter intressant på riktigt, skicka tublänken

Gäsp - javisst går det att missbruka Fairlighten att låta precis som en armada av pluggar + FL Studio också tydligen ... håller helt med T11

Det stod något om någon fairlightplugg, finns det något sådant? Vore ju kul att se om inte annat. Kanske menas den där sampleplayern med gamla arkiv, igen... bara... inte så intressant.

Jag tror att han använde någon plugg med samplade fairlightljud (Cult, Nostalgica). Det finns ingen Fairlight VSTi (ännu).

Peter Vogel har planer på en cmi IV baserad på cc-1 crystalcore.

jepp det är den

5000 dollar ? är det inte lite väl högt pris ?

Meh? Det enda intressanta i artikeln var ju Justin Shaves användande av Reaktor-Okkam-grejen och dedikerad hårdvara. Använde de Fairlighten alls i slutänden?

Min teori, rent allmänt, när det gäller gamla samplers är att det är hårdvaran som är grejen. Någonting speciellt händer i t.ex. Emulator II, tidiga Akaier och troligen också Fairlight. Alla mina hårdvarusamplers låter bättre i "original" än vad samplingar gjorda på dem låter i mjukvaruspelare. Som Peter Vogel själv säger, hårdvarans begränsningar avgör soundet. Så den där idén med CC-1 är nog inte så dum, i alla fall om priset kan tas ner en tiopotens eller så.

Nu har ju bara två svar kommit på Matrixsynth men det är ändå intressant att se hur marknaden har ändrat sig när det gäller (synen på) samplers. E-mu kunde ganska framgångsrikt sälja EIV-serien för till en början runt $5000 för ungefär 10 år sedan. Men det kanske var "den sista dyra samplern". Här kommer världens mest ansedda samplerkoncept i tänkt ny design och föreslås få det priset och folk backar direkt. Frågan är vad Fairlight har som kan vara unikt eller riktigt användbart i en jämförelse med dagens möjligheter. Själv skulle jag också tycka det var mycket ballare att hitta en begagnad, fungerande maskin för det priset, då får man liksom hela upplevelsen så som den var för Howard Jones, Art Of Noise, Blue Weaver och de andra som gjorde instrumentet "kult".

Samplingar i sig är hiskeligt tråkiga att använda, i en okult hårdvara med sound så har det sin poäng, samtidigt som det finns fler saker än att bara lira upp samples i dom, tex seq och synt... Tror inte man kommer så långt med en plugg... sitta i skenet av en otäck maskin som lyser radioaktivt grönt är nog halva grejjen...

Tror iofs att den musiekn som gjorts på dom även lirats in proffsigt, inte i en dator av en musiker... typ..

Förstår inte helt hur du menar, men du har nog rätt ändå, på ditt underfundiga vis

När jag tänker på Fairlight och Howard Jones så tänker jag på skivan One To One - som gjordes med väldigt mycket Fairlight-inslag, spännande inspelningar och avancerad ljudredigering. De låtarna som det gäller blev dock absolut inga hittar, det kanske var för avancerat för radiolyssnarna.

Min teori är att den koola musik som kom med dessa instrument kom delvis för att instrumentet var så dyrt, ouppnåeligt och kultartat - framför allt då. När man har investerat mängder av pengar i något så respekterar man prylen mer och jobbar mer intensivt med den, tror jag. Man ger sig fan på, så att säga, att göra något vettigt med den.

Amen:)

Det, och att det inte fanns något annat att välja på för de som var intresserade av den typen av ljudmanipulation, tror jag också på. Idag sitter nog den typen av användare med Kyma och liknande applikationer. Allt som en Fairlight kunde kan man göra i gratismjukvara idag på sin vanliga hemdator. Det man inte kommer åt är ju hårdvaran, omvandlarna tror jag var väldigt viktiga för soundet, men sådär himla bra lät det ju faktiskt inte. Jag skulle inte betala ens SEK 5000 för en Fairlight idag. Inte när man kan få en E4 Ultra eller en fullt utbyggd Akai S6k för ännu mindre.

Tycker den visuella aspekten är superviktig också, de gamla instrumenten var direkt möjliga att känna igen som en fairlight av folk som inte ens behövde vara särskilt insatta. Hur fasen tror de att ett PCI-kort, om än kraftfullt, ska kunna ge ens en tusendel så mycket wow-upplevelse?

De borde snacka med Korg och låta japanerna göra en custombyggd M-synt, beige, lablad Fairlight IV naturligtvis, som skulle kunna rymma en modern fairlight, med touchdisplay till gränssnittet och vettiga flashminnen å sådär. Det vore nå't det.

Nu är det iofs inte kortet som ska ge den visuella upplevelsen, utan det som är på skärmen. Det blir också direkt möjligt att känna igen. (Säger jag utan övriga sympatier.)

Den här kommer ju ganska nära, förutom att den heter något annat:

Fast Fairlight III lät riktigt bra, det är den som används på One To One från 1986 tror jag. Rätt så makalösa, mäktiga ljud som säkert tog en evighet att processa fram.

Min farbror jobbade som frilansande ljudtekniker i London på 80-talet, så han kan dåtidens samplers på sina fem fingrar. Han bara garvade när jag visade honom den här tråden nyss. Ljudtekniker och proffsmusiker är alldeles för upptagna med att skapa musik för att bry sig om ett instrument är "kult" eller inte. Han skulle aldrig drömma om att börja använda några av dåtidens "gamla primitiva åbäken" (för att citera honom), när det finns modernare, smidigare och billigare alternativ.

Så kan det vara vettu, men det finns de bland oss som ser magin och har visioner om att uppnå vissa känslor som vissa arbetsmetoder kan ge. Det har funnits tider när man garvat åt analogsyntar också, men de har ju visat sig bli populära och använda igen. Jag skulle helt klart kunna tänka mig att gå in i en studio full med primitiva åbäken och skapa ny, primitiv och åbäkig musik...

Vilken typ av verktyg man använder har inte så mycket att göra med om man är en äldre erfaren musiker eller en yngre oerfaren. Ens val kan också skifta från projekt till projekt. Att slitna diskussioner om äldre vs nyare teknik överhuvudtaget förekommer i vår tid visar att våra val av verktyg inte är så givna. Det finns de musiker som gått åt andra hållet, som suttit i tio år med de "modernare, smidigare och billigare alternativen", och ändå går över till äldre teknik. En hel del tillverkare satsar på analog teknik och hårdvara. Att bara garva åt det är en aning arrogant.

Jodå, den är härlig, har lattjat en del med den rackarn. Själv köpte jag ju en fattigmansoasis;

Också en potent rackare. Men med beviset i min närhet så är det ju så att det bär emot att sampla och manipulera med ett klaviaturinstrument när man har datorn, med ReCycle och andra ultrasnabba verktyg att tillgå. Men planen är åtminstone att jag "ska"...

Ofta verkar folk tycka Emulator II och Fairlight II med sina 8 bitar låter så bra att man kan tro att de har 12 bitar. Lite ironiskt, varför föredrar de då inte 12-bitars samplers?

Det är något med D/A-omvandlarna tror jag. Jag har EII och Akai S950 (12-bit). EII:an låter klart bättre. Prophet 2000 låter också bättre (alltså, det där är ju subjektivt...) med mer "crunch" än S950 fast båda är 12-bit. Kanske har det att göra med EII:ans och Profetens analogfilter men det tror jag inte eftersom jag aldrig brukar använda filtret alls i någon av dem utan ställer det helt öppet. Fast jag är inte säker, det kan vara ren inbillning. Jag minns att jag läste något om intrapolering när det gäller Prophet 2k men jag vet faktiskt inte vad det innebär i praktiken.

Vad det gäller Fairlight-stinna JMJ-skivan "Zoolook" är jag fortfarande fascinerad av hur JMJ lyckas använda Fairlighten på oväntade sätt - som här t ex i titellåten där han uppenbarligen flyttar startpunkten för vocal-stabbsen på 2 och 4 fram och tillbaka på ett snyggt sätt.
http://www.youtube.com/watch?v=m4oogrHxQPk

OT: Vilken cool video!! (Zoolook)

För mig är det mer Moments In Love med Art Of Noise som ger den där wow-känslan. Och lite andra spår. Jarre-plattan känns som en rörig speldosa.