Just specifikationer i allmänhet är ju folks favoritargument. Folk älskar siffror och tabeller. Eftersom iPhone inte kan skryta med särskilt bra siffor på många punkter är det just detta folk använder som argument för Apples misslyckande.
Det står ju att [valfri annan telefon] har högre sifforor på kamerans upplösning än iPhone. Alltså är iPhone sämre. Applicera sedan samma argument på valfri funktion.
Begrepp som behov, användningsområde, helhetsintryck och användarvänlighet är sekundära. Det viktigaste är siffor och åter siffror. Den telefon med högst siffor vinner.
Men det ska sägas att jag inte blir nämnvärt upprörd längre. Möjligen har det att göra med att jag blivit äldre och inte dras in i polemik lika lätt längre. Möjligen har det att göra med att jag som Apple-konsument känner att jag inte längre slår ur samma underläge som förr.
För tio år sedan tillhörde man en förhållandevis liten grupp människor. Träffade man en främmande person på ett tåg, eller på en fest eller dylikt och det visade sig att människan var Mac-användare, då blev man direkt vänner. Idag, efter succéerna med iMac, iPod och iPhone, ser man Apple-användare överallt. Bara för att någon sitter med en MacBook i knät är det inte anledning nog att gå fram och prata och förvänta sig finna gemenskap i ett sammanlänkat intresse.
Idag är det bara hårdnackade motståndare som kritiserar Apples produkter. Vi har sedan länge vunnit över "vanligt folk". Därför känns det inte längre viktigt att argumentera för sin sak. Vi har redan vunnit och det är "motståndarna" som är i minoritet.