Gud give att vi hade en TV-Nisse. Måhända fjompar jag mig, men sagda 21-tummare är, näst hustru och barn, min största ögonfröjd och jag drar mig till minnes en sunkig reparatör som i min ungdom förvandlade en förmodligen enkel färgTV-rep till en rafflande följetong. Varje nytt kapitek inleddes med undertecknad släpandes 35 kilo TV-as fram och tillbaka. 35 kilo är händelsevis vad monitorn väger och jag är för gammal för nytt skottspolande.
Den firman avled så småningom, men dess fummelhänta reparatörer kanske har spridit sig till andra lokaler där de oförtrutet arbetar vidare på civilisationens undergång.